Som sjökaptensdotter blev Anna Edgren tidigt fäst vid hav och oceaner. – Jag var fullständigt trygg och stolt över min pappa som hade koll på allt.

Anna Edgren: "Jag tror att det finns få tvärsäkerheter i mina texter"

ANDETAG.

I sina bloggtexter tar Anna Edgren upp en spretig palett av vardags- och trosförankrade aspekter av tillvaron.

17.8.2022 kl. 16:00

Anna Edgren är en infödd åbobo ingift i Kronoby-släkt.

– Jag gillar att kavla upp ärmarna med sådant jag brinner för, om det så är musik och kultur, medmänniskor i vardagen, inredning eller min barndoms skärgårdsudde. Ibland blir det för mycket för mitt eget bästa.

Sedan hennes första burn out-smäll på 90-talet förhåller hon sig medvetet och omedvetet till olika duktighetsfällor.

– Ibland går det bättre med balansen, ibland går det inte alls.


Hur var du som barn?

– Nyfiken, social och antagligen ganska lillgammal. Som sjökaptensdotter blev jag tidigt fäst vid hav och oceaner, jag följde respektfullt med hur de otroliga vattenmassorna ändrade med vinden och hur fartyget betedde sig i olika väder. Jag fascinerades också av hamnarnas alla råa dofter och hur olika det kan dofta i olika länder.


– Många undrade om det inte var tråkigt att vara på långresa till andra kontinenter, men jag stortrivdes. Det blev aldrig tråkigt för vare sig mamma eller mig. Det var spännande och hemvant på samma gång.

Hon minns hur hon som riktigt liten brukade sitta uppe på ett av kommandobryggans bord och rita på något avskrivet sjökort.

– Var det lots ombord skulle jag vara knäpptyst, men i den koncentrerade och tysta stämningen med enstaka ljud från elektronik och de som hade vakten var jag fullständigt trygg och stolt över min pappa som hade koll på allt.

Som vuxen längtar hon tillbaka till fartygstillvaron ute på de stora haven.

– Jag skulle ännu någon gång vilja känna vinden vina kring mig med fartygets ständiga vibrationer i kroppen. Jag skulle vilja känna den mjuka kletigheten från havssaltet som sprider sig på alla utomhusytor. Jag skulle vilja låta en förundrad blick bölja ut över till synes oändliga vidder av hav och känna mig både väldigt liten och väldigt stark.



Hur länge har du bloggat?

– Jag hade inte bloggat innan jag i höstas blev tillfrågad om att bidra till bloggen Andetag. Jag tyckte väl spontant att det var inflation på bloggar sedan länge, och hade tidigare haft svårt att bestämma nisch eller tema för en eventuell egen blogg. Nu är jag glad över att inom ramen för Andetag ha både morot och piska för att vrida och vända på trosrelaterade saker jag har rullande i huvudet.


Vad skriver du helst om?

– Jag har en förkärlek för att skriva och tänka i metaforer. I bästa fall blir det fyndigt och ögonöppnande, i värsta fall är det dunkelt eller övertydligt. Ganska många metaforer stryks ur mina texter redan i tankeskedet eller innan jag trycker på publiceringsknappen.


Vad skriver du inte om?

– Jag tror att det finns få tvärsäkerheter i mina texter. Jag skulle vilja bjuda på mera filosoferande och diskuterande än tvärsäkra påståenden, och jag hoppas att det inte blir ett enda navelskåderi utan också på något sätt relevant för andra att ta del av.


Hur är det att vara gift med en präst?

– Jag kände Mia som präst i många år innan vi blev ett par. Det tog en tid att hitta personen bakom mina prästföreställningar. Men nu är hon förstås mera människan Mia än prästen Mia för mig. När hon har en mer formell dag framför sig kan jag ibland nästan bli överraskad där jag står i tamburen på väg till jobbet och försöker få iväg tre barn till skola och dagis när det dyker upp en präst i full ämbetsmundering.

Anna Edgren kan bli förvånad när folk i Mias sällskap ursäktar sig för en svordom eller mumlar urskuldande att de nog inte är så kyrkvana.

– Inte är ju Mia någon polis som lägger sig i andras vardag. Jag överrumplas också ibland av den starka hierarkiska respekt som speciellt på finskt håll ännu tycks gälla präster. Jag får ibland lust att påminna om att präster ju är helt vardagliga människor som för till dagis, stressar med matuppköp eller dagdrömmer om smått och stort mitt i vardagspusslet.

"Präster är ju helt vardagliga människor."

– Ibland kommenterar någon att vi väl där hemma sitter och diskuterar teologi, tro och församling hela tiden, men så är det verkligen inte. Nu som kyrkoherdefru vet jag mindre än många kanske tror om församlingsaktuella ärenden. När Mia kommer hem från arbetsdagen har hon jobbkvoten fylld och vill göra annat.

Vad är din favoritverksamhet i församlingen?

– Gudstjänsten! Mitt yngre jag skulle bli mycket förvånat över ett sådant svar, men det är en insikt, en erfarenhet och en längtan som vuxit sig allt starkare de senaste dryga femton åren. Tidigare såg jag gudstjänsten som en individuell prestation. Det gällde att skärpa sig, göra rätt och anstränga sig för att vara alert och med i varje ord. Nu välkomnar jag gudstjänsten mera som en kollektiv möjlighet att förundras över och landa i Gud och livets labyrinter, som en gemenskap både på plats och utöver tid och rum.

– Jag är också otroligt glad och tacksam för den smågruppsverksamhet vi har. Det tycks finnas ett stort intresse för det, många som inte går så ofta i kyrkan är ändå intresserade av kristna tankar och frågor.

-------

Anna Edgren

Ålder: 49

Bor i: Åbo.

Gör om dagarna: Jobbar som stadens kulturkoordinator på Åbo huvudbibliotek.

Intressen: Historia, konst och kultur i olika former, renässansmusik både som konsument och musiker, yttre och inre pilgrimsvandring.

Familj: ”Min fru Mia och våra barn Valter (14), Erik (11) och Elsa (2). Vi delar ett 50-talsparhus med pojkarnas pappor Johan och Peter.”

Text: Christa Mickelsson


Mest läst

    föräldraskap. Ibland orkar inte mammor. Ibland går de sönder så att de nästan inte orkar leva. Monica Björkell-Ruhls son Mika (uttalas ”Miikka”) föddes med en kromosom­avvikelse. 2.1.2021 kl. 11:58

    Borgå. Fredrik Geisor har sett vad det är att vara full av liv och glädje, men också riktigt sårbar. Han har drabbats av både hjärtstillestånd och hjärninfarkt. 30.12.2020 kl. 15:23

    Lokalt. Jag satt med en liten grupp ungdomar och funderade på året som gått och året som ligger framför. 31.12.2020 kl. 15:29

    vanor. Nya vanor behöver övas för att sätta sig i hjärnan. De här tipsen gör det lättare att komma igång. 29.12.2020 kl. 17:21

    Kolumn. "Jag tror mig förstå hur det kändes för folk som avvisade Maria och Josef från sina härbärgen." 17.12.2020 kl. 08:29

    Julpsalm. När Zacharias Topelius i oktober
1887 skrev dikten Julvisa hade han sannolikt ingen aning om att han skrivit en av våra mest älskade julpsalmer, Giv mig ej glans. Det är inte ens sagt att Topelius tänkt sig en melodi till den. 21.12.2020 kl. 09:46

    sorg. Den här julen blir Maria Eklunds första jul utan föräldrar. I flera år har hon sörjt och bearbetat, först sin mammas sjukdom, sedan sin pappas. Nu plockar hon fram barndomens tomtefamilj och är tacksam för det hon fick. 17.12.2020 kl. 09:00

    kulturpris. – Det var en komplett överraskning. Jag känner mig väldigt hedrad och djupt och ödmjukt tacksam, säger Birgitta Sarelin som tilldelas Församlingsförbundets kulturpris för sitt engagemang för den finlandssvenska psalmboken och psalmsången i Borgå stift. 16.12.2020 kl. 15:00

    frågesport. Börja julen med att testa dina julkunskaper! Varför inte utmana en vän? Bland alla tävlande lottar vi ut Christa Mickelssons bok "Ett blodkärl som brast". 16.12.2020 kl. 10:05

    annorlunda jul. – Fira den jul du kan och vill fira i år, säger Hilkka Olkinuora. Jultraditionerna handlar inte alltid om vad man gör – utan om varför man gör det. 16.12.2020 kl. 11:00

    prostar. Biskop Bo-Göran Åstrand har utnämnt tre nya prostar: kyrkoherden i Larsmo församling Max-Olav Lassila, kyrkoherden i Tammerfors svenska församling Kim Rantala och chefen för familjerådgivningscentralen inom Raseborgs kyrkliga samfällighet Ann-Sofi Storbacka. 15.12.2020 kl. 16:14

    jultraditioner. "Gemenskapen i församlingsvåningen blir det egentliga julfirandet." 16.12.2020 kl. 10:00

    julafton. – Jag tror det kommer att bli en speciell stämning. Jag tror att radion blir ett surrogat för den kontakt man vanligtvis haft med släktingar, säger Kjell Ekholm. 16.12.2020 kl. 09:00

    biskop. Mari Leppänen är den tredje kvinnan som blir biskop i Finlands evangelisk-lutherska kyrka – och den första med rötter i den laestadianska väckelsen. – Det har lärt mig sådant om utanförskap som jag hoppas jag får nytta av. 15.12.2020 kl. 09:18

    förbundsarken. För över hundra år sedan anlände
 finländaren Valter Juvelius och 
britten Montagu Parker till Jerusalem. 
De skulle inleda utgrävningar vid Tempelberget. Deras hemliga uppdrag var att hitta förbundsarken, lådan med de budtavlor som Israels folk fick av Gud. 11.12.2020 kl. 17:47

    RAPPORTERA FRÅN UKRAINA. Ukraina har offrat mycket, men landet måste offra ännu mer, säger Anna-Lena Laurén, som tvingats lämna Ryssland och nu rapporterar från Ukraina. Hon ser mörker och uppgivenhet under sina reportageresor, men också hopp och glädje. Och vad gör människor när de inget kan göra? De ber. 21.12.2023 kl. 13:26

    jul. Mark Levengood bär på en längtan om någon som bär en när man inte själv orkar. – Det finns ögonblick där jag uppfattar julen som ett mirakel. 23.12.2023 kl. 18:58

    FÖRSONING. Sann försoning innebär ett erkännande av rättvisan och av maktdynamiken, anser man inom organisationen Musalaha. Därför utmanar man det som sker i Israel och Gaza just nu. – Just nu behövs försoning mer än någonsin, säger Wasim Nasser. 19.12.2023 kl. 10:00

    JULGEMENSKAP. Du är inte ensam om att vara ensam och vi är alla lite fattiga, åtminstone i anden. Det fastslår pastor Markus Österlund. 18.12.2023 kl. 15:59

    domkapitlet. Två prostar och pensionerade kyrkoherdar, Anders Store och Timo Saitajoki, jobbar nästa år halvtid som kaplaner i Kronoby, där prästbristen är stor. 15.12.2023 kl. 10:37

    Mest läst