– Jag tror inte det är en slump att vi är här. Det finns något för oss alla, säger Elina Sagne-Ollikainen.

Elina Sagne-Ollikainen: "Det är viktigt för mig att jag använder den tid jag fått här på jorden väl"

Personligt.

Elina Sagne-Ollikainen lärde sig tidigt att en människas tid här på jorden tar slut.

– Det är viktigt för mig att jag använder den tid jag fått väl.

25.5.2022 kl. 12:15

Elina Sagne-Ollikainen strålar av liv. Kanske har hon fått lyskraften av sin mamma?

– Min mamma Gunnel Rinne hade mycket energi. Hon gjorde mycket för sina medmänniskor. Det gav henne enormt mycket, säger Elina Sagne-Ollikainen.

Mamman hade en väldig längtan efter Gud.

– Hon åkte till Senegal med Finska Missionssällskapet. Under den resan träffade hon min pappa och de gifte sig.

När Elinas storebror skulle födas kom hennes föräldrar till Finland.

– Jag tror att släkten vill ha det så, en förlossning är tryggare här.

När Elina var cirka två år gammal skilde föräldrarna sig.

Elina, hennes mamma och hennes syskon flyttade till Sjundeå. När Elina var tolv år insjuknade hennes mamma i cancer.

– Hon kämpade verkligen med sin sjukdom i många långa år.

När Elina var 23 dog hennes mamma. Hon var 62 år.



Foto: Christa Mickelsson


Den sista tiden vårdades hon på ett sjukhem i Stockholm, där hon hade bott i två år. Dagen innan hon dog var hennes bästa väninna på besök. De hade bett intensivt.

– När hennes väninna åkte hem sa hon att det finns en massa änglar i rummet. Den natten sov jag och mina syskon otroligt gott.

Gunnel dog under natten.

"Jag visste att hon var död när jag vaknade. Det var en väldigt fridfull död."

– Jag visste att hon var död när jag vaknade. Det var en väldigt fridfull död.

Men när Elina skulle börja bearbeta det som hade hänt blev det svårt.

– Mamma fanns inte längre. Vem skulle jag nu vända mig till? Jag visste innerst inne att hon, som var en innerligt troende kristen, var i himlen. Men min tro fick sig en törn.


Tvivlar du ännu?

– Nej, jag tvivlar inte mera, kanske på grund av allting som hände efteråt, säger Elina Sagne-Ollikainen.


”Är det Gunnel?”

Den 23-åriga Elina började planera begravningen tillsammans med sin syster och bror.

– Jag hade ingen aning om hur man sköter en begravning.

På den tiden fanns det fortsättningsvis telefonkataloger.

– Jag ringde en begravningsbyrå på Kungsholmen, på måfå. Kvinnan som svarade ställde en fråga: ”Är det Gunnel?” Jag blev helt chockad.

Först trodde hon att det fanns en logisk förklaring.

– Kanske hade sjukhuset samarbete med byrån? Men jag förstod sedan att kvinnan hade varit medlem i Filadelfiaförsamlingen i Helsingfors, dit vi hörde. Hon hade hört att mamma var sjuk.

Pressen och stressen med att ordna en begravning var som bortblåst.

– Jag visste att kvinnan kommer att hjälpa oss.

"Jag visste att kvinnan kommer att hjälpa oss."

Att bli moderlös som 23-årig var inte lätt. Hennes pappa bodde fortfarande i Finland. Några år efter att hennes mamma gick bort fick Elina och hennes pappa en närmare relation.

– Men jag tänkte att det var den enda vägen ut. Mamma var så sjuk så länge, hon kämpade verkligen i många långa år. När hon dog slapp hon sitt lidande.

Elina minns att hennes mamma på sin dödsbädd sa: ”Det gör sedan riktigt ont att föda barn.”

– Och förstås hade hon rätt. Hon tänkte säkert på mig, och på att hon inte skulle finnas kvar för att säga det.


Foto: Christa Mickelsson

Elina och hennes man har två barn.

– Liksom min mamma upplevde att det var viktigt att jag och mina syskon fick en kristen uppfostran, är det viktigt för mig att mina söner får en kristen uppfostran.

Vad tar du med dig av hennes andliga arv?

– Jag är glad över att jag har en tro som ger mig känslan av att det finns hopp. Och att vi människor har en möjlighet att förändra saker omkring oss. Vi kan stärka kärleken och stärka medkänslan för våra medmänniskor. Den grunden har jag fått av min mamma. Och när har jag har haft det som tyngst har Gud hjälpt mig.



Vad är det viktigaste som du vill lära dina barn?

– Någonting som är viktigt för mig, som jag faktiskt upplever att de redan har lärt sig, är respekten för andra människor, omtänksamheten och hjälpsamheten.



Foto: Christa Mickelsson


Vi måste agera!

Elinas mamma sa tidigt: ”Elina, du har en stark känsla för rätt och fel.”

– Det har jag tänkt på mycket som vuxen. Om det är någonting som är fel så måste vi agera!

Hon inledde sin politiska bana i riksdagsvalet 2019.

Länge arbetade hon för FDUV, en intresseorganisation för personer med funktionsvariationer.

– Jag kände en frustration över att vårt samhälle inte förändras så fort som jag ville. Därför gick jag med i politiken. En fråga som jag tycker är väldigt viktig är delaktighet. Det är så viktigt att vi kan vara delaktiga i våra egna liv! Jag upplever att det fattas kunskap i vårt samhälle.

Vi har alla en uppgift. Ibland kan det vara svårt att hitta den. Men jag tror inte det är en slump att vi är här.

Hennes slogan i valet 2019 var ”Alla behövs”.

– Det är någonting som jag har fått med mig från min kristna uppfostran. Jag tror att det finns en plats för oss alla. Vi har alla en uppgift. Ibland kan det vara svårt att hitta den. Men jag tror inte det är en slump att vi är här. Det finns något för oss alla.

Christa Mickelsson


Kyrka. Justitieminister Tuija Brax har skrivit under det nätupprop som kräver att Kyrkostyrelsen stryper understödet till de kyrkliga rörelser som motsätter sig kvinnliga präster och homosexualitet, skriver Helsingin Sanomat. 4.4.2011 kl. 00:00

Kyrka. Förra söndagen firade pilgrimsföreningen Franciskus på Kökar gudstjänst på färjan mellan Roslagen och Åland. 3.4.2011 kl. 00:00

Kultur. Heidi Lunabba vill med modebilder som utgångspunkt väcka diskussion om könsroller och sexualisering av barn. 2.4.2011 kl. 00:00

Världen. Viking Pentzin har varit volontär i Palestina där maskingevär, hot och arresteringar tillhör vardagen. Nu ser han annorlunda på tillvaron också i hemlandet. 1.4.2011 kl. 00:00

Samhälle. Författaren, ståuppkomikern och föreläsaren Oa Lönnbäck har valts till Finska Missionssällskapets första svensktalande Utjämningsambassadör. Han kommer att uppträda vid olika evenemang i Borgå stift under det kommande året. 31.3.2011 kl. 00:00

Människa. När hon bad Gud om hjälp körde vaktmästaren ut henne ur kyrkan. Som tur verkar bönen ha blivit hörd i alla fall. 31.3.2011 kl. 00:00

Kyrka. En kopia av glasmålningen i Karleby stadskyrka har sålts till förmån för insamlingen Gemensamt ansvar i Karleby. 31.3.2011 kl. 00:00

Nina Österholm. Jag har alltid varit lika mycket värd som pojkarna på klassen, killarna i studiecirkeln och männen på jobbet. Visst känner jag till glastak och orättvisor men jag har aldrig personligen känt mig särskilt förfördelad eller åsidosatt för att jag är kvinna. Naiv, blåögd eller bara lyckligt lottad? Nu är jag arg. Inte för min egen skull men för mina systrars. 31.3.2011 kl. 00:00

Ledare. En sak vore onekligen intressant att få veta. Vad tänker ”Anni” just nu? 31.3.2011 kl. 00:00

Kyrka. De gröna har startat en kampanj som utmanar finländare att låta bli att gifta sig eller registrera sitt parförhållande innan äktenskapslagen är jämställd. 30.3.2011 kl. 00:00

Världen. Ungt och gammalt möts i en het sammandrabbning i den arabiska världen. Lokala analytiker uppmanar de kristna att finnas med i smältdegeln. 30.3.2011 kl. 00:00

Kultur. Den svenska författaren och pastorn Tomas Sjödin ger ut sin första roman till hösten. ”Tusen olevda liv finns inom mig” kommer boken att heta. 30.3.2011 kl. 00:00

Kyrka. Domkapitlen i fyra stift har tagit emot anmälan av de präster som är ansvariga för kampanjen Stå på dig, Älä aliistu. 30.3.2011 kl. 00:00

Världen. I FN jobbar folk stenhårt och det blir resultat. Det lärde sig Nina Österholm efter ett två veckors arbetspass i New York. 29.3.2011 kl. 00:00

Kyrka. Pastorskanslierna måste nu dela upp sina arkiv i offentliga och inte offentliga delar. Kanslisterna kan också få mera arbete i att assistera släktforskare som inte själva får gå in i de nyare delarna. 29.3.2011 kl. 00:00

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01