I november går församlingsvalet av stapeln. Av allt att döma är stora strukturella förändringar på kommande.
– Helsingfors är en enorm samfällighet med ett stort antal församlingar. Den största frågan är hur samfälligheten i framtiden ska ordna upp ekonomin och verksamheten, säger Hanna Mithiku.
Hon är ordförande för Helsingfors gemensamma kyrkofullmäktige.
– Ekonomin tvingar oss till förändringar och omstruktureringar. Men det handlar också om inre förändringar som berör jämlikhet och värderingar. Äktenskapsfrågan är förstås den symboliska frågan, men det handlar om mycket större saker än så. Att det är människornas kyrka, inte bara byråkraternas eller prästernas kyrka utan alla medlemmars.
Hur blir det med det svenska?
Christoffer Perret, viceordförande i Helsingfors gemensamma kyrkofullmäktige, säger att värdefrågorna är viktiga men inte de mest avgörande.
– De mest konkreta frågorna handlar till exempel om byggnader eller olika verksamhetsformer som ungdoms- eller pensionärsarbete, om vilka vi måste besluta hur mycket det finns resurser för att satsa enligt nuvarande ekonomiska situation.
För Helsingfors svenskspråkiga församlingars del handlar mycket om inbesparingar som redan inletts och ännu intensifieras de kommande åren.
– Matteus församling behöver strama åt sin ekonomi vilket i praktiken betyder att de måste se över vilken typ av verksamhet de kan fortsätta med. Finns det till exempel möjlighet att satsa på ungdomsarbetet i lika stor utsträckning som gjorts de senaste åren?
För Johannes församlings del har samarbetsförhandlingar redan slutförts kring eftisverksamheten på Drumsö.
– Kommer all verksamhet i framtiden att koncentreras till centrum? Johanneskyrkan är också något som äter upp en del av ekonomin. Det är en landmärkeskyrka och behöver med jämna mellanrum renoveras. Varje gång den ska renoveras handlar det om miljonbelopp.
För Petrus församlings del har man redan skurit ner i personalen de senaste åren. Enligt Christoffer Perret är de stora frågorna för de tre svenskspråkiga församlingarna i vilken utsträckning de ska göra saker gemensamt och om de på sikt ska vara en eller flera församlingar.
– Hur ska vi sköta den gemensamma ekonomin? Hur gemensamt eller lokalt ska vi förankra arbetet? Och en specifik fråga som särskilt berör de svenskspråkiga församlingarna: vad händer med Lekholmen? Allt är dyrt med en holme. Vi får nog försvara oss och slåss lite extra för att kunna bevara den.
Hanna Mithiku och Christoffer Perret.
En annan aspekt ur ett svenskspråkigt perspektiv är den ökade tvåspråkigheten i Helsingfors.
– Redan nu är en stor del av förrättningarna i praktiken tvåspråkiga. Vi måste med andra ord ställa oss frågan hur hållbar vår modell med svenskpråkiga församlingar i längden är, säger Perret.
”Ännu finns resurser”
Är då det inkommande församlingsvalet ett extra viktigt val? Hanna Mithiku betonar att varje val är viktigt men att det nog denna gång är speciellt stora strukturella förändringar att vänta.
– Det som är viktigt för väljarna att komma ihåg är att det är de invalda som faktiskt gör besluten. De som sitter i de olika beslutsfattande organen avgör långt åt vilket håll kyrkan är på väg de närmaste åren. Personligen hoppas jag på att det väljs beslutsfattare som vill jobba för en öppnare och modigare kyrka.
Mithiku tycker sig ana ett visst intresse att påverka kyrkan inifrån och hoppas att fler ville engagera sig och framför allt rösta.
– Att rösta är ett viktigt sätt att påverka. Det skulle också vara bra om fler medier än de kyrkliga skulle lyfta fram olika frågor som är relevanta för församlingsvalet i ett bredare perspektiv.
Christoffer Perret hoppas också att alla som bryr sig om kyrkan verkligen röstar i november.
– Det finns ännu resurser och möjligheten att tänka om. Jag tror att vi behöver göra något nu och rätt snabbt hitta nya vägar att vara kyrka. Vi behöver hitta nya former utan att tappa budskapet.
Folkkyrkor i andra länder har hittat vägen
Christoffer Perret påminner om att folkkyrkor i andra länder som England och Danmark, i ett tidigare skede ställts inför liknande utmaningar och har lyckats skapa och bibehålla livskraftiga församlingar trots stora organisationella omstruktureringar.
– För att vara relevant har kyrkan inte råd att tappa sitt budskap. Kyrkan behöver tala om nåd och frälsning, visa på ett hopp och ta hand om de sjuka och mest utsatta i samhället. Vi behöver mod och sinnesnärvaro.
