Frukost i gott sällskap

I den stora salen står frukostbordet uppdukat. Croissanter, gröt, ägg, grönsaker, bär, frukter och pålägg trängs på det vitklädda långbordet. Ivriga händer sträcker sig efter godsakerna och kön ringlar sig i kurvor för att alla frukosthungriga damer ska få rum. Kaplan Siv Jern tar betalt vid ingången, sju euro per huvud, och konstaterar att antalet deltagare börjar anta rekordproportioner.

– De är exceptionellt många i dag, säger hon och räknar in besökare nummer 107.
 
I salen fylls borden. Prat, skratt och klingande glas ekar i det stora rummet. Medelåldern ligger på runt 60, men också yngre ansikten tittar fram bakom kaffefyllda muggar. Förväntan ligger i luften och på borden ser man ett antal böcker med titeln Is ligga och vänta på att bli signerade av författaren Ulla-Lena Lundberg. Men de får vänta till efter föreläsningen. Först ska frukosten dukas av och författaren äntra scenen. Ulla-Maj Salin, en av dagens deltagare, skyndar sig att dricka upp resten av sitt kaffe innan hon bär bort kärlen. Hon har läst den prisbelönta boken och har många frågor som hon hoppas att författaren ska besvara under sin pratstund.

– Jag hoppas hon berättar mer om själva boken och var den utspelar sig. Sen skulle jag vilja veta mer om doktorn, säger hon och ler förväntansfullt.

Ulla-Maj Salin har varit på kvinnofrukost tidigare och uppskattar chansen att få lyssna till intressanta föreläsningar i sällskap av andra damer.

– Jag gillar samhörigheten och att föreläsaren är någon som är aktuell med sitt yrke eller sin uppgift i samhället och som intresserar just kvinnor.

Föreläsarna lockar
Kaplan Siv Jern ställer sig vid podiet.
 
– Jaha, bästa vänner. Ska vi se om vi får lugn i salen, säger hon med ett leende.

Klirrandet och småpratet avtar och ögonen vänds mot talarstolen. Siv Jern ger en kort introduktion till morgonens föreläsare och välkomnar sedan Finlandia-pristagaren Ulla-Lena Lundberg upp till mikrofonen under applåder.
 
– Kära vänner. Det är alltid lika roligt för mig att komma till Vasa, inleder Lundberg.

Tystnad råder i salen. Under föreläsningens gång hörs spridda skratt och några kvinnor nickar ivrigt och eftertänksamt till Lundbergs ord. Efter drygt två timmar är alla ögon fortfarande fixerade vid podiet och ordet blir fritt är den en andäktig skara kvinnor som verkar sitta djupt försjunkna i tankar. Till en början är det några få som vågar be om ordet, men efter att isen brutits är det fler och fler som vill prata, diskutera och till och med berätta personliga anekdoter relaterade till boken och föreläsningen. Ulla-Lena Lundberg svarar, diskuterar, tackar och förklarar. Händerna blir fler och damerna modigare. Till slut måste Siv Jern avbryta samtalet och förklara att tiden börjar bli knapp. Klockan är snart 12 och en ny grupp är på kommande.

Läs hela artikeln i papperstidningen.