I panelen som diskuterade jubileumsboken satt Ida-Maria Sola, Robert Lemberg, Susanna Landor, Alaric Mård. och Maja-Stina Andersson-Tapola.

”Det är vår uppgift att brinna tillsammans”

BORGÅ STIFT 100 ÅR.
Att Borgå stift finns är ingen självklarhet, det hängde på ett hår. När stiftet inledde firandet av sitt 100-årsjubileum i Borgå idag, fredag, diskuterades bland annat behovet av en plats där vi kan träna på att se på saker från olika håll.
27.10.2023 kl. 18:29
Stiftets 100-årsjubileum inleddes på fredag eftermiddag med allsång tillsammans med Gaudeamuskören. Avantisalen på Konstfabriken i Borgå fylldes mer och mer under sångstunden, och när psalm 311, Sången om Kristus, stod i turen var det redan en mäktig kör som stämde in.

– Det svänger från stil till stil kommer ni att märka, sa konferencier Ann-Britt Hedman innan jubileumspubliken tog sats för att sjunga Tove Janssons Höstvisa.

– Vi kan inte hoppas ensamma, vi behöver varandra. Det är vår uppgift att brinna tillsammans, och på det viset sprida ljus och värme, sa Hedman.

Sångstunden avslutades med jubileumssången Vi är här för att bygga en framtidsbro, med text och musik av Camilla Cederholm.

Synnöve Jern från Sibbo såg fram emot fredagskvällens diskussion om jubileumsboken om stiftet, seklet och svenskan.

– Det ska bli intressant.
Hon ville också höra Sibbo svenska församlings anställda sjunga på lördag morgon.
Biskop Bo-Göran Åstrand var glad över att en lång planering inför stiftsjubileet nu äntligen bär frukt.
– Det är så roligt att se människors glada miner när de kommer in här.
Biskopen såg med spänning fram emot lördagens diskussion mellan två ärkebiskopar: Finlands evangelisk-lutherska kyrkas ärkebiskop Tapio Luoma och Svenska kyrkans ärkebiskop Martin Modéus.
– De kommer bland annat att beröra Israel-Palestina-frågan, så det blir väldigt intressant, sa Bo-Göran Åstrand.

Conny Englund
från Jakobstad berättade att han kände ett lugn genast närt han trädde in i Konstfabriken.

– Jag har så många måsten i Österbotten, så det blir som en andlig minisemester att få komma hit. Inte en semester från andligheten, utan tvärtom!


Stiftets jubileumsbok diskuterades


Efter middagen diskuterades stiftets jubileumsbok Tillsammanskraft, I panelen satt bokens redaktör Robert Lemberg, samt Ida-Maria Sola, Susanna Landor och Alaric Mård, som alla bidragit till boken.

– Arbetet sammanföll med coronapandemin, vilket gjorde att alla möten utom ett gick via Teams. Det kändes förfärligt, så med tanke på det gick arbetet ändå förvånansvärt bra, sa bokens redaktör Robert Lemberg.
Moderatorn Maja-Stina Andersson-Tapola, som varit medlem i bokens redaktionsgrupp, konstaterade att boken är lite som att lysa med ficklampa och visa på olika händelser och stunder i stiftets historia.
– Jag tänker på att vi möter kyrkan i så många känsliga och viktiga situationer, och då är det väldigt viktigt att få göra det på sitt modersmål, sa Alaric Mård.

Staffan Bruun
har gått igenom gamla tidningar för att de hur diskussionen gick till då stiftet grundades. Den artikeln finns också i boken Tillsammanskraft.
– Man tycker idag att vi bara blir mer och mer hätska, men den debatten var verkligen häftig. Det var inte kyrkomötet eller riksdagen som drev på, utan det var faktiskt regeringen som fyra gånger föreslog att man skulle grunda ett svenskspråkigt stift. Fjärde gången gick det igenom med fyra rösters favör. Det är mycket man tycker är självklart, men Borgå stift är ingen självklarhet, sa Lemberg.
I boken har olika personer skrivit brev till Borgå stift. En av dem var psykologen Ida-Maria Sola.

– Jag satt vid mitt skrivbord i Åbo och funderade att vad vill jag egentligen skriva om. Borgå stift är ett abstrakt koncept, men jag tänkte: Var bränner det till mest, för mig? Och det var att vara på skriba och framför allt på Pellinge, en lägergård jag varit med och kämpat för.
– Jag tror att det är något som många upplevt, stunden då man inser att man är med i en gemenskap som man får stiga in i, och vad gör det med en människa att känna sig fullkomligt accepterad, sa Sola.
Diakoniarbetaren Susanna Landor har skrivit ett nästan uppfordrande brev.

– Som relativt ny i kyrkans tjänst är det ganska givet att jag som tidigare journalist kommer med ett samhälleligt perspektiv. Jag ville ta tillfället i akt och komma med en sorts analys över det jag uppfattat under den korta tid jag jobbat i kyrkan, sa Landor.
– Jag känner att kyrkan har världen vackraste budskap, tro, hopp och kärlek, men det behöver omsättas i handling. Jag tycker diakonin är ett utmärkt exempel på att kyrkan lever som den lär. Men jag tycker att kyrkan också kan ägna sig åt lite självrannsakan.
Hon insåg till exempel att enbart präster har tillgång till vissa högre tjänster i kyrkan. Kyrkomötet är exempelvis väldigt prästtungt och teologiskt tungt. Ingen pall i Kyrkostyrelsens plenum är heller vikt för någon med diakonal expertis.

– En församling och ett stift kan inte heller ledas av någon annan än en präst. Där tycker jag kyrkan kunde öppna upp lite och leva mer med sin tid, sa Landor.
Men hon ville också lyfta fram att kyrkan inte alltid är en tung koloss, som vänder långsamt eller inte alls.

– Exempelvis i samband med flyktingkrisen reagerade församlingarna verkligen snabbt.


Alaric Mård har skrivit om Ungdomens kyrkodagar. Vad är hemligheten bakom UK-solidariteten?

– UK innehåller många viktiga byggstenar när man tänker på att bygga upp stiftet. Det är en verklig gemenskap, där man kommer samman på riktigt. Där finns också en diskussion att föra på riktigt, och det är viktigt att unga verkligen får säga sin åsikt. Men man firar också mässa tillsammans och ber tillsammans. Man lever kyrka tillsammans. Och det tror jag vi behöver göra. Vi behöver platser där vi övar oss på att se varandra som gåvor, även om vi utmanar varandra, sa Mård.

– Jag tror att vi behöver sammanhang som ger mer träning i att möta varandra när vi kommer från olika håll.

Ida-Maria Sola konstaterade också att det inte är en självklarhet att svenskan har en plats i samhället, kyrkan och vår vardag.

– I dagens värld, där det känns att utrymmet för svenskan bara krymper, är det verkligen inget vi kan ta för givet.

Stiftsdagarna i Borgå drog igång på fredagen.
Stiftets 100-årsjubileum inleddes på fredag eftermiddag med allsång tillsammans med Gaudeamuskören
Maja-Stina Andersson-Tapola modererade diskussionen om jubileumsboken.
Biskop Bo-Göran Åstrand är tacksam över alla glada besökare.
Conny Englund från Jakobstad ser stiftsdagarna som en minisemester.
Synnöve Jern såg fram emot ett framträdande av en kör från Sibbo.
Sofia Torvalds


radio. – Genom att flytta fram sändningstiden hoppas vi att Andrum ska nå en större publik, säger Unni Malmgren. 23.6.2020 kl. 15:53

orostider. Varför kom den här pandemin – vill Gud straffa mänskligheten? Eller är den ett tecken på att de yttersta tiderna närmar sig? Vi frågar Björn Vikström, universitetslärare i teologisk etik med religionsfilosofi. 18.6.2020 kl. 16:12

gränna. Pingstförsamlingen i småländska Gränna får till hösten en österbottnisk pastor. – Det är en stor utmaning, men känslan att Gud kallat, förberett och utrustat mig övervinner rädslan, förklarar Ida Karlsson, 36. 19.7.2020 kl. 00:00

Kolumn. Johanna Boholm-Saarinen är tacksam för att det alltid, oberoende av vad som händer i livet, finns hundlokor och häggar, sandvägar och skogsdungar. 18.6.2020 kl. 13:42

sommar. Vare sig du hör till dem som anser att sommaren är till för att slappna av, eller söker något att underhålla dig med när evenemang och läger är inställda. 21.6.2020 kl. 10:00

extremsport. Att springa 100 kilometer och ro över Östersjön är två saker Eddie Myrskog kan kryssa av sin bucket list – och nästa utmaning är utritad på kartan. Lockelsen ligger i att testa sina gränser och att göra något för andra. 18.6.2020 kl. 13:52

Kyrka. Även under speciella omständigheter är kyrkan dess medlemmar, inte bara dess anställda, skriver teologerna Emma Audas och Patrik Hagman i ett inlägg om kyrkan under coronapandemin. 17.6.2020 kl. 08:33

missbruk. Att bli fri från drogberoendet är inte enkelt. Men för Wolfgang Hermann var det ändå enklare än att blir fri från drogerna än från porren. Han vet vad han talar om, för han har missbrukat både droger och porr. 17.6.2020 kl. 07:00

rasism. "Jag trodde länge att det var ovanligt i Finland, och att det räckte med att jag själv inte sade fula saker." 16.6.2020 kl. 00:01

solidaritet. – Människor i svåra situationer är ofta väldigt handlingskraftiga. Medan utrikesnyheterna vanligen fokuserar på problem och katastrofer lyfter Erik Nyström vid Kyrkans Utlandshjälp fram den normala vardagen och den positiva utvecklingen. 16.6.2020 kl. 00:01

fond. Till projekten hör bland annat Petrus församlings lärjungaskola, en cd-skiva med Lina Sandells sånger som görs av David Forsblom och SLEF-Medias resa i C.S. Lewis fotspår . Tjugofyra ansökningar hade inkommit. 15.6.2020 kl. 15:32

domkapitlet. Janette Lagerroos fortsätter som tf kaplan i Houtskär till oktober och kyrkoherdetjänsten i Kronoby är ledig att sökas. Bland annat det här beslöt domkapitlet vid sitt möte idag. 11.6.2020 kl. 16:13

FMS. – Understödsintäkterna har tyvärr inte utvecklats som vi hade förväntat oss, och vi har varit för optimistiska, säger verksamhetsledare Rolf Steffansson på Finska Missionssällskapet. 10.6.2020 kl. 21:12

ekonomi. Understödet styrs så att de församlingar som på grund av pandemin förlorar mest intäkter också får mest stöd. 9.6.2020 kl. 19:00

Kulturskillnader. Som rikssvensk i Helsingfors har teologen Jonas Gehlin kunnat betrakta finländare från ett utifrånperspektiv. I Finland är arbetsklimatet mer formellt och ledarskapet sakorienterat. Och han har med intresse följt de två ländernas olika linjer under coronapandemin. 9.6.2020 kl. 10:35

LEDIGA TJÄNSTER. Johannes församling i Helsingfors vill anställa en citykaplan, som särskilt ska arbeta med den åldersgrupp som har en svag relation till församlingen. 11.10.2023 kl. 16:09

Svenska kyrkan. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Sverige. – – – Den svenska kyrkoherden är allt oftare både andlig herde och daglig chef i stora "superpastorat" i Svenska kyrkan. Henrik Törnqvist blev kyrkoherde för en nyfusionerad storförsamling i Trollhättan. 9.10.2023 kl. 16:32

kyrkoherdar. Den finländska kyrkoherdens roll och makt i församlingen är ett stående tema. Därför tittade Kyrkpressen på hur deras kolleger i tre andra nordiska länder, Henrik, Erik och Louise jobbar. 10.10.2023 kl. 18:24

den norske kirke. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Norge. – – – Den norska kyrkoherden jobbar i en kyrka som söker sina former efter att ha slutat vara statskyrka 2012. Soknepresten är en av medlemmarna i församlingsrådet. Men chef på församlingskansliet är en "daglig leder", inte prästen. 9.10.2023 kl. 16:36

FOLKEKIRKEN I DANMARK. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Danmark. – – – Den danska kyrkoherden är traditionellt präst i en enprästförsamling i ett "sogn" som kan vara mycket litet. Sognepræsten är inte förman för församlingens anställda. Louise Britzes telefon i Köpenhamns förorten Nørrebro ringer dygnet runt ändå. 9.10.2023 kl. 16:34