– Finland är ett land som fungerar. Människorna är ärliga. Jag har alltid varit lite tystlåten och jag trivs i Finland, säger Stéphane Rosse.

Franska Stéphane Rosse: "Jag tycker om tystnaden i Finland"

Kulturer.

Stéphane Rosse är den tystlåtna fransmannen som har levt i Finland i 30 år.
– Jag blev förälskad i en finländsk turist
i Paris 1993. Det var kärlek vid första ögonkastet.

14.4.2021 kl. 10:47

Stéphane Rosse är född på den franska landsbygden, ungefär 70 km från Paris. När han var sexton år flyttade han till huvudstaden och började studera grafisk design.

– Jag tyckte om att rita karikatyrer, och jag fick in en fot på några franska tidningar.

När han hade bott i Paris i fjorton år träffade han en turist från Finland.

– Det var kärlek vid första ögonkastet. Vi träffades i februari 1993 och vi gifte oss i juni 1993. Man vet när det är rätt!

Hur var det att flytta till Finland, till Sibbo?

– Jag förväntade mig ingenting, för jag visste inte så mycket om Finland. Min bild av Finland hade jag långt fått från Aki Kaurismäkis filmer. Jag var ett stort fan! Jag träffade honom en gång på franska ambassaden i Helsingfors på Frankrikes nationaldag, den 14 juli, men jag vågade inte tala med honom.

– Min fru var lärare och jag var frilansare. Jag tänkte att det finns jobb i Finland, men med den ekonomiska krisen blev det lite svårare.

Efter att han fick chansen att rita en pärmbild till Suomen Kuvalehti fick han mera jobb.

– Det var presidentval i Finland och jag gjorde massor av karikatyrer på dem som var uppställda i valet. Efter det fick jag mera jobb, bland annat för Helsingin Sanomats månadsbilaga.


Nuförtiden ritar Stéphane Rosse inte så mycket för tidningar.

– Det är för mycket konkurrens. Jag gör mest teckningar för människor som vill köpa min konst.


Den 7 januari är en sorgedag

Den 7 januari var och är en sorgedag för Stéphane Rosse. År 2015 utsattes den franska satirtidskriften Charlie Hebdo för ett terrorattentat.

"När bilderna från redaktionen kablades ut över hela världen grät jag."

– Min vän blev mördad när redaktionen blev stormad. Jag hade också flera bekanta som blev mördade. När bilderna från redaktionen kablades ut över hela världen grät jag. Jag kommer aldrig glömma den dagen. Den dagen visade att det inte är ofarligt att teckna.


Döpt som tolvåring

Stéphane Rosse är uppväxt i katolska kyrkan, men han är den enda i sin familj som är döpt.

– Jag ville bli konfirmerad som alla mina kompisar – eller som man kallar det i Frankrike: ”få den första nattvarden”.

Stéphane Rosse gick en intensivkurs och döpte sig som tolvåring.

– Jag kommer ihåg den tiden med glädje. Särskilt en nunna som lärde mig mycket om katolsk tro. Hon var ett energiknippe – nästan som en karikatyr från en film. Jag ser ännu framför mig hur hon sparkade fotboll med oss.

Stéphane Rosse har sin tro kvar.

– Jo, absolut, naturligtvis. Men när jag var nitton år hade jag en djup depression. Jag bekantade mig med zenmeditation – och det hjälpte mycket. Jag fick en andlig uppväxt i många olika ”skolor”.


Det är bara björnar som bor i Finland

Numera besöker han inte den katolska kyrkan, men nog kyrkan i Munsala. Han och hans fru har en sommarstuga i Österbotten, i Munsala, Nykarleby.

– Vi älskar vår stuga och jag tycker väldigt mycket om den finska österbottniska sommaren. Den finska naturen är otroligt vacker.

När han kom till Finland sa hans svärfar: ”Finland är ett land för björnar.”

– Men jag har till och med vant mig med klimatet.


Vilken är skillnaden mellan Sibbo och Munsala?

Stéphane Rosse funderar en stund och säger:

– Jag kommer inte att säga det, för jag är väluppfostrad. Men det finns en skillnad.

– Jag tycker att människorna i Normandie och Bretagne, i nordvästra Frankrike, påminner lite om Munsalaborna. Vi har samma sätt att tänka.

Nu har Stéphane Rosse bott i Finland i nästan trettio år. Hans fru jobbar som lärare i Sibbo gymnasium.

– Jag är rotad här nu. Jag tror inte att jag flyttar tillbaka till Frankrike. Finland är ett land som fungerar. Människorna är ärliga. Jag har alltid varit lite tystlåten och jag trivs i Finland. I Finland är man van med att folk inte pratar om de inte har någonting att säga. I Frankrike är det lite för mycket känslor och diskussioner. Jag tycker om tystnaden här.

Text och foto: Christa Mickelsson


Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32