Döden, döden, döden ...

Kolumn.

"När jag var barn var dödgrävarna stämplade som särlingar."

17.3.2021 kl. 19:02

”Vad jobbar du med?” ”Jag är dödgrävare!”

Det kan vara inledningen på ett samtal då jag träffar nya människor som privatperson. Oftast kommer genast följdfrågor på det eller kommentarer som ”usch så hemskt” eller ”säkert jobbigt”. Mitt yrke väcker också nyfikenhet rent praktiskt. Hur går det till? Vad är skillnaden på att gravlägga kista, urna eller aska? Hur bemöter du sorgen från de anhöriga?

Frågorna kan vara enkla men ibland så knepiga så jag måste erkänna att jag inte vet och behöver ta reda på. En del har varit med och ordnat begravningar, andra inte. Några berättar i detalj om hur de vill ha sin begravning, medan andra inte vill höra eller tala om döden. Jag tror det är viktigt att vi lyssnar till varandra; har man en önskan så berätta, vill man inte tala om det ska det respekteras.

Av erfarenheter från samtal med dem som mist någon kan det lindra smärtan lite om de vet hur den avlidna vill begravas eller om personen hade någon specifik önskan om gravplats. Alla har ju en relation till döden, förr eller senare.

När jag var barn var dödgrävarna stämplade som särlingar, sådana man aktade sig för. Inte så konstigt då dessa stod vid sista hållplatsen. Och den ena mer fantasifulla historien än den andra spädde på myten om yrket som något fasansfullt.

Eftersom jag sedan födseln är nyfiken på hur saker och ting fungerar var det inte särskilt mycket velande och funderande innan jag beslöt att sälla mig till särlingarnas skara. Ett förtydligande – i min värld är ordet särling positivt. Att vara udda är det nya normala. Att vara enligt egen utsago normal kan betyda avsaknad av självinsikt.

Som i de flesta yrken där man möter sorg nästan dagligen utvecklas en morbid humor. Det är liksom en säkerhetsventil. Genom att skämta om det hemska blir det mindre hemskt. Vissa händelser har lämnat spår som blivit kvar i medvetandet och dyker upp då och då. För hur mycket man än värjer sig så påverkas man. Naturligtvis måste man försöka vara professionell, men ibland går det inte. Ibland kommer tårarna trots att käkarna är sammanpressade, likt en saltvattenskrokodil med ett fångat byte i käften. Ibland kan jag inte värja mig för sorgen som slår emot mig som en våg. Ibland ids jag inte kämpa emot. Jag kan inte sörja en annans sorg men jag kan tillåta mig att känna med. Empati är något jag vill bli bemött med då jag själv har det svårt. Inte ömkan utan medkänsla.

Sedan drabbas man också av vissa yrkesrelaterade defekter likt andra yrkesgrupper. En natt vaknade jag och var klarvaken. En titt på klockan visade att den var tjugo över tre. Tanken som slog mig i det ögonblicket var att det påstås vara mellan tre och fyra på natten som de flesta avlider i sömnen rent procentuellt. Efteråt insåg jag att visst följer de med även i sömnen – tankarna på alltings förgänglighet.

Många gånger har jag tänkt på hur vi skjuter på livet; vi ska göra det sedan, när vi blir pensio­närer ... Men tänk om det inte blir så. Tänk om man i stället står ensam kvar med planerna om allt man skulle göra tillsammans. Alla stora penseldrag som skulle tecknas på livstavlan. Alla resor, upplevelser och all samvaro man skjutit upp. Det är då bitterheten slår till. Varför? Var det här allt? Hur blir mitt liv nu? Det finns inget svar och orden faller platt till marken.

I de situationerna har jag varit tvungen att rannsaka mig själv. Lyfta blicken och sakta ned. Se mig omkring. Leva i nuet. Jag vet – det är lättare sagt än gjort. Men ändå, försöka ta vara på ögonblicket. Ge den där komplimangen, visa din uppskattning medan hjärtat slår och handen är varm. Sluta irriteras på småsaker som sist och slutligen är petitesser. Ignorera bristerna och fokusera på de goda sidorna som alla har (några lite mer dolda dock). Överräcka en självplockad blomma i stället för gravbuketten senare. För en dag finns bara minnena kvar, inget svar på tilltal och ingen som möter din blick.

Kloka Astrid Lindgren som berörde döden både i sina böcker och i intervjuer sa: ”Jag har ingenting emot att dö. Men inte i morgon. Det är en del jag vill hinna med först”.

”Döden, döden, döden” – så sägs det att hon inledde sina telefonsamtal med sina systrar. Kanske för att vänja sig vid det oundvikliga ...

Fredrik Bengts är enhetsansvarig på Korsholms kyrkliga samfällighet.

Fredrik Bengts


Kyrka. I Åbo inspirerades församlingen att starta en filmklubb för att diskutera tankeväckande filmer. 3.11.2009 kl. 00:00

Kultur. Portugisen José Saramago, tidigare Nobelpristagare i litteratur, beskriver Bibeln som "en handbok i dålig moral". 2.11.2009 kl. 00:00

Kyrka. Under allhelgonahelgen samlades över 900 finlandssvenska ungdomar till det kristna ungdomsevenemanget Höstdagarna i Tammerfors. I år var temat "Glöd" 2.11.2009 kl. 00:00

Världen. Internet fungerar inte enbart då kyrkorna försöker hitta sökare – nätet fångar också upp dem som inte aktivt söker svar på de stora livsfrågorna, säger en dansk forskare. 1.11.2009 kl. 00:00

Världen. En rad religiösa ledare samlades i London för ett gemensamt uttalande inför klimatkonferensen i Köpenhamn. – Klimatförändringen är ett hot mot de fattiga i världen, var deras budskap. 31.10.2009 kl. 00:00

Världen. De dödas dag sammanfaller tidsmässigt med Alla Helgons dag i Mexiko och är den största festen i landet. 29.10.2009 kl. 00:00

Kyrka. Låt inte kortsiktiga gräl om teologi förstöra Borgå stifts enhet säger avgående biskopen Gustav Björkstrand. 29.10.2009 kl. 00:00

Människa. Prästen Hilkka Olkinuora, som förlorat sin son i plötslig spädbarnsdöd, säger att det ryms mer i ett brustet hjärta. 29.10.2009 kl. 00:00

Ledare. Som första kyrka i världen börjar Svenska kyrkan från och med november viga par av samma kön. 29.10.2009 kl. 00:00

Rolf af Hällström. Ishockeymatchen är över. Hemmalaget har vunnit och går vidare i hockeyligans playoff-turnering. 29.10.2009 kl. 00:00

Kyrka. Medel från kyrkoskatten måste användas för att finansiera begravningsverksamheten när samfundsskatten inte räcker till. 28.10.2009 kl. 00:00

Världen. Martin Junge från Chile har valts till Luherska världsförbundets generalsekreterare.  28.10.2009 kl. 00:00

Insändare. Då Svenska Kyrkan nu hotas inifrån av en liten klick maktberusade politiker och en liten liten maktorganisation vars maktbas är Politiska partier, i symbios med den gamla unknajournalistvänstern som oftast går på samma dekadenta och perverteradefester där orgier i sprit och porr, så är det då dags att börja rensa och städa ut detta snusk ur kyrkorna.Jag kommer att presentera en serie av händelser och fakta som inte kommit fram i ljusets nakna avslöjande för den stora befolkningen. Gud har sagt: "SANNINGEN OCH ENDAST SANNINGEN ÄR VACKER"  Och det är Nu dags för sanningens skarpa ljus. Den förre Svenske Ärkebiskopen Hammar sade:  "Jag tror inte på Bibeln"Den nuvarande Ärkebiskopen sade:  "Jag ser mig mest som en cirkusdirektör" Begrunda dessa två uttalanden och kommentera detta: "Sanningen befriar"  Guds frid över de som ej vänder Herren ryggen ! 27.10.2009 kl. 00:00

Kyrka. Alla Helgons dag firas lördagen den 31 oktober. I hela landet tänds ljusen på gravgårdarna. 30.10.2009 kl. 00:00

Människa. Valmansföreningen för teologie doktor, Finska Missionssällskapets direktor, Seppo Rissanen har lämnat in stiftelseurkund för ärkebiskopsvalet till domkapitlet i Åbo ärkestift. 26.10.2009 kl. 00:00

Helsingfors . Kan orden överbrygga vår ensamhet? Medan höstmörkret sänker sig över staden delar författarna Tua Forsström och Susanne Ringell tankar och texter om saknad, ensamhet och längtan. 1.10.2019 kl. 17:33

jakobstad. Jockum Krokfors är enda sökande till kyrkoherdetjänsten i Jakobstad. Ansökningstiden gick ut idag. 30.9.2019 kl. 15:16

biskopsvigning. Borgå domkyrka är fin, men det vackraste i kyrkan var ändå människorna, sa biskop Bo-Göran Åstrand efter biskopsvigningen i Borgå domkyrka 29.9.2019 kl. 18:31

biskopsvigning. Borgå domkyrka fylldes av folk och musik när Bo-Göran Åstrand vigdes till ämbetet i Borgå domkyrka idag. 29.9.2019 kl. 11:12

manifestation. Medan kyrkklockorna från S:t Birgitta kyrka hördes över hela Nykarleby samlades över trehundra människor på älvbranten vid Juthbacka herrgård för att sörja Taher. Två dagar tidigare hade han förlorat hoppet om att få stanna i Finland och valt att avsluta sitt liv på denna plats. 27.9.2019 kl. 11:24