Julia Birney är sedan årsskiftet ordförande för kyrkofullmäktige i Mariehamns församling – som den första kvinnan på den posten.
– I själva verket är vi väldigt kvinnostarka i församlingsledningen i Mariehamn, säger hon.
Kyrkoherden är kvinna, kyrkorådets viceordförande är kvinna och kyrkofullmäktiges ordförande är kvinna.
– Kvinnorna behöver ta plats i samhället, och min erfarenhet säger att det kan vara tufft. Men i kyrkopolitiken i Mariehamn tycker jag att vi har en god representation. Det är ganska jämn fördelning mellan kvinnor och män.
Julia Birney sitter i församlingens förtroendeorgan för andra perioden. Hon gick med för att hon tycker att kyrkan är viktig.
– Vill man påverka måste man ställa upp och gå med, säger hon.
Den fråga som lockade henne in i församlingspolitiken var frågan om samkönad vigsel.
– Den frågan var en hjärtesak för mig, och därför ville jag vara med.
Hon tror att hon representerar en ganska vanlig församlingsmedlem i Mariehamn.
– Jag är mitt uppe i livet, har två barn och husdjur och jobb och trädgård. Många är som jag.
Hur ska församlingen nå medlemmar som är som du?
– Att få vara med och fatta beslut är ett sätt. Det är viktigt att känna sig hörd.
Hon nämner frågan om samkönad vigsel som ett exempel. Den frågan är viktigt för många församlingsmedlemmar, men samtidigt är det svårt att vara med och påverka där besluten fattas – i kyrkans riksdag, kyrkomötet.
– Vi är många i fullmäktige, men hela Åland har bara en representant i kyrkomötet (Peter Lindbäck). Den personen blir väldigt viktig för Åland. Men vi kan stöda den personen genom att berätta om vår åsikt. Också för mig som beslutsfattare är det en trygghet att gå på möten om jag vet vad församlingsmedlemmarna vill.
Själv befinner hon sig just nu i en livsfas där det är svårt att hitta tid för församlingsaktivitet utöver förtroendeuppdraget.
– Jag tänker att församlingens verksamhet kommer att bli viktigare för mig under en annan livsfas. Jag känner att verksamheten kanske inte är primärt för mig just nu i livet – men jag vet att den tiden kommer.
Hon menar att man sällan söker kyrkan när man har fullt upp i livet, med jobb och familj.
– Men då något livsavgörande händer, då vet man att kyrkan finns där. Med kyrkan är det kanske så att man inte vet vad man har förrän man saknar det.
Hon vill också poängtera att kyrkan är en viktig kulturaktör.
– Kyrkan har stort ansvar för fastigheter. Det är väldigt viktigt att församlingarna tar hand om byggnader som är historiskt och kulturellt viktiga.
