Jonas Ahlforn ser kyrkans styrka i att möta människor i kris, för kyrkan har redan reflekterat över de stora livsfrågorna.

"Att vara förberedd är inget projekt utan en livsrytm som vi måste ha många år framöver" 

PREPPERPRÄST.

När Sverige inte hade ett enda stridsflygplan att sända upp då Ryssland övade kärnvapenanfall gick det upp för prepperprästen Jonas Ahlforn i Örebro att det inte räcker att bunkra upp toalettpapper som förberedelse för en samhällskris.

29.9.2022 kl. 11:00

Men först av allt – vad är en prepperpräst?

– Ordet prepper har blivit synonymt med människor som gör en egen förberedelse för en kris i samhället eller krig. Det var en journalist som kallade mig för Prepperprästen i en artikel i våras. Jag hakade på då jag upptäckte att människor jag mötte kom ihåg det, säger Jonas Ahlforn.

Hans eget intresse för prepping började efter det som i Sverige kallas den ryska påsken, långfredagens morgon den 29 mars 2013. Då övade Ryssland kärnvapenanfall mot Sverige med både bombflyg och stridsflygplan. Men Sverige hade inte ett enda flygplan från försvaret att skicka upp.

– Ryssland testade vår försvarsförmåga och den visade sig vara extremt låg. Det var danska stridsflygplan som avvärjde kränkningen av svenskt luftrum. Jag visste redan att försvarsförmågan i Sverige var låg. Men jag visste inte den var låg. Jag insåg att det man gör på egen hand inom det civila området har betydelse.

I december 2017 ändrade den svenska riksdagen formuleringarna i försvarsdoktrinen. Nu säger den tydligt att ett militärt angrepp mot Sverige inte kan uteslutas.

– Det var ganska stor sak i Sverige. Tanken på den eviga freden som man haft under lång tid i Sverige är förbi.

Några månader senare skickade myndigheterna ut foldern Om krisen eller kriget kommer till alla svenskar. Budskapet i den är alla ska klara sig själva med mat och vatten, mediciner och värme i drygt en vecka.

– Då började jag hjälpa andra i kyrkan, framför allt med den inre oro som människor kände, men också med lite praktiska tips och råd. Sedan dess har jag velat hjälpa församlingar att bli mer aktiva i de här frågorna.

Han är instruktör i civilförsvarsförbundet i Örebro och har hållit kurser i att vara förberedd, både i sin församling och i samhället. Nu har han också skrivit en bok, Prepperprästens beredskapsbok – Så överlever du, gör gott och sprider hopp som utkom i augusti på Libris.


En kärlekshandling

– I församlingen har vi gått igenom hur man kan hjälpa människorna omkring sig, söka tryggheten hos Gud i kris när man har funderingar, och att man kan ha frid med Kristus även om världen skakar.

Prepping eller beredskap har fått en självisk klang som antyder att man bara tänker på sig själv och sin familj. Men Jonas Ahlforn ser det som en kärlekshandling.

– Är jag förberedd när samhället inte fungerar kan jag och min familj också vara andra till hjälp. Har jag inte förberett mig hamnar jag själv i en så svår kris att jag inte kan hjälpa.

Församlingarna kan göra en stor skillnad när det gäller att hjälpa.

– Det märker vi nu också i Ukraina. Församlingarna är jätteviktiga för hjälparbetet där. I Sverige är kyrkan är en trygg punkt för de flesta människor. Även om du inte tror på Gud så vet du att kyrkan vill dig väl.

Han säger att nyckeln i krisberedskap är att alla gör det de är bra på.

– Kyrkan är bra på att alltid vara öppen för nya människor och bra på att samtala med människor som känner att världen är upp och ner, för vi har redan reflekterat över de stora livsfrågorna. Då man vet att ens liv är i Guds hand är man mycket tryggare.

Men han ser också en stor risk i att församlingslokalerna kan kommer att sakna vatten, ström eller värme. Då kan många kyrkor tvingas att stänga.

– Jag vill att församlingarna ska ha en grundplan så att de kan hålla öppet även i en större samhällsstörning.

I Finland har församlingarna redan tidigare gjort upp en beredskapsplan som ska beakta hot mot individer och mot befolkningen.

Jonas Ahlforn säger att när krisen slog till och folk började tänka på vad som händer om kriget kommer till Sverige var det första samtalsämnet man hade vart du och jag ska fly – inte hur man ska försvara Sverige.

– De talade om sina sommarstugor och liknande. Utgångspunkten var individualistisk. Jag ska klara mig själv så bra som möjligt. Hur vi ska försvara Sverige är en jättestor fråga som vi pratar för lite om. Varför är det värt att kämpa och i värsta fall dö för Sverige?


Vad svarar du på det?

– Allmänt har människorna svårt att svara på det för man vet inte vilka de svenska värderingarna är. Om det inte är ett sportevenemang har vi svårt att sjunga nationalsången för många upplever det som rasistiskt, och många skolor avstår från det. Det är jättekomplext. Men Sverige är ju mitt land och det är här jag är hemma. Jag försvarar också min rätt att få leva i fred.

Hans grundinställning är att hjälpa dem som behöver hjälp och inte fly.

– Vi är kallade att älska vår nästa även i svårigheter. Ska jag kunna jobba som präst i min kyrka i händelse av en stor samhällskris eller krig, då måste det finnas en plan för mina tre barn och min fru.

Själv har han förberett sig och sin familj genom att fundera på vad de behöver för att täcka upp de fem grundbehoven man har i en kris: mat, vatten, värme, information och sömn.

– För att hålla värmen, även om värmesystemet inte fungerar och det inte finns någon elektricitet, har vi sett till att det finns filtar och sovsäckar hemma. När det gäller information har vi radioapparater som fungerar oberoende av elnät och internet. Vi kan inte räkna med att datorer och telefoner kommer att fungera i en kris.

De har alltid minst åttio liter färskvatten hemma.

– Vi har också extra mycket mat. I början köpte jag konserver, men nu ser vi bara till att vi har mer av det vi annars äter hemma. I stället för två paket vetemjöl så har vi kanske sex, i stället för att ha några paket pasta har vi mycket mera. Då byter man hela tiden ut sitt matförråd. Vår plan är att kunnat stanna kvar i stan under en samhällsstörning och inte sticka i väg.

Målet är att familjen ska kunna klara sig själva i två veckor. Efter två veckor har man ställt om mentalt.

– Vi förlitar oss väldigt starkt på det vi kallar för samhället. Medborgarna vill att samhället med stort S ska lösa alla problem. Förväntningarna att vänner och släktingar ska hjälpa till vid en kris är inte så stor. Men i en kris måste individen stödja samhället. Den mentala beredskapen är inte särskilt hög i Sverige, men i kyrkan är den högre. Vi har alltid varit beredda att hjälpa och välsigna andra människor, även dem som inte socialtjänsten hjälper.

Att vi hamnat i den här situationen beror till viss del på den sekulära förståelsen av att individen står i centrum, tror han.

– Som kristen har jag övertygelsen att människan är kapabel till både gott och ont. Vi ska alltid vara i beredskap att förhindra ondskan. Med sekulariseringen kom en övertro på att alla människor innerst inne är goda och att målet för alla människor är viljan att leva i individuell frihet. Vi har trott att alla vill ha global handel, samverkan, ekonomiskt och materiellt välstånd som yttersta mål. Det vill säga: om vi har ett nära utbyte av tjänster med Ryssland och de får sälja gas till Europa så vill de inte föra krig.

– Men det är inte allas livsmål. Vi ser nu att det finns andra drivkrafter, människor som är villiga att dö för kollektiva vinster och som tycker att landvinningar är viktigare än fred och välstånd.


När man jämför beredskapen i Finland och Sverige nämns det ofta att vi har allmän värnplikt och att Sverige inte varit i krig sedan 1809. Hur stor roll spelar det här?

– Det spelar en jättestor roll. Sverige har trott på den eviga freden för oss själva och levt därefter. Nato är en svår självbildsfråga för svensken på individplan. Det finns nästan inga svenska hushåll som har erfarenhet av att en släkting har dött i ett krig. Det är en helt annan spelplan.

Han ser ändå att 95 procent av det han skrivit i sin bok är så pass allmängiltigt att det gäller också för finländska förhållanden.

– Lagstiftningen kan ju skilja lite.

Han ser ur kristen synpunkt inget problem med ett Nato-medlemskap.

– Finlands och Sveriges militära doktrin har varit att göra ett anfall så kostsamt och så smärtsamt att man avstår från det. Därför är det helt rimligt att ha ett starkt svenskt försvar. Frågan om Nato handlar om allianser. Det finns ingenting i den kristna läran som säger att jag ska bara hålla mig till mitt land. Jag ska verka för fred och rättvisa bland mänskligheten. Om landet gör en allians med ett annat land för att öka tryggheten så står det inte det i kontrast till kristen tro.

Johan Sandberg


I dag rider Jesus in i Jerusalem. Igen. 24.3.2013 kl. 09:00

Guds ord har sin egen kraft och Bibeln kan läsas och förstås helt utan akademiska förkunskaper. Men om man som KP:s redaktör inte kan låta bli att försöka förstå hur andra kristna tänker, då kan det där med olika bibelsyner bli minst sagt utmanande. 23.3.2013 kl. 12:00

I snart sju år har Carolina Djupsjöbacka hållit i en syjunta med bön för kvinnor i Vasatrakten. Knypplandet och tebjudningen med sju sorters kakor har fått ge vika för samtal, umgänge och lekträffar med barnen. 22.3.2013 kl. 16:00

Sedan 1968 då Gud reste honom ur knarkträsket är det Jesus som gällt för Arne Selander. Som präst har han fått möta många missbrukare. 22.3.2013 kl. 14:43

Det nya missionsstiftet skapar förvirring anser biskoparna. Nu får alla lutherska präster brev. 22.3.2013 kl. 12:15

Katoliken Sara Torvalds frågar i veckans Radbyte varför redaktioner inte har journalister som har förutsättningar att förstå vad som händer inom den kyrkliga sfären. 21.3.2013 kl. 11:43

Nu diskuteras igen en könsneutral äktenskapslag och dess följder för kyrkan. Frågan är svår för alla samfund som har vigselrätt i Finland. Att behålla vigselrätten med risk för påtryckning – eller ge upp den? 21.3.2013 kl. 11:17

I begynnelsen handlade hela Europaprojektet om etik och samhällsansvar, inte pengar. Det har glömts bort, anser de europeiska kyrkornas samhällsarbetare och talesman. 15.3.2013 kl. 09:00

– En sån tajming, säger kyrkoherden i Liljendal Håkan Djupsjöbacka som liksom alla andra präster i stiftet hade Jesus och den onda andarna som predikotext söndagen efter MOT-programmet i tv. 17.3.2013 kl. 12:00

En kyrklig stiftelsedoldis erbjuder sponsrat boende. Men eftersom stiftelsen tidigare inte ställt skriftliga krav på hyresgästerna har man i dag en hyresverksamhet som inte motsvarar stiftelsens ändamål. 14.3.2013 kl. 09:00

Den vita röken signalerade valet av Jorge Mario Bergoglio, ärkebiskop i Buenos Aires, till ny påve. 13.3.2013 kl. 21:59

Kyrkoherdarna i Helsingfors tar avstånd från osund andlighet. Därför ser de heller ingen möjlighet att för tillfället samarbeta med Pirkko Jalovaara. 14.3.2013 kl. 12:00

Tesen om att religionen oundvikligt försvinner från vårt samhälle är inte längre trovärdig i dag. Ola Sigurdson kallar den tid vi lever i för det postsekulära tillståndet. Han vill att vi hittar ett nytt sätt att verka i ett sådant samhälle. 10.3.2013 kl. 12:00

Diktarbiskopen Karl-Erik Forssell var frimurare. Biskop John Vikström ställde sig negativ till präster som frimurare men ändrade sig. Biskop Björn Vikström är inte frimurare men en välkommen gäst hos orden. Men kritiken lever kvar. 8.3.2013 kl. 16:16

Tjänsten som lagfaren assessor vid domkapitlet i Borgå stift har sökts av Lars-Eric Henricson. 8.3.2013 kl. 15:14

KLIMATET. Tanken om miljön och ekonomin är gemensamma nämnare till varför Simon Ekstrand kör elbil och Niclas Sjöskog biogasbil. Ekstrand har ännu en tredje orsak: intresset för teknik. – Visst känns det bra att veta att inget kommer ut ur avgasröret när jag kör, säger han. 29.9.2021 kl. 18:21

parrelation. Maria och Tomas Höglund har varit tillsammans i över 25 år. De är väldigt olika, men de är vänner. De har haft kriser i sitt äktenskap, men tillsammans känner de sig starkare. När de tävlade i Voice of Finland var det skönaste att inte vara ensam. 29.9.2021 kl. 09:22

ansvar. Sarah Tiainen är ny koordinator för Ansvarsveckan. – Jag har en liten personlig dröm om att göra Ansvarsveckan och Ekumeniska Rådet lite mer kända på finlandssvenskt håll. 28.9.2021 kl. 18:48

Åbo svenska teater. Markus Riuttu spelar Vanja i pjäsen Morbror Vanja av Anton Tjechov på Åbo Svenska Teater i höst. – Vanja bär på en stor, stor känsla av meningslöshet. 28.9.2021 kl. 18:33

skrivande. "Är detta ordbruk i själva verket bara ett sätt att försöka fånga det ofattbara?" 29.9.2021 kl. 06:00