I mer än ett år har allt varit konstigt. Hur ska församlingen se ut när coronaepidemin inte längre lägger krokben för verksamheten?
– Hur vill vi att gudstjänstlivet ska se ut? Vad betyder gudstjänstlivet? Vi behöver fundera på vad gudstjänsten är eller borde vara nu när pandemin förhoppningsvis börjar avta, säger Stefan Äng, kyrkoherde i Jomala.
Han tycker att det varit viktigt och värdefullt att kunna ge möjligheten att följa med gudstjänsten på distans under pandemitiden. I en och annan form är den möjligheten här för att stanna. Men han tänker ändå att gudstjänsten är, eller borde vara, mer än något man bara lyssnar på.
– Vi har diskuterat det i arbetslaget, och det som många lyfter fram är gemenskapen. Den får man inte på samma sätt via nätet.
Stefan Äng berättar att han fastnat för ett citat av 600-talsmunken Johannes Klimakos: ”Omvändelse är vägran att acceptera hopplösheten.”
– Jag tänker att om gudstjänstlivet blir vår gemensamma vägran att acceptera hopplöshet eller likgiltighet, då är det kanske något som vi måste samlas för att göra.
Han tänker att församlingen behöver upptäcka – vare sig vi är medarbetare eller församlingsmedlemmar – att de som är med om en gudstjänst inte ska delas upp i en grupp som gör något, och en annan som ser på.
– Rent praktiskt kan inte alla som är med få en så stor roll i gudstjänsten, men redan då vi deltar i sång och bön skapar vi gudstjänsten tillsammans.
Om det är något många insett under coronaåret är det kanske hur underbart och viktigt det är att höra till en gemenskap.
– Det här året har betytt ett stort bortfall för dem som haft församlingen som sin primära gemenskap. I höst ska vi prioritera kyrkkaffe och alla samlingar där vi sätter oss ner och pratar med varandra.
Hur planerar ni hösten?
– Vi planerar med en stor öppenhet för att det kanske inte alls blir som vi planerat. Men vi räknar med att stora delar av höstprogrammet kommer att se ganska normalt ut.
Sommarens vigslar har varit ungefär lika många som under normalsomrar.
– Däremot har vi haft jättemånga dop! Många har skjutit fram dopet flera gånger, och nu vill de få det gjort, säger Äng.
– I höst ser jag fram emot att oförhindrat sätta mig vid kaffe- och matbord utan att behöva fundera på hur många som får delta. Jag hoppas också på många meningsfulla diskussioner om hur gudstjänstlivet kunde se ut.
