1. Jämför inte. Jag har en inre julfanatiker som skulle vilja sitta kvällarna långa och fläta samman gran- och enris till underbara dörrkransar, baka lussebullar med saffran och slå in paket i gyllengult ekologiskt papper och med sidenband som alla sedan kan återanvända.
Men det kommer inte att ske. Jag måste sluta sörja det att jag inte köpte julklapparna redan i somras eller tidigare i höst, alltid när jag var på någon lämplig plats med små affärer fulla med underbara saker. Jag är inte en sådan människa. Jag är en människa som köper en billig liten granlik sak på citymarket och ställer den uppgivet i en porslinsskål som alltid står på samma byrå.
Tänd ett ljus. Lyssna till julmusik. Ät en mandarin. Det är tillräckligt bra. Du duger som du är. Det blir jul ändå.
2. Julen är nåd. Jag älskar julsången ”Vinterhamn” av Björn Ulvaeus och Benny Andersson. Jag älskar den för den här raden: ”Och nu gläds vi åt en stor legend. / Den är var mans. / Och vår är också hans / törnekrans.”
En del av oss firar den här julen med en törnekrans på sitt huvud. Så är det. Vi kanske bär på någon sorg som tränger ut genom ögonen i form av tårar varje gång vi kör bil, eller också är sorgen en tung klump av grå asfalt som vi släpar på dygnet runt. Vi är kanske ensamma, vi kanske saknar, allt känns kanske tomt. Det är törnekransen.
Det tröstande är att någon annan burit den. Och efter den kom korset, hånet, övergivenheten. Sedan kom nåden, och den kom till oss. Så kanske vi bara får sätta oss i soffan och viska: Snälla Gud, ge mig nåden att tycka om den här julen alldeles lite.
3. Julen är en stund av lycka. Den är inte en kavalkad av lyckliga tilldragelser (typ en släktmiddag där alla är glada och sedan allsång vid pianot och sedan julklappsutdelning där alla ger precis det de hade råd med och alla får precis det de ville ha).
Julen är en gran nedtyngd av snö. Julen är en timme i en kyrka. Julen är att vakna sent och dricka en kopp te och äta en grön kula. Julen är att du klarade av att förlåta någon, och att du blev förlåten. Julen är en bok där du orkade läsa en rad som var bra. Julen är en vän som kom och fick en smörgås. Julen är ett sms. Julen är att det finns någon som ber för dig (det finns det, fast du inte vet om det).
Julen är ett ögonblick av lycka. Håll ögonen öppna för du vet inte när det kommer.
4. Julen är att städa själen. Kanske julen kunde vara en tid att ge upp sådant i dig som gnager sönder dig bit för bit. Kanske du den här julen kunde börja hugga ner stolta träd i dig, kanske du kunde motorsåga ner perfektionismen, självkritiken, kritiken mot andra, din inre martyr och din tendens att skuldbelägga andra.
Kanske du kunde såga ner allt det och lägga dig raklång på golvet med tomhet och frihet i bröstet. Kanske kunde du ligga där en stund, och sedan viska: ”Ske din vilja.”
Kanske det skulle vara den bästa julklapp du fått på länge.
