Under den korta tid han varit i Finland har Ryssland förändrats och innan avresan visste han inte exakt vad som kommer att möta honom.
Det är ett annorlunda Ryssland du återvänder till?
– Absolut. Jag insåg redan 2016-17 att det Ryssland jag i början av 2000-talet lärde känna och tycka om har tynat bort. Redan då gjorde det mig ledsen.
– Knappast någon har någon större lust att leva i en totalitär stat, i en diktatur. Det har jag aldrig gjort och jag är nyfiken på hur det ryska folket kommer att tackla det. De står nu inför ett vägval, men problemet är att presidenten redan valt för folket. Han har sedan 2011 gjort en långsam revolution där han avsatt folket och inte tvärtom. I bästa fall har nu folket vaknat upp. Men det kan vara svårt att få förändringar till stånd.
Är du rädd för din egen säkerhet?
– Det har alltid varit lätt att vara finländare i nordvästra Ryssland. Jag är ackrediterad journalist hos ryska utrikesministeriet och har tillstånd att utföra mitt jobb. Hittills har jag inte haft något problem. Men det har blivit svårare för utländska journalister att få intervjuer framför allt av tjänstemän. Nu oroar jag mig för vad läget är och för vilka möjligheter jag har att jobba.
Hur har landet förändrats under de tjugo år du bott i S:t Petersburg?
– Förändringen till det sämre skedde redan när Putin blev president på nytt efter parentesen med Medvedev. Efter 2011 när det fuskades något otroligt fräckt i valet till Duman märktes det i de politiska processerna. När Krim annekterades 2014 påverkades samhällsklimatet på ett helt annat sätt. Det chockade mig hur den så kallade patriotismen och stoltheten över vad man gjort började trummas fram överallt.
Kom kriget som en överraskning för vanligt folk?
– Det kom det. Att armén höll på att mobilisera trupperna vid gränsen till Ukraina var ingen nyhet i de ryska medierna. Propagandan höll då på att svartmåla Nato med ett narrativ att Nato kommer närmare våra gränser. Regimen verkade inte vilja bädda för kriget genom att måla upp hotbilder mot Ukraina. Jag tror de förstått att folk inte skulle applådera det på förhand.
Hur länge tror du kriget kommer att pågå?
– Jag hoppas det tar slut i morgon. Det verkar som den ryska armén kört fast och det snabba blixtkriget blev pannkaka. Den politiska ledningen verkar vara förvirrad. Jag tycker mig se några små tecken på en vilja till kompromisser från den ryska sidan. Jag är helt säker på att de inte förväntat sig de här sanktionerna. Ryska folket har de kontroll över, men det finns ändå vissa sprickor där också. Frågan är ändå hur långt den nuvarande presidenten är villig att gå för att nå sina mål. Det här kriget kommer att ta slut en dag, men problemet med dagens Ryssland försvinner ingenstans. Särskilt inte om den nuvarande ledningen sitter kvar.
Hur ser du på den ortodoxa kyrkans roll i det hela?
– Kriget splittrar ryska folket och därmed också församlingarna. Utåt sett håller de flesta församlingar och präster låg profil, Jag är besviken över att kyrkan inte tagit någon annan roll.
