PARGAS Kirsi Saarinen växte upp i S:t Karins tillsammans med sina föräldrar och sin yngre bror Timo. Hennes pappa var chaufför och mamman var hemmafru.
– Varje sommar, när skolan hade tagit slut, flyttade vi till en liten stuga i Kårlax, Pargas. Där bodde vi under sommartiden, spelade allt möjligt, fiskade, simmade, cyklade och läste böcker. Vi hade en lycklig barndom.
Hon har jobbat med företagsekonomi, bokföring, beskattning och utbildning – de senaste tjugo åren för olika myndigheter.
– Jag har mest jobbat med bokföring, bokslutsanalys, särskilda granskningar och sådant som har med utbildning att göra. Jag har ingen polisutbildning trots att jag jobbat inom polisinrättningen sedan år 2017.
Hon har under hela sin karriär haft en vilja att ge sin egen insats för att bekämpa svart och grå ekonomi och på så vis göra samhället mer rättvist.
– Det låter stort och fint, men jag tror att var och en av oss kan, med sin egen lilla insats, göra världen till en lite bättre plats.
Just nu studerar du teologi. Varför?
– Teologi har intresserat mig redan länge, särskilt kyrkohistoria och praktisk teologi. Man kan säga att teologi samtidigt lär mig och utmanar mig att fundera och förstå andra människor och deras trosuppfattningar, men också gör mig bättre på att förstå etiska frågor, mitt gudsförhållande och mig själv.
Redan som tonåring funderade hon på teologiska studier, så processen har varit lång.
– Min tro är lyssnande, tröstande, lugnande, uppmuntrande och den har också en stark anknytning till gemenskap.
Siktar du på att bli präst?
– Ja, men det har inte varit en självklarhet. Jag har funderat mycket på det och känslan har blivit allt starkare under mina studier. Min församlingspraktik i Väståbolands svenska och finska församlingar har förstärkt den känslan ännu mer.
Hon säger att det finns många likheter mellan att arbeta som präst och vid polisen.
– En myndighet möter många slags personer med olika bakgrund, utmaningar och svårigheter. Det är en fördel om man kan läsa situationen snabbt, vara socialt duktig och anpassa sig till det som krävs för att ta hand om personen och situationen. Att lyssna är viktigt. Och när jag tänker på bokföring och siffror så tycker jag att det alltid är bra för en präst att veta litet om det också, ler hon.
Du är också kyrkvärd – det vill säga en frivillig som välkomnar människor till gudstjänsten, delar ut psalmböcker, läser dagens texter och hänger upp dopfåglar i dopträdet. Varför valde du att ställa upp?
– Under och efter församlingspraktiken har jag då och då också fått assistera med att dela ut nattvard. Att vara kyrkvärd har varit jätteroligt och det betyder mycket för mig. Att församlingen har kyrkvärdar betyder mycket: det skapar gemenskap, tycker jag. Då är det inte bara en präst som gör allt utan församlingsmedlemmar får också delta. Jag hoppas att vi kyrkvärdar får gudstjänstbesökare att känna sig välkomna till kyrkan.
