Janette Lagerroos pappa älskar att säga att hon ”jobbat upp sig från gravens botten”. Så är det – bokstavligen! När hon började sin karriär inom kyrkan som 25-åring var hon församlingsmästare i Nagu, och till arbetsuppgifterna hörde att gräva gravar.
Hur kom det sig att du blev församlingsmästare?
– Det var en slump! Jag var studentmerkonom och hade jobbat lite här och där, men just då var jag arbetslös. Min morbror tipsade om ett vikariat, så jag knallade in på pastorskansliet och frågade om de ville ha mig. Jag började jobba med det och trivdes, och fick sedan en fast tjänst. Jag jobbade med det i åtta år.
Hur gick din väg vidare till att bli präst?
– Jag började jobba på begravningsbyrå och tyckte det var trist. Jag hade en äldre väninna som studerat teologi vid öppna universitetet, och jag fick upp ögonen för att man kunde göra så också. Under de år då jag inte jobbade i kyrkan insåg jag att det är i församlingen jag ville vara. När jag väl studerat teologi växte hungern.
Vad var det du saknade när du inte jobbade i kyrkan?
– Jag saknade kyrkobyggnaden, helt konkret. Jag saknade miljön och människorna. Jag saknade kyrkans budskap, kyrkans sätt att verka och vara, och jag saknade kyrkoåret. Jag längtade också efter gudstjänsten.
Vad av det du lärde dig som församlingsmästare har du tagit med dig i prästjobbet?
– Innan jag hade mitt första sorgesamtal och min första jordfästning var jag skitskraj, men när jag gjort det insåg jag: det här har jag ju gjort förr! Den enda skillnaden var att jag stod i andra ändan av utrymmet. Vid min första minnesstund som präst fick jag frågan hur en vanlig vecka ser ut för en präst. Jag svarade att jag inte vet, eftersom jag inte hunnit jobba en hel vecka som präst än. De var väldigt förvånade, och det berodde nog på att jag var väldigt trygg i uppgiften. Fast rollen var en annan visste jag vad allt gick ut på.
Vad fick dig att tacka ja till att bli ordförande för Finland svenska prästförbund?
– Jag tycker om att vara med och påverka. Jag tycker det är bättre att vara med där man bestämmer om saker i stället för att stå vid sidan och muttra om hur saker borde göras.
Vilka frågor står på agendan i prästförbundet?
– Hur prästerna ska orka i sitt jobb. En del av den frågan handlar om prästernas arbetstid. Just nu ska var och en tillsammans med förmannen fundera om ens uppgifter är av den typen att man kan gå över till att ha arbetstid eller fortsätta utan arbetstid, som det varit förr. Det kan bli dyrt för församlingarna att präster går över till arbetstid – ett konfirmandläger kan bli väldigt dyrt. Men jag tror inte att prästernas utmattning enbart handlar om arbetstid, det är också en arbetsledningsfråga. Det kan finnas församlingar med flera präster, där någon är väldigt populär förrättningspräst och nästan jobbar ihjäl sig, och någon annan rullar tummarna. På sikt tror jag att de flesta kommer att övergå till arbetstid, och att det kan göra ramarna för arbetet tydligare.
JEANETTE LAGERROOS
GÖR: Jobbar halvtid som redaktör för sociala medier vid Kyrkans central för det svenska arbetet. Nyvald ordförande för Finlands svenska prästförbund. Studerar.
FAMILJ: Man och två katter.
INTRESSEN: Fotografera, handarbeta och röra sig på havet. ”För mig är en klippa vid havet det ultimata stället.”