Katarina Gäddnäs står för texterna till årets julkalender

Helsingfors.

Hon inspireras av julfrid och hållbarhet. Hanna-Riikka Heikkilä har illustrerat och vill förmedla glädje och ljus i vintermörkret.

22.11.2022 kl. 15:58

Katarina Gäddnäs, präst och författare, arbetar som både sjukhuspräst och ”vanlig” präst på Åland och älskar sitt jobb. Med en bakgrund som journalist har hon också behållit kontaktytan till skrivandet.

– Det var verkligen roligt att göra kalendern. Att skapa text på ytor som bara rymmer femtio tecken var en utmaning, och där hade jag stor glädje av att jag också skrivit poesi. När jag tyckte att jag kört fast hade jag dessutom en fin arbetsgrupp att söka stöd hos.


Mindre prestation, mera frid

Inspiration till kalendern hittade hon i det egna förhållningssättet till julen, som hon funderat på och skrivit om genom åren.

– Jag älskar ju verkligen julen men det finns så många prestationskrav. I jordbrukssamhället hann man kanske stoppa korv och göra egna julklappar, men om vi känner att också vi måste gå så grundligt tillväga är risken stor att vi sedan köper det vi inte hinner med. Det är lätt att känna att man knappt ens har råd att fira jul eftersom den ska se ut på ett visst sätt. Jag vill påminna om att julen är något annat, något fantastiskt: det här nyfödda barnet i våra armar som vi är satta att bära ut i världen. Hur tar man emot ett nyfött barn? I stillhet och närvaro.

Att många som är ensamma upplever julen som tung är också något Gäddnäs tänker mycket på. I hennes församling vill man inkludera alla i julfirandet.

– Vi har nästan hamnat i en situation där vi skäms för vår ensamhet istället för att sträcka ut en behövande hand. Så ska det inte vara.


En hållbar(are) jul

Miljöaspekten har blivit allt viktigare för många, också för Katarina Gäddnäs.

– Det blir svårt att ta hållbara beslut i stress och jäkt. Men jag tycker också om att lyfta fram en annan slags hållbarhet, nämligen den andliga och sociala.

I familjen Gäddnäs har man diskuterat hur julfirandet ska se ut.

– För några år sedan satt vi ner och pratade om vad som faktiskt var viktigt för var och en. Mammas köttbullar, kanske, eller att få sjunga julsånger? Att ta den diskussionen var verkligen värt det och något jag varmt rekommenderar.

Miljöaspekten finns med också i advent.

– Det går utmärkt att i december förbereda för julen med till exempel granris, äpplen, kottar och ljus. Nästan gratis och dessutom komposterbart!


Konsten att kunna vänta

En annan sak som präglat jularna redan i Katarina Gäddnäs barndom kan summeras i en enda fras: allting har sin tid.

– Jag växte upp i en familj där kyrkoårets växlingar var viktiga. Hos oss började julen på julafton – det var helt okej att städa ännu på julaftonsmorgonen. Julgranen och det viktigaste pyntet kom fram först då, och sen firade vi jul ända fram till tjugondag Knut. Jag har hållit ganska hårt på det där själv, men lite mjuknat efter vissa protester från barnen som vill börja pynta tidigare. Men jag tycker fortfarande det är viktigt att inte ta ut julen i förväg.

Gäddnäs har en julkrubba som också den följer rytmen i advent.

– Jag har en Mariafigur som är gravid. Hon väntar ensam i stallet under advent, och först när julen närmar sig får hon sällskap. Jesusbarnet läggs förstås i krubban först på julafton, och de vise männen hittar fram lagom till trettondagen.

Adventskalendern är för alla

Förtjusningen över att få öppna luckor i adventskalendern har också följt Katarina Gäddnäs genom åren. Hon har till och med sparat några av de vackraste kalendrarna hon haft.

– Om kvaliteten på papperet är bra funkar det fint att peta in luckan på nytt och njuta ett varv till!


Färg och glädje i advent

Hanna-Riikka Heikkilä är illustratör och mönsterdesigner.

Hon njuter stort av att vänta på julen.

– Dofterna, stämningen, sångerna ... det är en underbar tid. Jag älskar att gå i kyrkan och sjunga psalmer under advent! Helst skulle jag tillbringa hela den tiden under en filt, med tända ljus och en kopp julkaffe i handen, men verkligheten är ofta en annan.

Att ta vara på advent och skruva ner de upphaussade förväntningarna på julen är viktigt för Heikkilä.

– Julen blir som bäst när det icke-perfekta, halvfärdiga och mänskliga får vara med.

I arbetet med julkalendern ville Heikkilä föra in liv också i den mörkaste tiden.

– Färgerna är centrala för mitt uttryck som konstnär och jag tar gärna med lite pastelltoner in i julfirandet. De får symbolisera hoppet, och peka på ljuset som är på väg!

Text: Joanna Nylund


SEKUNDÄR TRAUMATISERING. Att känna empati är viktigt för dem som jobbar med att möta människor med trauma. Då de känner empatitrötthet eller har svårt att släppa tanken på klientens berättelse har dedrabbats av sekundär traumatisering. 24.7.2022 kl. 19:03

ANDETAG. Språket har en helt central betydelse i Mao Lindholms tillvaro. – Djupt allvar och smågalen humor tvinnar ihop sig till ord och meningar, ibland nästan obegripliga även för mig själv, säger Mao som bloggar på Kyrkpressens sajt. 24.7.2022 kl. 19:13

profilen. Det finns mycket att lära sig av ekumeniken. Men Sara Torvalds som är ordförande för Ekumeniska rådets finlandssvenska arbete gillar som katolik sin egen kyrkas kontinuitet och tradition. 22.7.2022 kl. 15:00

KYRKANS FÖRVALTNING. Stat och kommun har förenklat sin förvaltning. Men den utvecklingen har inte nått kyrkan. Den uppfattningen har Olav Jern i Vasa. 22.7.2022 kl. 08:00

KYRKANS FRAMTID. För ett år sedan blev Edgar Vickstöm präst efter en lång karriär bland annat som bankdirektör. Ett år senare är han förbryllad och lite bekymrad. En kyrka som handskas med personal, tid och pengar borde våga tänka på effektivitet. Men varför vet kyrkan inte ens om den har ett mål? 20.7.2022 kl. 19:12

BRÖLLOP. I mitten på 50-talet bestämde sig Lumparlands marthor att skramla ihop till en brudkrona till kommunens flickor. Till det behövdes 200 gram silver och 13 000 mark. Men när man ville skänka den till församlingen sade dåvarande pastorn nej tack. Några årtionden senare hittade den ändå till kyrkans förvar. Nu har den dammats av för en historisk tillbakablick. 21.7.2022 kl. 15:00

beslutsfattande. I början av juni sände Kyrkpressens redaktion iväg en enkät till alla församlings- och kyrkorådsmedlemmar i Borgå stift, och fick in 180 svar. En av frågorna lydde så här: Kyrkans lagstiftning ger kyrkoherden en stor roll i församlingens beslutsfattande. Tycker du att den är för stor? 6.7.2022 kl. 17:41

Personligt. – Och sen låta sig slukas av dem innan man kan komma upp till ljuset igen, säger My Ström. 7.7.2022 kl. 19:58

Franciskusfest. Sedan år 1979 har den ekumeniska Franciskusfesten firats på Kökar den första helgen i juli. Se foton från årets fest! 3.7.2022 kl. 19:41

Nekrolog. Bjarne Boije somnade in den 19 juni, mätt på livet, 101 år och två månader gammal. 1.7.2022 kl. 15:54

sommarteater. När församlingens ungdomsarbetsledare står på scen kan han plötsligt vara rebell, medan församlingens barnledare driver en bar. Christer Romberg och Mikaela Ståhl-Kokkola sjunger och dansar i Raseborg i sommar. – Vi gör egentligen samma sak som på jobbet: njuter av musik och gemenskap, säger de. 29.6.2022 kl. 19:30

Personligt. – Jag hade inte insett att hälsa är någonting man måste upprätthålla hela tiden, säger Markus Andersén, som bloggar på Kyrkpressens sajt. 25.6.2022 kl. 15:12

folkkyrka. Vad ska det bli av kyrkan? Kyrkskatteflödet sinar. Den evangelisk-lutherska kyrkan stöps om från en riksinstitution till en folkrörelse. Är det den väg frikyrkorna redan prövat i 150 år som väntar? Då finns det saker att ta som förebild. Och annat att att akta sig för, skriver Kyrkpressens opinionsredaktör Jan-Erik Andelin. 23.6.2022 kl. 11:30

PRÄSTÄMBETE. Pastor Dennis Svenfelt behåller sitt prästämbete men får inget förordnande som präst. 22.6.2022 kl. 13:08

profilen. Teologen och författaren Patrik Hagman är Kyrkpressens nya kolumnist. Sedan hösten jobbar han i Linköpings stift i Sverige med att utveckla och starta en utbildning för opinionsskribenter i Svenska kyrkans regi. 21.6.2022 kl. 19:00

ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism. 6.6.2024 kl. 08:00

Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon. 5.6.2024 kl. 10:18

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00

KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller. 4.6.2024 kl. 09:46

SAMKÖNADE PAR. Jenny Jansson var delegat vid Metodistkyrkans generalkonferens när samfundet fattade beslut om att godkänna samkönade vigslar. 3.6.2024 kl. 20:28