När Marika Westerling var barn gick hennes familj i kyrkan i advent.
– Särskilt vid första advent var vi där, och jag minns att det också fanns vänner med sina familjer i Matteuskyrkan i Helsingfors.
När hon blev vuxen och fick egen familj har hon inte bemödat sig särskilt om att gå i kyrkan inför jul – men i år vill hon utmana sig själv.
– Jag går gärna i kyrkan, oberoende av om det är jul eller inte. Men det kräver verkligen något, det är inte något som bara händer. För mig blir det här ett bra experiment: tänk om det här med att gå i kyrkan kunde bli en del av min vardag, lite som jag önskar att motion blev det?
– Jag tror jag skulle ha mycket glädje av det.
Vad förväntar du dig?
– Kanske att ”stilla mig” – även om det låter högtidligt. Jag vill sätta mig ner och förhoppningsvis ta en paus och få omslutas av något, vare sig det är julstämning eller gemenskap. Kanske jag kan ta in något av julens budskap, och kanske jag kan få ett andligt behov mött.
Hurdana andliga behov har du?
– Det är en bra fråga. Jag tror att de är väldigt personliga och har att göra med känslor, förväntningar och besvikelser. Jag känner att det finns en risk för att jag sitter där i kyrkan och gråter mig igenom hela mässan, och det känns lite jobbigt. Det är någonting med att gå i kyrkan som berör mig – kanske handlar det också om att sänka garden, eftersom man alltid har så bråttom i vardagen.
– När man bara sitter där och är, då börjar känslorna komma.
Marika Westerling är glad över att få vara en i bänken och ha en chans att låta känslorna komma.
– När jag exempelvis sjunger vid begravningar måste jag stänga ute allt annat för att klara av att sjunga.
När det gäller julens texter och gudstjänster handlar det ju ganska mycket om upprepning: vi kan ju manuskriptet, så att säga. Känner du ibland att du har svårt att ta till dig ett budskap som är så bekant?
– Jag väntar mig inga överraskningar eller aha-upplevelser till jul. Jag minns gånger då jag hört julevangeliet och verkligen försökt koncentrera mig på det och minnas: det här är julens budskap. Som om jag skulle förstå det bättre då. Men det är inte det jag är ute efter. Jag tänker att det är ett budskap man inte kan förstå.
Ibland, kanske mer i frikyrkosammanhang, kan man få frågan: Förstår du vad Jesus gjort för dig?
– Men en så stor fråga är något jag verkligen inte förstår. Jag förväntar mig bara att jag ska få vara i kyrkan
Vart förflyttas du i ditt huvud när du hör julevangeliet läsas?
– Det kanske blir … en uppläsning i ledet av alla de år då jag hört det läsas. Alla jular, och särskilt barndomens jular. Någon gång brukade julevangeliet läsas hemma hos oss på julafton. Jag ser också framför mig salen i Nordsjö kyrka, och Nordsjö sångkör som sjunger: Stilla, stilla, juleklockan tonar hän …
I år firar Marika Westerling jul i Kaustby, med sin mans släkt.
– Det innebär att jag inte behöver ordna med så mycket inför jul, så det känns som ett bra år att satsa på att gå i kyrkan. I Kaustby kyrka har de en fin tradition på julaftonen: de släcker lamporna i kyrkan så det blir väldigt mörkt och stämningsfullt. Det ser jag fram emot.
Den gudstjänsten firas på finska – blir du ledsen av tanken på att sjunga finska julsånger i moll?
– Jag kan inte påstå att Sparven på julmorgonen har någon särskild plats i mitt hjärta. Min favoritjulsång är kanske Giv mig ej glans – och den går bra at sjunga också på finska. Det är kombinationen av melodi och ord som gör den så fin: den sammanfattar julen för mig.
– Samtidigt inser jag att den kanske inte sammanfattar julen för alla, eftersom den är väldigt familjecentrerad.
Vilka jultraditioner vill du hålla fast vid?
– Ibland känns det som om jag blivit en gammal människa som bara minns tillbaka till mina egna barndomsjular. Men vi har faktiskt skapat lite egna traditioner i vår familj också. En är att vi bakar pepparkakor på självständighetsdagen, och hänger dem i granen. Också julgranen – som är av plast – kommer fram på självständighetsdagen, så att vi ska få njuta av den länge.
– Som barn var jag väldigt konservativ med att allting skulle vara som det alltid varit, men som vuxen är jag redo för omväxling.
