Kjell Törner, 57, i Borgå är som Moses i den gamla berättelsen.
Han gick hela vägen med att ta Finland mot dess framtid i Nato. Men den sista biten, in i det som många yrkesmilitärer sett som det förlovade landet, i Atlantalliansen, den vandras av andra.
Kjell Törner började redan som major 1999 bygga upp finländskt militärsamarbete med andra länder. Först försiktigt med svenska kustjägare i Vaxholm utanför Stockholm. Och sedan i en Natooperation i Bosnien och därefter vid två Natohögkvarter.
Först var det vid alliansens stab i Mons i Belgien, och sedan under en andra period vid Natos strategiska högkvarter i Norfolk, Virginia på USA:s östkust.
Och sedan var det dags för officerspensionen, som kommer tidigt. Mitt under pandemin kom Kjell och Viola Törner 2021 hem till Finland – när man väl mitt i coronakaoset hade hittat dem en ledig flyttcontainer.
Kjell lämnade in sin militärutrustning, terrängdräkten och allt det andra. Fest- och paraduniformerna som man fortfarande kan gå i vid militära högtider, på självständighetsdagen och försvarets flaggdag, har han betalat dyrt för själv. Dem behöll han.
Så gick Ryssland in i Ukraina. Två månader och 24 dagar senare beslutar Finlands riksdag snabbt och i stor enighet att ansöka om medlemskap i militäralliansen Nato. År 2023 väntas medlemskapet vara klart.
– Nog harmar det ju lite. Nu skulle man ju vilja vara med. Jag har ju jobbat i 20 år med Nato. Men allt har sin tid, säger Kjell Törner.
Lett brigaden i Dragsvik
Många årsklasser finlandssvenskar har möttKjell Törner under sin militärtjänstgöring. Vid Nylands brigad i Dragsvik har han varit stamofficer, utbildare och kompanichef och sedan till sist hela brigadens kommendör 2014–2017.
Det är trängsel till de uppdragen. Det finns sju brigader i Finland och kring 100 överstar i tjänst när en kommendör ska utses. Tidsfönstret i officerskarriären är litet; snabbt är man för gammal, säger Kjell Törner.
Utnämningen är ofta kort, två–tre år. Våren 2017 överlät han brigaden och sändes till Rom. Där gick han en kurs vid Natos försvarshögskola för att året därpå bli Finlands representant bland 32 andra från olika länder vid Natohögkvarteret i USA.
Vid Natos stab i USA jobbade han mycket i par med Sveriges representant, men också mycket med nordiska och tyska kolleger.
– Alla länder har olika intressen. I Norden tittar vi åt öster och norr; Frankrike till exempel tittar väster- och söderut mot Afrika.
Nato anser sig historiskt leva i ”Atlantkrisens fjärde skede” som nu domineras av spändare relationer med Ryssland. I strategiarbetet mot framtiden är Nato redan på 2040-talet. Under Kjell Törners tid i USA återupprättade landet på nytt sin 2:a flotta.
– Det var den som hanterade Kubakrisen (1962) men var nedlagd emellan. Enbart den är fem gånger så stor som Finlands försvarsmakt med 300 flygplan som fördelas på olika fartyg, säger han.
Kjell Törner fick se Nato starta den operativa staben Joint Force Command Norfolk, där mycket av Natos operationer till havs i Norra Atlanten och Arktis kommer att ledas.
Är du överraskad över världsläget nu? Ukrainakonflikten, med Ryssland i underläge?
– Vi har alltid påstått att vi finländare kan Ryssland. Och vi har precis bevisat att vi inte gör det. De flesta av oss trodde de bara byggde upp och pressade på för att byta regim i Ukraina. Men inte att de skulle gå in. Den dagen kom som en överraskning, säger Kjell Törner.
Nästa överraskning var även för en internationellt erfaren militär att anfallet gick dåligt.
– Rysslands armé ansågs vara den näst bästa armén i världen. Nu är den näst bäst i Ukraina … Men jag tycker synd om båda parter i eländet. Det är ju inte Moskva- och Petersburgspojkar som är där, utan fattiga från landsbygden som tvingas in utan utbildning eller respekt för deras liv.
Varuhuset som svek
Hur det kom sig att Kjell Törner blev militär? Han pekar tvärs över gatan i Borgå mot huset som en gång var Simolins varuhus.
Efter militärtjänstgöringen 1985 skulle han söka in till Hanken ”som andra finlandssvenskar”. Men extraknäckjobbet han hade blivit lovad den våren på varuhuset fick han inte.
– Då tänkte jag att jag ju är fänrik, så jag ringde till brigaden om frågade om jobb. De frågade om det passade om ett par dagar…
Som yrkesofficer har Kjell Törner aldrig haft en kringflyttande officersfamilj. Familjen bodde i Ekenäs hela tiden och han var torpeden som rörde på sig och var veckoslutspappa.
Men när han tjänstgjorde vid EU:s militärstab i Bryssel 2007–2010 tog han det sista skiftet som förälder. Tonårsdöttrarna Victoria och Isabelle gick i skola i Belgien och bodde tillsammans med honom, medan deras mamma pendlade in från Finland.
Är det svårt som militär att bli civil, när man är van vid hierarkier och kommandon?
– Frågar du mina döttrar så säger de ja. Att jag alltid kommenderar. Men det är väl mera min personlighet. Men att hoppa från det militära till det civila var inte så lätt som jag trodde.
Som överste i avsked hör han till ”presidentens aktiva reserv” som snabbt kan kallas in i tjänst. Även om han nu jobbar vidare med ett par nordiska säkerhetspolitiska projekt, så är mycket av de gamla nätverken är borta.
– Och man blir ju nog ensam, säger han.
Kjell Törner är tillbaka i Borgå, dit hans barndoms familj flyttade från Helsingfors för att hans mamma på 1970-talet ville jobba i barnträdgård på svenska.
I Helsingfors hade han vuxit upp kring pingstförsamlingen Filadelfia som hans föräldrar tillhörde och i Andreaskyrkans friförsamling, där han morföräldrar gick.
– Vårt hem var nog inte mera religiöst än andras. Hos mormor och morfar var det alltid bordsbön, säger Kjell Törner.
Har du bevarat det arvet?
– Absolut. Varje kväll knäpper jag händerna och tackar för dagen. Och hoppas att nästa dag ska bli lika bra om inte bättre. Jag tror många militärer har ganska klar åsikt och insikt om tro och religion.
FAKTA: Kjell Törner
Överste i avsked, 57 från Borgå
Tidigare brigadkommendör vid Nylands brigad i Dragsvik 2014–2017.
Finlands representant vid Natos och EU:s militärstaber i Belgien 2005–2010 och i USA 2018–2021.
Uppvuxen i en frikyrkofamilj i Helsingfors och Borgå.
Yrkesofficer sedan 1986.
