När Kp pratar med Eva Frantz har hon nyss fattat ett stort beslut och sagt upp sig från Yle för att ägna sig åt författarskap på heltid. Att bli författare är något hon alltid drömt om.
– Men jag ångrar inte alls att jag inte började skriva tidigare, för jag skulle inte ha varit redo för det vid tjugo. Det skulle ha blivit ganska mediokert, och då skulle jag kanske ha gett upp och inte försökt igen. Jag är nöjd med att jag lät det ta sin tid.
Vilket råd skulle du vilja ge Eva, 20 år?
– Jag skulle vilja säga att fortsätt bara helt ogenerat att ägna dig åt vad du tycker är kul och spännande och bry dig inte så hemskt mycket om vad andra tycker.
Redan som barn hade hon lite ”pinsamma intressen”. Hon lyssnade inte på popmusik utan på musik från 1970-talet, på opera och klassiskt. Hon höll låg profil med sina intressen så att inte klasskompisarna fick nys om dem.
– Men efteråt har jag haft jättestor nytta av det. Jag kunde börja jobba som musikredaktör på Radio Vega för att jag hade lite lillgammal musiksmak. Och operan har jag använt i mina böcker.
När hon började studera journalistik vid Svenska social- och kommunalhögskolan trodde hon att det högsta målet i livet var att bli nyhetsjournalist.
– Jag skulle vilja säga till mitt unga jag att det är hälsosamt att testa allt, men också riktigt bra att komma fram till att det inte är det här jag ska göra. Så om du egentligen vill göra något annat – som att bli författare eller programledare – lita på att det blir så och försök inte klämma in dig i en mall som skaver.
Finns det något du ångrar att du inte gjorde?
– Det som jag ångrar är att jag inte såg världen lite mer när jag var ung. Jag var väldigt hemvävd och väldigt duktig och gjorde egentligen aldrig något tokigt. Jag var ganska återhållsam och hade ett jobb och studerade och blev färdig i tid. Men sedan satt jag där plötsligt med familj och hus och kunde inte vara så jättevild.
– Det som jag ångrar mest är kanske att jag inte varit bättre på att samla på mig erfarenheter som blir goda historier. Nu får jag hitta på dem själv, vilket också är roligt, men jag skulle ha kunnat göra det lite lättare för mig själv.
En annan sak hon skulle vilja säga till unga Eva är att inte klanka på sig själv så mycket och anklaga sig själv för att ha tagit för mycket utrymme.
– Jag har alltid haft ett visst komplex för att jag tyckt att jag är lite för mycket och tar för mycket plats. Efter en fest kan jag nästa morgon ha fruktansvärt dåligt samvete och skämmas och undra att fick någon annan en syl i vädret eller körde jag över och sa jag något tokigt och gjorde någon ledsen.
Hon skulle vilja sluta skämmas över det och förstå att det helt enkelt är en egenskap hon har.
– En del är blyga. Andra är beslutsamma. En del skojar och hörs mycket. Det ena är inte bättre än det andra så länge man försöker vara en snäll människa.
