Döden, döden, döden ...

Kolumn.

"När jag var barn var dödgrävarna stämplade som särlingar."

17.3.2021 kl. 19:02

”Vad jobbar du med?” ”Jag är dödgrävare!”

Det kan vara inledningen på ett samtal då jag träffar nya människor som privatperson. Oftast kommer genast följdfrågor på det eller kommentarer som ”usch så hemskt” eller ”säkert jobbigt”. Mitt yrke väcker också nyfikenhet rent praktiskt. Hur går det till? Vad är skillnaden på att gravlägga kista, urna eller aska? Hur bemöter du sorgen från de anhöriga?

Frågorna kan vara enkla men ibland så knepiga så jag måste erkänna att jag inte vet och behöver ta reda på. En del har varit med och ordnat begravningar, andra inte. Några berättar i detalj om hur de vill ha sin begravning, medan andra inte vill höra eller tala om döden. Jag tror det är viktigt att vi lyssnar till varandra; har man en önskan så berätta, vill man inte tala om det ska det respekteras.

Av erfarenheter från samtal med dem som mist någon kan det lindra smärtan lite om de vet hur den avlidna vill begravas eller om personen hade någon specifik önskan om gravplats. Alla har ju en relation till döden, förr eller senare.

När jag var barn var dödgrävarna stämplade som särlingar, sådana man aktade sig för. Inte så konstigt då dessa stod vid sista hållplatsen. Och den ena mer fantasifulla historien än den andra spädde på myten om yrket som något fasansfullt.

Eftersom jag sedan födseln är nyfiken på hur saker och ting fungerar var det inte särskilt mycket velande och funderande innan jag beslöt att sälla mig till särlingarnas skara. Ett förtydligande – i min värld är ordet särling positivt. Att vara udda är det nya normala. Att vara enligt egen utsago normal kan betyda avsaknad av självinsikt.

Som i de flesta yrken där man möter sorg nästan dagligen utvecklas en morbid humor. Det är liksom en säkerhetsventil. Genom att skämta om det hemska blir det mindre hemskt. Vissa händelser har lämnat spår som blivit kvar i medvetandet och dyker upp då och då. För hur mycket man än värjer sig så påverkas man. Naturligtvis måste man försöka vara professionell, men ibland går det inte. Ibland kommer tårarna trots att käkarna är sammanpressade, likt en saltvattenskrokodil med ett fångat byte i käften. Ibland kan jag inte värja mig för sorgen som slår emot mig som en våg. Ibland ids jag inte kämpa emot. Jag kan inte sörja en annans sorg men jag kan tillåta mig att känna med. Empati är något jag vill bli bemött med då jag själv har det svårt. Inte ömkan utan medkänsla.

Sedan drabbas man också av vissa yrkesrelaterade defekter likt andra yrkesgrupper. En natt vaknade jag och var klarvaken. En titt på klockan visade att den var tjugo över tre. Tanken som slog mig i det ögonblicket var att det påstås vara mellan tre och fyra på natten som de flesta avlider i sömnen rent procentuellt. Efteråt insåg jag att visst följer de med även i sömnen – tankarna på alltings förgänglighet.

Många gånger har jag tänkt på hur vi skjuter på livet; vi ska göra det sedan, när vi blir pensio­närer ... Men tänk om det inte blir så. Tänk om man i stället står ensam kvar med planerna om allt man skulle göra tillsammans. Alla stora penseldrag som skulle tecknas på livstavlan. Alla resor, upplevelser och all samvaro man skjutit upp. Det är då bitterheten slår till. Varför? Var det här allt? Hur blir mitt liv nu? Det finns inget svar och orden faller platt till marken.

I de situationerna har jag varit tvungen att rannsaka mig själv. Lyfta blicken och sakta ned. Se mig omkring. Leva i nuet. Jag vet – det är lättare sagt än gjort. Men ändå, försöka ta vara på ögonblicket. Ge den där komplimangen, visa din uppskattning medan hjärtat slår och handen är varm. Sluta irriteras på småsaker som sist och slutligen är petitesser. Ignorera bristerna och fokusera på de goda sidorna som alla har (några lite mer dolda dock). Överräcka en självplockad blomma i stället för gravbuketten senare. För en dag finns bara minnena kvar, inget svar på tilltal och ingen som möter din blick.

Kloka Astrid Lindgren som berörde döden både i sina böcker och i intervjuer sa: ”Jag har ingenting emot att dö. Men inte i morgon. Det är en del jag vill hinna med först”.

”Döden, döden, döden” – så sägs det att hon inledde sina telefonsamtal med sina systrar. Kanske för att vänja sig vid det oundvikliga ...

Fredrik Bengts är enhetsansvarig på Korsholms kyrkliga samfällighet.

Fredrik Bengts


Samhälle. En stark tro på Gud leder till svag tro på vetenskap. 10.11.2009 kl. 00:00

Världen. Trots EU-dom blir inga krucifix nedtagna från italienska skolor. Regeringen kommer att överklaga, och politiker från nästan alla partier anser att krucifixet är en rättighet för Italien. 9.11.2009 kl. 00:00

Människa. Matteus församling i östra Helsingfors har valt Lärkkullas direktor Stefan Forsén till sin nya kyrkoherde. 8.11.2009 kl. 00:00

Samhälle. I dag firar vi fars dag. Enligt Nordiska museets enkät får varannan pappa en ny slips i present. 8.11.2009 kl. 00:00

Världen. I morgon på söndag blir Eva Brunne ny biskop i Stockholms stift. De anglikanska biskoparna väljer att inte delta i vigningen på grund av att Brunne lever i en samkönad relation. 7.11.2009 kl. 00:00

Kyrka. – För man fram välmotiverade åländska argument lyssnar kyrkomötet nog, säger en nöjd Peter Lindbäck gällande frågan om språkkrav för åländska präster. 6.11.2009 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkomötet godkände i går lagpaketet med tjänstemannarättsliga bestämmelser för kyrkan. Diskrimineringsförbudet ska beredas separat. 6.11.2009 kl. 00:00

Kyrka. Trots att skatteintäkterna minskar vill kyrkomötet inte avbryta något av de stora gemensamma utvecklingsprojekten inom kyrkan. 5.11.2009 kl. 00:00

Sofia Torvalds. På bokmässan i Helsingfors växlade jag några ord med en författare som skrivit ett inlägg i en av höstens klassböcker. Hon ställde mig den fruktansvärda frågan: vilken klass tycker du själv att du tillhör? 5.11.2009 kl. 00:00

Ledare. År 2008 gjordes enligt preliminära uppgifter från Institutet för hälsa och välfärd 10 230 aborter, det vill säga 8,7 aborter per 1 000 kvinnor i åldern 15–49 år. Detta är cirka 310 aborter  färre än 2007, vilket innebär en minskning med tre procent. 5.11.2009 kl. 00:00

Världen. Tidningen Helsingin Sanomat ifrågasätter i dag på ledarplats Europeiska människorättsdomstolens beslut om att krucifixen i italienska skolor borde avlägsnas. 5.11.2009 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkomötet vill att kyrkan ska jobba för att stärka de ungas deltagande. 4.11.2009 kl. 00:00

Kyrka. Förnyelsen av kyrkans tjänstemannarättsliga bestämmelser väckte livlig diskussion på kyrkomötet i går. 4.11.2009 kl. 00:00

Kyrka. Biskop electus Björn Vikström har inlett sitt arbete som biskop med att först delta i Höstdagarna i Tammerfors och sedan resa på kyrkomöte i Åbo. I Åbo blev han genast på måndag vald som ordförande i kyrkomötets handboksutskott. 3.11.2009 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkomötet för evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har i dag samlats till höstsession i Åbo. Kyrkomötet pågår hela veckan. Kyrkpressen följer med besluten på webben. 2.11.2009 kl. 00:00

film. Predikanten Maria Åkerbloms person och öde fortsätter att fascinera finländarna, och nu återberättas bitar av hennes liv i filmen Marias paradis. 4.10.2019 kl. 16:16

poet. Hon ville rymma med en cirkus, bli präst, vara ökeneremit, bo i kloster. Men poeten Eva-Stina Byggmästars kall är att vara en outsider, att vara patient och inte psykolog. 3.10.2019 kl. 13:45

konfirmation. Om man inte blivit döpt som barn men ändå vill gå på konfirmandläger – hur gör man då? Det korta svaret på frågan är: anmäl dig till konfirmandundervisningen. 3.10.2019 kl. 10:39

Studentskrivningar. "Ett L i franska eller ett A i matematik beskriver en enstaka prestation, men missar nästan allt det som är viktigt på riktigt." 3.10.2019 kl. 10:01

sparkrav. Ungdomarna i Matteus församling är djupt besvikna över församlingsrådets beslut att skära i ungdomsverksamheten. 3.10.2019 kl. 09:00