Borgå stift firade sin gemenskap med jubileumsmässa – men tänkte också på framtiden

”Tacka och sjung vår lovsång till Gud!” sjöng barnen i Sibbo svenska församlings musikklubbar med stor energi i början av den festmässa som var en sorts kulmination i firandet av att det gått 100 år sedan Borgå stift, vår kyrkas enda svenskspråkiga stift, grundades.

– Borgå stifts 100-årsjubileum har firats i stiftets 45 församlingar i snart sagt ett år, sa biskop Bo-Göran Åstrand i sin predikan.

– Hit har människor kommit med sitt liv, sin glädje, sin oro och sin sorg. Under kyrkans valv har livets stora frågor, vardagslivets händelser och berättelsen om Guds kärlek och barmhärtighet vävts samman. Det är så det ska vara.

Biskopen påpekade att livets djupdimensioner inte kommer till oss genom analyser i vetenskapliga laboratorier.

– Livets brustenhet öppnar sig under kyrkans valv. Därför bygger vi heliga platser som den här.

Bo-Göran Åstrand vill poängtera att kyrkans dörrar står öppna för alla, alltid.

– Därför kunde en besökare här i domkyrkan i somras skriva en sådan här hälsning när han gick ut: ”Det var så ljuvligt att kyssa min fru på domkyrkans trappa.”

– Här är vi alla lika. Vi står sida vid sida, inte mot varandra utan med varandra. Lika mycket älskade av Gud, lika mycket värda, lika mycket beroende av nåd och barmhärtighet. Därför ska vi inte göra skillnad på människor. I kyrkans gemenskap finns inte bättre och sämre människor, enbast människor som är beroende av Guds nåd och kärlek på samma villkor.

Kyrkkaffet efter festhögmässan ägde rum på Domkapitlet och i Biskopsgården intill. I minglet ställer KP frågan om vad som varit bäst med stiftsjubileet, men också vad stiftet borde tänka på under de kommande 100 åren.

– Jag tycker alltid det är roligt med tillställningar där man träffar folk från stiftet. Martin Modéus tal till stiftet var jättebra, liksom diskussionen mellan biskoparna (Martin Modéus, Tapio Luoma och Bo-Göran Åstrand), säger Anna Henning från Borgå.

– Svenska kyrkans ärkebiskop Martin Modéus huvudpoäng igår var att göra saker över generationsgränserna. Jag konstaterar att jag som just fyller femtio är här och sänker medelåldern. Vi kunde ordna en fest för alla generationer, nu har ungdomarna och barnen lyst med sin frånvaro, utom vid festhögmässan idag, säger Henning.

Också Anders Blomberg från Esbo gillade Modéus tal.

– Där fanns massor med tankar och funderingar som jag själv också haft.

– Här på festen har ju medelåldern legat på 60+. Var är ungdomen? Den borde få en större roll i församlingslivet. Det som kanske är jobbigt idag är att lekmännen har så liten roll. De behöver en större roll, de gör församlingslivet mer mångsidigt, säger Blomberg.

Anita Ismark från Korsnäs, stiftsfullmäktiges ordförande, njöt av vacker sång, fin musik och festföredraget av Sveriges ärkebiskop.

– Det var alldeles fantastiskt. Det tar jag med mig. Särskilt det att han sa att vi segregerar oss i åldersgrupper i stället för att göra saker tillsammans.

– Det var en häftig fråga! Jag hoppas ju att folk fortsätter med att värna om församlingarna och sin kyrka, både innehållet med också byggnaderna. För jag ser ju det museala värdet och värdet av dem. Det var säkert Modéus som sa att i Sverige har de inte slagit ihop och monterat ner lokalt, för just den speciella kyrkobyggnaden betyder mycket för mig, och då vill jag gå dit och fira gudstjänst, inte till någon annan by eller stad eller kommun, utan just till min kyrka. Livet är lokalt, församlingen är lokal och kyrkan är lokal.

För kyrkoherde Jockum Krokfors från Jakobstad var människorna höjdpunkten under stiftsdagarna.

– Att umgås, knyta nya kontakter och träffa gamla vänner.

– Borgå stift är ju stiftets församlingar, och vi måste skapa de bästa förutsättningarna för församlingarna att verka. Där behövs säkert mycket stöd och hjälp när vi står inför de utmaningar vi står inför idag. Ekonomi, fastigheter … mycket sådant som alla kämpar med. Vi behöver säkert hjälpa varandra, säger Krokfors.

Biskop Bo-Göran Åstrand var särskilt glad över jubileumssången Vi är här för att bygga en framtidstro, skriven av Camilla Cederholm för stiftsjubileet.

– Den är så otroligt fin, och den blir starkare och starkare ju mer vi sjunger den. Idag ljöd den så fint under kyrkvalven. Den sitter så rätt. Den ska vi fortsätta sjunga.

– Det var varit något speciellt över det här året, och jag tror att den känslan är ett uttryck för något större som vi ska bygga vidare på. Många som kommit hit har sagt hur viktigt det är att vi också umgås över regionerna i Svenskfinland och på Åland. Jag tycker vi ska bli mer konkreta och försöka omsätta den gemenskapen i praktiken. Mer dialog, mer samtal, mer samverkan – och att människor umgås och möts.