Joel Norrvik i centrum av Jakutsk. FOTO: PRIVAT

I permafrostens land

Kristinestad.

Långt inne i östra Sibirien ligger staden Jakutsk. Här arbetade Lappfjärdsbördige Joel Norrvik som missionär, i ett av världens kallaste områden.

21.12.2022 kl. 18:50

Om man tar flyget i S:t Petersburg och reser drygt sex timmar österut, över sju tidszoner, landar man till sist i Jakutsk. Här är somrarna varma men vintrarna isande kalla. I december kryper temperaturen ofta ner kring minus 40 grader, och ett köldtöcken lägger sig över dalen vid floden Lena.

Hit kom Joel Norrvik för sju år sedan, utsänd av missionsföreningen Såningsmannen. Det fanns en särskild målgrupp:

– Det som är speciellt för oss finländare är att över 4 000 ingermanländare mer eller mindre tvångsevakuerades till Jakutien år 1942. Den lutherska ingermanländska kyrkan i Ryssland hade bett i flera år om att få gudstjänstverksamhet och en bönegrupp i Jakutsk.

Men lika viktigt var att föra ut evangeliet till jakuterna.

– I Ryssland finns det väldigt många minoritetsfolk. Jakuterna är ungefär en halv miljon, och de talar ett turkbesläktat språk. Många är tvåspråkiga och talar också ryska.

Julgranen på torget i Jakutsk. FOTO: PRIVAT

År2015 kunde arbetet inledas, och tillsammans med missionärskollegan Samuel Laukkanen startade Joel Norrvik en hemförsamling i staden.

– Det var en ganska brokig grupp som samlades. Ungefär en tredjedel var andra generationens ingermanländare, en del var jakuter och vanliga ryssar, och så var en hel del kinesiska studerande som studerade ryska.

Under tiden i Jakutsk lärde han sig ryska ”någorlunda” och lite jakutiska.

– Jag är inget språkgeni, bara en lekman på det området, säger Norrvik anspråkslöst. Alla samtal fördes på ryska, men i gudstjänsten kunde vi sjunga någon sång på jakutiska.

– Jakutiska är ett talat språk, inte så mycket ett skriftspråk. Först under 2000-talet har Nya testamentet översatts till jakutiska.

Jakuterna är ett av de få turkiska folkslag som inte är muslimskt, största delen är schamanister och animister. Trosuppfattningen går bland annat ut på att försöka blidka andar och få dem välvilligt inställda.

– I en schamanistisk familj är det ofta svårt att bryta sig ur traditionen. Den som blir kristen kan i värsta fall uppfattas som syndabock om det händer något dåligt i familjen. Det är därför ett stort steg.

Porten till isstaden. FOTO: PRIVAT

Hur syns Ukrainakriget i Jakutsk?

– I början märktes det inte just alls. Sedan skedde en stor förändring när den partiella mobiliseringen blev aktuell och många kallades in från randområdena. För någon vecka sedan hörde jag att det är många som har stupat. Många ligger också sårade på fältsjukhus.

– Medan jag var där var det ännu många som höll på Putin, men nu vet jag inte riktigt hur situationen är.

Gudstjänst över nätet

Joel Norrvik beviljades aldrig uppehållstillstånd i Ryssland, varför han under de senatste åren också tidvis har arbetat i Ukraina, i den judiska messianska föreningen ”Judarna för Jesus” i Odessa. Han har därför vänner också i Ukraina och följer noga med läget.

– Jag lider med alla som drabbas av kriget, säger han.

Numera är Norrvik pensionär och kan se tillbaka på en mer än tjugoårig missionärstid i Kenya, Mongoliet, Burjatien, Jakutien och Ukraina. Ett stort tack går till Kristinestads svenska församling, som stött arbetet i alla år.

Den lilla församlingen i Jakutsk är inte glömd.

– Vi väntar nu på att den ingermanländska kyrkan ska kunna sända någon evangelist, diakon eller pastor till Jakutsk. Nu håller vi gudstjänsten över nätet så att antingen jag eller Samuel Laukkanen predikar om söndagarna. Vi försöker hålla den kontakten tills kriget tar slut och läget förhoppningsvis normaliseras.

JOEL NORRVIK

Kommer från Lappfjärd. Bosatt i Kemi.

Har arbetat som missionär i Kenya (utsänd av Svenska Lutherska Evangeliföreningen), samt utsänd av missionsföreningen Såningsmannen i Mongoliet, Burjatien, Ukraina och Jakutien. Är numera pensionär.

PIAN WISTBACKA


SOMMARLÄGER. – Att vara tillsammans handlar om ett grundbehov som vi alla bär på, säger Matti Aspvik, verksamhetsledare för förbundet Kyrkans Ungdom. 27.7.2024 kl. 20:50

Kolumn. Som barn minns jag att det var roligt när någon hade ordnat skattjakt för en. Det kunde vara i skolan, på någon födelsedagsfest eller i juniorerna. Man fick en karta i handen, några uppgifter att tänka på och sedan ut för att leta. 20.7.2024 kl. 11:55

PRÄSTER. Över 400 gudstjänster, dop, vigslar och begravningar på ett år – det kan tre präster i en medelstor finlandssvensk församling få dela på. Prästernas arbetsmängd varierar stort från församling till församling, visar Kyrkpressens granskning. 15.7.2024 kl. 10:00

SOMMARSÅNG. För 25 år fick skådespelaren Riko Eklundh en idé om göra en sommarkonsert i Nötö kyrka i Nagu skärgård. Idén förverkligades och konserten blev en succé. I år firar Sommarsång jubileum med två konserter. 16.7.2024 kl. 18:41

PRAKTISK TEOLOGI. Cecilia Nahnfeldt är professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Hon har fördjupat sig i tanken om att kallelse är någonting som kommer utifrån, mer än inifrån. Och hon ser att det finns en förväntan på kyrkan, 12.7.2024 kl. 10:00

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37