Sarah Tiainen är tjänstledig från din pastorstjänst i Metodistkyrkan i Jakobstad.

Sarah Tiainen: ”Ur vår kristna synvinkel är måttlighet en avgörande fråga”

ansvar.

Sarah Tiainen är ny koordinator för Ansvarsveckan. – Jag har en liten personlig dröm om att göra Ansvarsveckan och Ekumeniska Rådet lite mer kända på finlandssvenskt håll.

28.9.2021 kl. 18:48

Temat för Ansvarsveckan i år är ”måttlighet”. Hur ska vi i västvärlden bli mindre cyniska gällande ansvaret vi har?

– Speciellt här i västvärlden har vi det enormt bra ställt. Vi lever i överflöd. Jag tror att kyrkornas största uppgift är att påminna oss var och en om vad som är tillräckligt, säger Sarah Tiainen.

– Det är egentligen ett andligt problem, det att vår värld är i det skick den är, med både orättvisor människor emellan och också det att vår natur och miljö lider. Om vi skulle bära det ansvar av förvaltarskap, som vi enligt kristen tradition menar att Gud gav oss i första kapitlet i första Moseboken, skulle vår värld inte nödvändigtvis se ut som den gör i dag.

"Det här handlar inte om en politisk agenda, utan det handlar ju faktiskt om vad vi vill ge i arv till våra barn och barnbarn."

– Bibeln är full av riktlinjer för hur vi ska behandla varandra, hur vi ska ta hand om varandra. Här behöver vi ta Jesus på orden. Det här handlar inte om en politisk agenda, utan det handlar ju faktiskt om vad vi vill ge i arv till våra barn och barnbarn. Det är en essentiell fråga! Jag tycker att det här ska vara kyrkornas viktigaste fokus – att påminna oss om vad som är tillräckligt, vad måttlighet är, att”enough is enough”.

Var ska man börja?

– Man behöver inte rädda hela världen. Det räcker med att man börjar behandla de som är i ens omgivning väl och naturen i ens näromgivning gott. Förhoppningsvis sprider det sig.




Hur kan man delta i Ansvarsveckan?

– Man kan gå in på www.ansvarsveckan.fi och kolla in det digra material som finns där, bland annat info, bibelstudier, diskussionsunderlag med mera. Om man till exempel är anställd i en församling, kan man använda materialet för en ungdomsamling eller för andra typer av sammanhang.

– Vi kommer också att ordna några konserter till förmån för Ansvarsveckan, till exempel en konsert med Mrs Bighill Singers och Mikael Svarvar i pingstkyrkan i Jakobstad och en konsert i Kronoby kyrka med Sonja Biskop och Kristoffer Streng. Vi kommer också att samarbeta med Andreaskyrkan i Helsingfors kring en gospelgudstjänst. Där kommer gospelkören His Masters Noise att sjunga. Vi vill uppmuntra församlingar att göra en ekumenisk satsning under Ansvarsveckan i form av ekumeniska samlingar, gudstjänster, konserter, med mera.

Du är tjänstledig från din pastorstjänst i Metodistkyrkan i Jakobstad. Vad tar du med dig från pastorsjobbet till ditt nya jobb?

– Jag tar med mig ett brett kontaktnät. Nätverket har byggts upp genom åren. Jag har jobbat som pastor i Åbo och Jakobstad och Karleby, men jag har också kontakter från tidigare sammanhang, från studietiden och ungdomsverksamheten i tonåren.

– Jag tar också med mig en struktur för hur man jobbar självständigt – när man är pastor jobbar man ganska mycket för sig själv.



Vad är Ansvarsveckan?

Ansvarsveckan är en riksomfattande människorätts- och ansvarskampanj som stöds av alla kyrkor och samfund och många kristna organisationer i Finland.

Ansvarsveckan är en del av kyrkornas samhällspåverkan och ett sätt för kyrkorna
att arbeta för en rättvisare värld. I år ordnas ansvarsveckan den 17-24 oktober.

Ansvarsveckan arrangeras och koordineras av Ekumeniska Rådet i Finland, kyrkornas gemensamma samarbetsorganisation.



Sarah Tiainen

Bor: I Karleby

Familj: Gift med Tomas, sönerna Theo och Niko­lai, som är åtta och fyra.

Hobby: Musik och sång. "Jag har också fått pippi på träna på gymmet. Funktionell träning är min grej."

Text och foto: Christa Mickelsson


Samhälle. Religion är ett utmanande nyhetsämne som ofta hamnar i skymundan. 18.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Den 16.7.1944 uppmanade presidenthustrun Gerda Ryti det finska folket att be för sitt land i krig. 16.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. I Åbo och S:t Karins samfällighet får de anställde nio cent per kilometer som de cyklar under arbetsdagen. 18.7.2008 kl. 00:00

. Att vara på en längre resa gör ofta att man väl hemkommen ser på sin vardag med nya ögon. 17.7.2008 kl. 00:00

Ledare. Med en upplaga på ca 50 000 ex har Hbl inte på länge i verkligheten varit en finlandssvensk rikstidning. 17.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Den statliga filmgranskningsbyrån har sänt en skrivelse till församlingarna i vilken byrån hoppas att åldersgränserna iakttas. 16.7.2008 kl. 00:00

Människa. – Det fanns en anglikansk kyrka på min hemort. Jag gick med i söndagsskolan och tyckte om allt jag hörde och såg. Jag ville så gärna bli döpt och min söndagsskollärare sa: ”Lär dig katekesen och bibelverserna vi läser.” 17.7.2008 kl. 00:00

Människa. Kyrkoherden i Pernå, Rolf Steffansson, har valts till direktör för utrikesavdelningen vid Finska Missionssällskapet. 15.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Vindkraftsvigslar, drive in-vigslar och vigsel på brandstationen är några av sommarens bröllopsfenomen. 15.7.2008 kl. 00:00

Världen. Gudsperspektiv i politiken belystes under politisk vecka på Gotland. 14.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Bön över samfunds- och språkgränser förväntas locka uppemot 10 000 kristna till Åbohallen i oktober. 13.7.2008 kl. 00:00

Kultur. – Den stora pilgrimsleden i Norden går från Vadstena i Sverige till Nidarosdomen i Trondheim. Den heter Romboleden och är ett slags aorta för pilgrimslederna i Norden, säger prästen Hans Erik Lindström på pilgrimscentrum i Vadstena. 12.7.2008 kl. 00:00

Teologi. ”Håll inte fast mig”, säger Jesus till Maria Magdalena efter uppståndelsen. För mig har orden fått betyda öppenhet och rymd, att inte förminska Gud. Men också att våga stå på egna ben, ifrågasätta förtryckande sidor av kristen tro. Feministisk teologi inspirerar i det arbetet. 11.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. Tammerfors stad och stadens evangelisk-lutherska församlingar har slutit ett samarbetsavtal rörande krishjälp i storkatastrofer. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. Det var Åbo, det var vinter, man studerade. Marken var frusen, täckt av ett kallgnistrande frosttäcke. Man var ensam. Det tärde på mig, alla chanser verkade blockerade. Omvärlden tycktes likgitlig. Studierna i stiltje,  ovisshet, mentalt trött. Och så - helgen. De ensammas helvete. Allt stänger. Inspirationen försvinner. Gamla tankar i gamla spår. Så jag fick nog; gav efter, alkohol. Några timmar senare, aningen mer alkohol i kroppen, ute på dansgolvet. Otroligt. De fanns överallt. Kvinnorna. Ljushåriga, mörka, studerande, blonderade, lättklädda. Lockelsen slet i mig; det hade varit mycket längesen jag vågat mig ut. Rädsla. För våld. För vad som skulle tänkas hända om jag gick över gränsen. För att förlora någonting, för att dö. Mitt förhållningssätt till kvinnan har alltid varit präglat av skuld; som ung var jag mycket rädd för Guds straffdom och vad som skulle ske om jag vågade närma mig någon utan... ja, utan vad? Tillåtelse? Välsignelse? Emellertid; nu hade allt sådant dövats bort, men desto större blev däremot smärtan från kvällen ifråga.Och något odefinierbart som skrämde mig därinne i discot. Än i denna dag kan jag inte säga vad det var. Men därinne blev jag till slut skrämd från vettet; jag var på väg in i ett landskap där allt var tillåtet och där jag inte längre kunde identifiera mig med mig själv eller min kristna kallelse. Jag var ute i ingenmansland. Jag såg det underbara som det borde ha varit - och jag blev besviken.  Bakfull, darrig och gråtande gick jag hem vid femtiden på morgonen, ur stånd att förstå vad som skrämt mig så mycket därinne. Besvikelse, antar jag, likaväl som rusighet, liksom något tabu jag brutit. Jag ville bara därifrån. Ännu nästa dag var jag rädd, utan anledning, och sorgsen över mitt förfall: kanske över vad jag tänkt göra. Vad jag velat göra. Vad jag rentav oreserverat ansett mig ha rätt att göra, bara för att jag upplevt mig vara i överläge gentemot kvinnorna, som jag annars krupit för... dyrkat i det tysta, vänt all min ångest mot... tiggt om förståelse, fjäskat för att få den, nyttjat olika verbala taktiker för att be om den. Jag hade betett mig illa, även om jag inte just gjort något; men mentalt hade jag klivit över en odefinierad gräns. Och inför Gud; endast med Jesu hjälp kunde jag till slut restaurera min upplevelse och ta den med i bagaget. Slutligen trodde jag mig förstå: i Jesu ögon var de lika mycket värda som jag, troende eller ej - och jag lika mycket värd som de. 11.7.2008 kl. 00:00

Helsingfors. Målet är en avkastningen på samfällighetens tomter på tre procent, i stället för fem procent som befarats. 15.5.2017 kl. 10:53

Kyrkomötet. Situationen vid kyrkomötet förra veckan, när Leif Nummela avbröts av ordförande Kari Mäkinen i sitt anförande, har väckt diskussion. Nu har Kari Mäkinen kommenterat det som hände. 12.5.2017 kl. 09:00

tro. I del fyra i Karin Erlandssons serie om tro beklagar hon sig över att det bara är i ett sammanhang som hon som författare har svårt med ord. När hon ska be. 11.5.2017 kl. 14:01

morsdagsprofil. Pamela Granskog förlorade sin mamma i november. – Det var en av de största rädslorna när jag fick mitt första barn som 36-åring – hur länge får mina barn ha kvar sina morföräldrar och farföräldrar? 11.5.2017 kl. 12:59

Kyrkomötet. ”För lite och för fegt, är en bedömning. ”Realistiskt och i rätt riktning”, är en annan. Kyrkomötet har fattat beslut som ska hjälpa att trygga verksamheten i en framtid med minskade intäkter. 5.5.2017 kl. 13:28