Nu behövs präster!

Efter fyra och ett halvt år i pension blev jag kallad tillbaka till min gamla tjänst som kyrkoherde i Korsnäs. Jag lovade att göra mitt bästa och försöka sköta tjänsten på heltid under september och oktober månad. I november är det kyrkofullmäktigeval, och jag har ställt upp som en av kandidaterna, så då kan jag inte vara både tf kyrkoherde med ansvar för valförrättningen och kandidat i valet. Förhoppningsvis lyckas domkapitlet hitta någon annan präst att sända till Korsnäs då.

På många sätt känns det fint att vara tillbaka, att träffa gamla bekanta, att på nytt tolka kristen livssyn i människors glädje och sorg, att fira gudstjänst i den ljusa, fina kyrkan. Men visst har saker också förändrats, den gamla prosten måste lära sig en del nya procedurer. Han har också själv förändrats. Av någon anledning blir han tröttare efter en lång dag än förr, och om det blir mycket att hålla reda på är risken stor att något blir bortglömt … Visst skulle det behövas en yngre kraft på tjänsten, prosten skulle gärna återgå till reserven och vara en som hjälper till när och om det behövs.

Jag skriver det här efter att ha deltagit i prästmöte i Åbo dit alla präster i Borgå stift var inbjudna. Cirka 180 kom. En del unga, en del medelålders och en del pensionärer. Trots att 180 präster kan låta som ganska många varseblev jag att det finns nog inget överskott. Alla i aktiv ålder hade sina platser, och det är inte bara i Korsnäs som det finns lediga tjänster. Om vi får någon övertygad att komma till Korsnäs blir en annan tjänst tom. Och de nyländska prästerna föredrar att vara i Nyland, de från norra svenska Österbotten är helst också i sina hemtrakter och ålänningarna är ett trevligt gäng som har det bra på sina öar. Varifrån ska en ny Korsnäskyrkoherde komma?

Det är en brist att så väldigt få präster har kommit från Närpes prosteris område. Är det möjligt att ändra på det? Om det finns någon ung människa som känner en dragning till det andliga och till att vara en som vandrar med sina medmänniskor en bit på vägen i deras glädje och sorg så vill jag uppmuntra till att börja studera teologi. Om det finns någon som nått medelåldern och har ett antal år i yrkeslivet bakom sig och känner en dragning till att var med och göra något i kyrkan, så vill jag säga att det inte är omöjligt att sadla om, att studera teologi vid sidan om andra uppgifter och efter några år gå in i kyrkans tjänst och bli en otroligt människonära präst med praktiska erfarenheter från tidigare yrkesliv parade med de nya perspektiv som teologin kan ge. Tänk på saken!