Många av påskens traditioner tänker vi kanske att har funnits i alla tider – men hur gamla är de egentligen?

Kristinestad.

Vad är öramössor och ”mörksondagan”? Annina Ylikoski berättar om folkdräkter och om hur påskens traditioner vuxit fram.

31.3.2021 kl. 14:01

Många av påskens traditioner tänker vi kanske att har funnits i alla tider. Men hur gamla är de egentligen? Ofta rätt nya, visar det sig.

– Vad man åt under påsken var länge helt beroende av samhällsklass och vad man hade råd med, säger etnologen Annina Ylikoski.

De kokta äggen som vi idag kopplar ihop med påsken hittade man tidigare enbart i högre samhällsklasser.

– Bondebefolkningen åt inte kokta ägg, utan det var något som användes i matlagningen.

Högreståndshemmens traditioner vandrade ofta vidare till allmogen. Påskklassikern memma däremot är en folklig rätt, som fanns på borden redan på medeltiden.

– Till en början var memman ingenting som hörde enbart till påsken, utan den åts också vid andra tider. Ännu på 1800-talet fanns det olika slags varianter. Memman kunde vara smaksatt med lite allt möjligt, som lingon eller potatis. Det fanns också en blodmemma som påminde om palt.

Liksom julens traditioner har många påskseder sitt ursprung i Tyskland. Till Svenskfinland har de kommit via Sverige, bland annat genom påskkorten.

– Jenny Nyström, som ritade mycket jultomtar, ritade också påskkort med kycklingar, ägg och harar, påpekar Annina Ylikoski.

På 1930-talet formulerade också Martharörelsen tankar om vad som var lämpligt påskpynt.

– Det skulle inte vara för ytligt och ogenomtänkt, inte för mycket karneval! Videkvistar var lämpligt, och ägg i olika former.

Påskhäxorna har en koppling till äldre folktro. Någon gång på 1800-talet börjar unga flickor klä ut sig till häxor och gå runt på påsklördagen. Häxorna uppfattas då som ofarliga och snälla, medan de tidigare setts som något skrämmande.

– Det sker en slags transformation. Seden med påskhäxorna kommer först till städerna, och till landsbygden sprider den sig först efter inbördeskriget.

Unika folkdräkter

Annina Ylikoski har ett särskilt intresse för folkdräkter. Dräktskicket i Sydösterbotten är unikt, konstaterar hon.

– Dräktskicket i Lappfjärd och Tjöck var väldigt strukturerat och levde kvar ovanligt länge. Dräkterna som vi idag tänker på som folkdräkter användes ungefär fram till andra världskriget.


Folkdräktsparad på spelmansstämman i Kristinestad 2019. Annina Ylikoski längst till höger. FOTO: PRIVAT



Mest påfallande var bruket i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet. Vid den tiden vaknade också intresset för vår folkkultur, helt i linje med det som hände i Europa i övrigt. När en sångkör från Tjöck uppträdde på den finlandssvenska sångfesten i Helsingfors 1907, klädda i likadana röda dräkter, väckte det därför stor entusiasm.

– Reaktionen var: ”Här har vi hittat Finlands Dalarna!”, berättar Annina Ylikoski roat.

Den röda dräkten, som är mest känd idag, var festdräkten. Det fanns också andra färger: grön, mörkblå eller svart. Utstyrseln ändrade enligt kyrkoåret på ett tydligt sätt.

– På ”mörksondagan”, mörka söndagar, passade det sig inte att visa sig i den röda dräkten. Då skulle man ha en annan färg.

De mörka söndagarna uppfattades som mer allvarsamma. Till dem räknades söndagarna i advent och fastan, långfredagen, böndagarna och bönsöndagen.

De mörka dräkterna användes också om man hade sorg.

– Om man hade en djup personlig sorg, till exempel om ens make eller en förälder dog, användes den svarta dräkten i ett halvår. Sedan fick man bryta av och ha den blå eller den gröna.

Men om det gällde mer avlägsen släkt, såsom kusiner, användes den blå eller gröna dräkten genast. Sorgetiden varade i ett år. Om man blev bjuden på fest under den tiden användes den gröna dräkten.

Till folkdräkten hör den karakteristiska öramössan med fyra öglor uppe på huvudet.

– Den ansågs också som lite för vild för att ha i kyrkan! I stället skulle man ha en huvudduk.

Text: Pian Wistbacka


Mest läst

    FÖRSAMLINGSVALET. I Esbo, Grankulla och Vanda blir det inget församlingsval på svenska i höst. Orsak: för få kandidater. I Esbo var Jannika Lassus valombud för den enda kandidatlista som nu besätter alla 26 platser med 26 kandidater – i landets största svenska församling. 23.9.2022 kl. 11:32

    ALZHEIMER. När Hanna Jensens mamma fick en minnessjukdom blev mamman aktiv, företagsam, pratsam – och väldigt ilsken. – Det fanns en tid då jag var så frustrerad att jag inte ville se henne i ögonen, men idag ser jag på mamma med varm blick. 22.9.2022 kl. 16:15

    JÄMSTÄLLDHET. Kyrkostyrelsen har beviljat kyrkans pris för jämställdhet och likabehandling till biskop emerita Irja Askola. 22.9.2022 kl. 15:09

    kina. Professorn i Kinastudier Julie Yu-Wen Chen vid Helsingfors universitet har rötter i Taiwan. Hon oroar sig för Kinas växande hot mot hennes hemland. Hon är kristen och försöker avsluta varje dag med att lyssna på en predikan online. 15.9.2022 kl. 10:37

    SYNODALMÖTE. Efter sina pastoralkurser under den första tiden som präst saknar många vardagsteologer de regel­bundna samtalen om kyrkans lära, eller samtalen kring biskopens linje. För det finns sedan år 1686 det sällsynta synodalmötet – som snart hålls i Åbo. 14.9.2022 kl. 15:16

    FÅNGA DAGEN. Lena Kumlin lever med en hjärntumör som inte går att operera och som kommer att leda till döden inom ett år. – Carpe diem! säger hon, och kämpar för att leva i nuet och njuta av sitt liv med fulla andetag. 13.9.2022 kl. 16:22

    Konst. I september visas utställningen KYSS – en meditation i ord och bild över Höga visan i Borgå domkyrka. – Höga visan är en erotisk bok i Bibeln som både är oerhört trygg men ändå radikal, säger konstnären, bildsatirikern och prästen Kent Wisti. 13.9.2022 kl. 10:14

    nykarleby. Under sista tiden av studierna upplevde Mats Edman en tydlig kallelse att bli präst. – Vi var samlade i en bibel- och bönegrupp och vi tog mannakorn. Mitt mannakorn var från Apostlagärningarna: ”Var inte rädd. Tala och tig inte. Jag är med dig och ingen ska göra dig något ont för jag har mycket folk här i staden.” Nästa dag ringde han biskop Erik Vikström och bad om prästvigning. 12.9.2022 kl. 20:05

    Inbesparingar. Resultatet av omställningsförhandlingarna vid Helsingfors kyrkliga samfällighets gemensamma tjänster har klarnat. Under de kommande tre åren ska de gemensamma tjänsternas verksamhetsbidrag sänkas med 4,8 miljoner, vilket bland annat innebär att antalet årsverken minskar med 45. 9.9.2022 kl. 17:11

    KYRKORNAS VÄRLDSRÅD. Kyrkornas världsråd vände och vred i kulisserna på sina ord om kriget i Ukraina. Rådet avslutar på torsdag sin generalförsamling med över 4000 delegater i tyska Karlsruhe. 7.9.2022 kl. 15:11

    KORSNÄS. Pilgrimsleden i Österbotten tar form. I år görs den preliminära märkningen för Sankt Olavsleden. 1.9.2022 kl. 11:02

    SMÖRJELSE. Konfirmationen i Johannes församling i Helsingfors senaste söndag har väckt starka reaktioner då prästen smort konfirmanderna med krisma, det vill säga välsignad olja. Det har setts som ett främmande element i vår kyrka och smörjelsen kom som en överraskning för både konfirmander och föräldrar. 2.9.2022 kl. 17:59

    ETT GOTT RÅD. Eva Frantz önskar att hennes 20-åriga jag hade vågat omfamna sin excentricitet lite mer – och åka ut och ha äventyr, för att ha något att skriva om senare. 31.8.2022 kl. 20:16

    ÄRLIGHET. – Ju äldre jag blir desto mer har jag insett att livet är för kort för att inte våga vara lite mer ärlig och avklädd, säger evangelisten och bibelläraren Rigmor Holst. 31.8.2022 kl. 13:00

    herdabrev. Efter tre år i biskopsgården i Borgå är Bo-Göran Åstrand ute med det traditionella herdabrevet. Han valde mejldialogens form och fyra huvudteman. 31.8.2022 kl. 10:00

    Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

    val. Församlingspastorstjänster tillsätts inte genom offentligt ansökningsförfarande. Domkapitlet begär församlingen om ett utlåtande om dem som anmält intresse och fattar sedan beslut om förordnandet med utlåtandet som grund. 5.8.2024 kl. 13:39

    SOMMARLÄGER. – Att vara tillsammans handlar om ett grundbehov som vi alla bär på, säger Matti Aspvik, verksamhetsledare för förbundet Kyrkans Ungdom. 27.7.2024 kl. 20:50

    Kolumn. Som barn minns jag att det var roligt när någon hade ordnat skattjakt för en. Det kunde vara i skolan, på någon födelsedagsfest eller i juniorerna. Man fick en karta i handen, några uppgifter att tänka på och sedan ut för att leta. 20.7.2024 kl. 11:55

    PRÄSTER. Över 400 gudstjänster, dop, vigslar och begravningar på ett år – det kan tre präster i en medelstor finlandssvensk församling få dela på. Prästernas arbetsmängd varierar stort från församling till församling, visar Kyrkpressens granskning. 15.7.2024 kl. 10:00

    Mest läst