Hur skulle vi kunna hjälpa och stöda på ett smart sätt, så att människor skulle kunna hjälpa sig själva? frågade sig Heidi Salminen som är diakon i Vanda svenska församling.
Församlingens nya ”Ekonomi i vardagen”-kurs syftar till att väcka tankar, att tillsammans fundera på hur man spenderar och hur kunna göra det på ett mer sparsamt sätt.
– Tanken är att med små steg gå till en bättre och mer stabil ekonomi.
När diakoniarbetarna ger ut matbidrag till människor som söker ekonomisk hjälp, ser de vilka inköp som görs. Heidi Salminen satte sig ner med kvittona och mataffärens webbsida och såg: här och här skulle det gå att spara – och så föddes idén.
Hon säger att gruppen lämpar sig för människor i olika livssituationer. Främsta målgruppen är de människor som söker ekonomisk hjälp från församlingen, men hon tänker också att till exempel studerande kunde ha nytta av den.
– Egentligen vem som helst som vill förebygga möjliga ekonomiska krångel eller tycker det är svårt att klara sig med det man har. Att den ordnas dagtid begränsar ju, men om det finns intresse skulle man kunna ordna det här på kvällarna också.
Också den som har jobb kan ha det ganska knappt ibland. Människor har lån och skulder. Nu märker diakoniarbetarna även coronapandemins följder, människor tar kontakt efter att de blivit permitterade eller uppsagda.
– När man är i en svår situation kanske man inte heller orkar tänka desto mer. Man blir så fast i sin egna rutiner. Om man får någon att bolla tankarna med kanske det skulle sporra att göra en förändring.
Bygger gemenskap med mat
Upplägget har Salminen planerat tillsammans med Ann-Christine Teir, som är frivillig och förtroendevald i församlingen och som själv har erfarenhet av att kämpa sig upp ur ekonomiska svårigheter. Hon har också tidigare fungerat som stödperson, någon människor kunde vara i kontakt med för att fundera kring sin ekonomi.
– Jag är jättetacksam att vi har sådana frivilliga som kan hjälpa. Det är en stor resurs att jobba tillsammans med någon som har livserfarenhet, säger Heidi Salminen.
Gruppen träffas en gång i månaden under tre månader. Träffarna startar med en gemensam lunch, med mat som tillagas av svinnmat. Lunchen kan på det sättet bli en startpunkt för diskussionen. Vid varje träff håller de en andakt.
– Vi bygger också upp gemenskapen. Den är viktig, att det är tryggt. Det kan vara svårt för en människa att prata om sin egen ekonomi. Vem vill egentligen berätta om hur jag spenderar mina pengar?
Heidi Salminen poängterar att det gruppen talar om stannar där.
– Och man behöver inte säga något om man inte vill. Man kan vara tyst och följa med.
De pratar om tankar och känslor.
– Hurdana känslor vaknar när man tänker på pengar? Någon kan få ångest, någon kan bli orolig.
Deltagarna får en uppgift att jobba på: att jämföra beräknade utgifter för människor i olika livssituationer med sina egna, att planera en matsedel, att fundera på var de ser sig själva om ett halvår.
– De får ett häfte där de kan samla ihop recept och limma in månadsbudget, skriva in och planera sin ekonomi.
Som hemläxa får de efter varje träff hålla en veckas kvittodagbok. Sedan träffas de enskilt med diakonen eller stödpersonen och sitter ner och går igenom den.
– Det här är ett sätt att stöda en människa i vardagen. Förstås jobbar diakonerna fortfarande enskilt med klienter och går vid deras sida.
