Astrid Nurmivaara klädd i Helsingedräkten, på Kårböle ungdomsförenings 120-årsfest 9.10.2021.

Att arbeta med hjärta och händer

vanda.

Astrid Nurmivaara har varit aktiv inom politik och föreningsliv, och jobbat med allt från äldreomsorg till hantverk. De många erfarenheterna har gett henne en viktig insikt.

25.1.2023 kl. 16:33

Astrid Nurmivaara har alltid ömmat för både människors välmående och för att bevara vår historia. Det har lett henne till vitt skilda branscher och intressen. Hon är sjukskötare till utbildningen och jobbade i kring tio år som diakonissa i Vanda svenska församling.

– Det var en spännande och intressant tid. Det är ett värdefullt arbete.

I arbetet som diakonissa såg hon hur svårt det var för äldre att få service på svenska i Vanda. Det gjorde att hon än mer aktivt engagerade sig politiskt, blev invald i stadsfullmäktige och jobbade hårt för ett svenskt serviceboende.

– Så fick vi Folkhälsanhuset till Vanda. Jag var med och lade första byggstenen, och äldreboendet har varit mitt skötebarn.

Senare förde yrkeslivet henne till äldreomsorgen och hon jobbade som föreståndare på ett äldreboende i Eira, och fortsatte sitt politiska engagemang samtidigt.

– Jag hade dessutom fyra barn och ett stort hus. Så här efteråt har jag funderat hur det riktigt gick ihop. Har månne mina barn fått lida för sin mammas iver? Det är sådant man funderar på ibland.

Hon är också föreningsaktiv i Vandas krigsveteraner och Kårböle ungdomsförening. Hon går en kurs i möbelrestaurering och håller själv kurser i fönsterrenovering.

Vad driver dig till detta aktiva engagemang?

– Det har jag undrat också! Man måste ju vara lite knäpp, säger hon och skrattar.

– Jag var enda barndet och har kanske haft enda barnets roll: ingen har hejdat mig.

Efter många år i omsorgsbetonade yrken sadlade hon om och utbildade sig i fönsterrenovering i Billnäs.

– Att jobba med vård och omsorg är jätteberikande, men man ser inte resultatet på samma sätt som när man restaurerar fönster. Jag tror att människan mår bra av att också få jobba med sina händer och se resultat.

Föreningsliv i med- och motvind

Astrid Nurmivaara fick vara med om att blåsa liv i Kårböle ungdomsförening, efter en törnrosasömn på 40 år.

– Vi höll på att bli utkastade ur föreningsregistret, så vi ordnade ett möte där tjugo personer deltog.

Sedan dess har de åstadkommit både utställningar, en historik och en återupptagen vänortsrelation med rikssvenska Kårböle, en by med under hundra invånare.

– Vi fick reda på att Kårböle år 1949 haft besök av kyrkoherde Ejnar Brundin från rikssvenska Kårböle som ligger i Sveriges mitt. Det räckte 73 år, men i augusti i somras gjorde en liten grupp härifrån ett återbesök. Det var jätteroligt! Kanske det kan bli mer utbyte mellan våra församlingar i framtiden.

Många föreningar kämpar för att få med fler engagerade, konstaterar hon. Hon sitter som ordförande i föreningen Vanda krigsveteraner. I dagens läge finns bara en veteran och ett tiotal krigsänkor kvar i föreningen.

– Jag sörjer personligen att man inte under den tid som veteraner fanns engagerade unga. Nu känns det som att vi har en vägg emot. Hur ska vi gå till väga när vi inte längre har en generation som kan berätta hur det var i kriget? Hur ska vi engagera unga och hur ska vi föra vidare budskapet om vad veteraner gjort för vår självständighet? Kriget i Ukraina påvisar att vi varit utsatta för liknande, som Stalin trodde skulle vara avklarat på två veckor.

Föreningen övergår eventuellt till att bli en traditionsförening.

– Och då måste vi fundera på vilka traditioner som ska föras vidare.

Vilken viktig insikt har alla dina erfarenheter gett dig?

– Att människolivet har så många dimensioner, och att vi borde försöka förstå människor, inte döma dem. Människor utvecklas till vad de blir och det har sin förklaring, oberoende av om det gäller utsatta personer i Vanda eller välbärgade åldringar i Eira. Det här att vara människa är så världsomspännande! Det har varit en gåva för mig att förstå det. Det är jag tacksam för.



missbruk. För Tim Lillkvist var drogerna som att ligga i ett varmt bad och känna sig älskad – tills de bara svalde alla hans pengar och inte hade någon effekt. Nu tränar han på en vanlig vardag där han är värdefull bara för att han finns. 1.4.2022 kl. 16:33

KRIGET I UKRAINA. Osäkerhet är inte detsamma som otrygghet, säger ärke­biskop Tapio Luoma. När kriget känns nära är hans råd till alla människor av god vilja: Ge pengar och stöd. Värna det andliga. Håll fast vid det som också i van­liga tider har gett dig kraft och glädje. 31.3.2022 kl. 09:00

Personligt. – När människor ojar sig över hur mycket otur jag haft säger jag: Det här har hänt, men nu finns ingen bitterhet kvar. säger Anneli Pandora Magnusson. 30.3.2022 kl. 20:04

RÄTTEGÅNG. Riksdagsledamot Päivi Räsänen (KD) friades i tingsrätten från åtalen om hennes uttalanden om homosexuella. Tingsrätten i Helsingfors gav sin dom på onsdagen. 30.3.2022 kl. 13:05

livsval. Susanna Landor var chefredaktör på Hbl. Nu är hon diakoniarbetare i Kyrkslätt. – Det här jobbet ger instant-belöning. Jag får räcka en kasse mat till en människa som inte har mat i skåpet. Och samtidigt handlar det om något mycket större: hur bemöter vi varandra? 30.3.2022 kl. 13:04

KRIGET I UKRAINA. Kriget kom som en chock och väckte stor ilska. Stepan, som bott i Finland i många år har tagit upp kampen för sitt land. – Vi kommer inte att ge oss! 30.3.2022 kl. 06:00

Ukraina. Efter att ha vistats i hemlandet av privata skäl har nu Anders Mård återvänt till S:t Petersburg, sin hemstad. 28.3.2022 kl. 20:21

KRIGET I UKRAINA. 28.3.2022 kl. 16:01

Ukraina. Kyrkans Utlandshjälp förmedlar miljoner euro som ger hundratals ton förnödenheter till Ukraina. Men den ekumeniska hjälporganisation i Ungern som är samarbetspartner har dragits med kopplingar till den kontroversielle premiärministern Viktor Orbáns nätverk. 21.3.2022 kl. 14:30

ÅTAL. Martyrkyrkans vänners ordförande Johan Candelin åtalas misstänkt för grovt skattebedrägeri. Rättegången hålls nästa vecka i Karleby, skriver Österbottens Tidning. 18.3.2022 kl. 16:10

KRIGET I UKRAINA. Igår kväll stod Rabbe Tiainen och demonstrerade som vanligt utanför ryska ambassaden i Helsingfors. Nu blev han bortförd av poliser och skjutsad hem till Drumsö. – Jag tog genast följande buss tillbaka till Fabriksgatan, säger han. Helsingforspolisen kommenterar frågan med att säga att de följer sin normala praxis och att polisen i första hand alltid vill lösa konflikter genom att diskutera. 18.3.2022 kl. 09:29

VÄNFAMILJER. När flyktingvågen nådde Finland 2015 ställde Linnea Ekstrand och hennes man upp som vänfamilj. 18.3.2022 kl. 08:17

UKRAINAINSAMLING. Åttaåriga Edda Klingenberg började tillverka Ukrainaflaggor som örhängen för att samla pengar till Röda korset. – Det känns bra att hjälpa till, säger hon. 17.3.2022 kl. 12:50

sorg. Susanne Ringell har skrivit en bok som handlar om kärlek, vänskap, nåd och tro. – Det finns nåd, och den är enkel. 16.3.2022 kl. 16:50

KRIGET I UKRAINA. Familjen Björk har välkomnat fyra ukrainska flyktingar i gästlägenheten i sin källare i Helsingfors. Just nu köar de på polisstationen för att få familjen registrerad. – Vi tänkte att vi har ett hus som vi upplever Gud gett oss av en orsak, säger de. 15.3.2022 kl. 13:57

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00