Joel Norrvik i centrum av Jakutsk. FOTO: PRIVAT

I permafrostens land

Kristinestad.

Långt inne i östra Sibirien ligger staden Jakutsk. Här arbetade Lappfjärdsbördige Joel Norrvik som missionär, i ett av världens kallaste områden.

21.12.2022 kl. 18:50

Om man tar flyget i S:t Petersburg och reser drygt sex timmar österut, över sju tidszoner, landar man till sist i Jakutsk. Här är somrarna varma men vintrarna isande kalla. I december kryper temperaturen ofta ner kring minus 40 grader, och ett köldtöcken lägger sig över dalen vid floden Lena.

Hit kom Joel Norrvik för sju år sedan, utsänd av missionsföreningen Såningsmannen. Det fanns en särskild målgrupp:

– Det som är speciellt för oss finländare är att över 4 000 ingermanländare mer eller mindre tvångsevakuerades till Jakutien år 1942. Den lutherska ingermanländska kyrkan i Ryssland hade bett i flera år om att få gudstjänstverksamhet och en bönegrupp i Jakutsk.

Men lika viktigt var att föra ut evangeliet till jakuterna.

– I Ryssland finns det väldigt många minoritetsfolk. Jakuterna är ungefär en halv miljon, och de talar ett turkbesläktat språk. Många är tvåspråkiga och talar också ryska.

Julgranen på torget i Jakutsk. FOTO: PRIVAT

År2015 kunde arbetet inledas, och tillsammans med missionärskollegan Samuel Laukkanen startade Joel Norrvik en hemförsamling i staden.

– Det var en ganska brokig grupp som samlades. Ungefär en tredjedel var andra generationens ingermanländare, en del var jakuter och vanliga ryssar, och så var en hel del kinesiska studerande som studerade ryska.

Under tiden i Jakutsk lärde han sig ryska ”någorlunda” och lite jakutiska.

– Jag är inget språkgeni, bara en lekman på det området, säger Norrvik anspråkslöst. Alla samtal fördes på ryska, men i gudstjänsten kunde vi sjunga någon sång på jakutiska.

– Jakutiska är ett talat språk, inte så mycket ett skriftspråk. Först under 2000-talet har Nya testamentet översatts till jakutiska.

Jakuterna är ett av de få turkiska folkslag som inte är muslimskt, största delen är schamanister och animister. Trosuppfattningen går bland annat ut på att försöka blidka andar och få dem välvilligt inställda.

– I en schamanistisk familj är det ofta svårt att bryta sig ur traditionen. Den som blir kristen kan i värsta fall uppfattas som syndabock om det händer något dåligt i familjen. Det är därför ett stort steg.

Porten till isstaden. FOTO: PRIVAT

Hur syns Ukrainakriget i Jakutsk?

– I början märktes det inte just alls. Sedan skedde en stor förändring när den partiella mobiliseringen blev aktuell och många kallades in från randområdena. För någon vecka sedan hörde jag att det är många som har stupat. Många ligger också sårade på fältsjukhus.

– Medan jag var där var det ännu många som höll på Putin, men nu vet jag inte riktigt hur situationen är.

Gudstjänst över nätet

Joel Norrvik beviljades aldrig uppehållstillstånd i Ryssland, varför han under de senatste åren också tidvis har arbetat i Ukraina, i den judiska messianska föreningen ”Judarna för Jesus” i Odessa. Han har därför vänner också i Ukraina och följer noga med läget.

– Jag lider med alla som drabbas av kriget, säger han.

Numera är Norrvik pensionär och kan se tillbaka på en mer än tjugoårig missionärstid i Kenya, Mongoliet, Burjatien, Jakutien och Ukraina. Ett stort tack går till Kristinestads svenska församling, som stött arbetet i alla år.

Den lilla församlingen i Jakutsk är inte glömd.

– Vi väntar nu på att den ingermanländska kyrkan ska kunna sända någon evangelist, diakon eller pastor till Jakutsk. Nu håller vi gudstjänsten över nätet så att antingen jag eller Samuel Laukkanen predikar om söndagarna. Vi försöker hålla den kontakten tills kriget tar slut och läget förhoppningsvis normaliseras.

JOEL NORRVIK

Kommer från Lappfjärd. Bosatt i Kemi.

Har arbetat som missionär i Kenya (utsänd av Svenska Lutherska Evangeliföreningen), samt utsänd av missionsföreningen Såningsmannen i Mongoliet, Burjatien, Ukraina och Jakutien. Är numera pensionär.

PIAN WISTBACKA


ETT GOTT RÅD. – Varje år har det blivit lite lättare att leva. Jag önskar att jag hade varit snällare mot mig själv som ung, säger Anne Hietanen. 16.10.2024 kl. 10:00

Personligt. Hon har levt i nästan 45 år ”med Herren”. Vad har Nina Åström under åren lärt sig om trons kringelikrokar och gropar? KP mötte henne och diskuterade viktiga ord som tillit, kärlek, rättvisa och nåd – och varför Jesus är hennes allt. 15.10.2024 kl. 10:00

KYRKOR I USA. I USA väntas kyrkorna spela en roll i det amerikanska presidentvalet. Men Amerika sekulariseras också, och effekten kan bli mindre än väntat. Och för många har andligheten blir mera politisk. 14.10.2024 kl. 13:00

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

LIKABEHANDLINGSFRÅGOR. Sedan 2021 har Borgå stift haft två kontaktpersoner för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Sini Aschan är en av dem. 1.10.2024 kl. 10:00

kyrkostyrelsen. Upp till 40 av 190 anställda i kyrkans centralförvaltning kan få sluta inom de närmaste åren. Ge över jobbet med material- och idéstöd till stiften först av allt, föreslår en kritisk rapport. 30.9.2024 kl. 10:00

SANKT OLAV OSTROBOTHNIA. Arbetet med att utveckla pilgrimsleden Sankt Olav Ostrobothnia har inte tagit slut, även om biskop Bo-Göran Åstrand nu invigt både leden och pilgrimscentret i Trefaldighetskyrkan i Vasa. 28.9.2024 kl. 18:38

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Borgå stift kommer att få två nya präster i slutet av oktober. Bland annat det meddelar domkapitlet i Borgå stift. 27.9.2024 kl. 17:51

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35