Kerstin Vikström har haft varierande uppgifter som lärare, missionär, mamma till fyra och värdinna i biskopsgården.

"Kärnan har jag aldrig mist"

Borgå.

Kerstin Vikström slutar aldrig att förundras över hur tron bär de människor som lever i svårigheter. Frivilligarbete har alltid varit en livsstil för henne.

3.3.2021 kl. 00:00

Kerstin Vikström befinner sig i fritidsbostaden i Kronoby när hon blir uppringd för en intervju.

– Det är så härligt! Vi har en lägenhet här och är omgivna av skog på alla sidor, säger hon.

Tron fick hon med modersmjölken, och att engagera sig som frivillig i församlingen föll sig väldigt naturligt.

– Det var en väckelse bland ungdomar här i Österbotten på 1950-talet. De gav stort ansvar i Kronoby församling när jag var ung. Jag fick genast uppgifter och ledde olika barngrupper till exempel. Jag upplever att det fortsättningsvis är likadant: vart du än kommer och vill göra frivilligarbete så får du ansvar.

Just nu leder hon en missionskrets i Borgå svenska domkyrkoförsamling.

– Vi håller andakter, sjunger psalmer, tar del av missionärernas rundbrev och samtalar. Det uppstår väldigt fina och djupa diskussioner! Vi har också samlat in över hundra euro per gång till missionen, trots att vi inte är så många. Det är väldigt generösa människor.

Som lärare och missionär har hennes hjärta alltid funnits främst hos kvinnor och barn. Som värdinna i biskopsgården lärde hon sig en viktig sak.

– Att vara värdinna i biskopsgården i 24 år och ha familj och jobb samtidigt var inte helt lätt alla gånger. Då lärde jag mig att man måste planera!

Vad skulle Jesus ha gjort?

Hon beskriver sin tro som väldigt Jesuscentrerad.

– Det har den varit genom alla år. Jag funderar alltid på vad Jesus skulle ha gjort.

Om han satt där i samma rum som du nu, hurdan tror du han hade varit?

– Kärleksfull och god, sådan ser jag honom framför mig. Och att jag får komma till honom i alla situationer sådan som jag är, ledsen, glad, sjuk eller eländig.

Som missionärer i Tanzania fick Kerstin och maken Erik Vikström se också livets skuggsidor. Hennes tro har ibland naggats i kanterna när hon sett lidande på nära håll.

– Men kärnan har jag aldrig mist.

– Det jag tagit med mig är hur människor orkar leva vidare i fattigdom och svårigheter, hur tron bär dem vidare. Tänk om vi här kunde ha samma starka tro, och inse hur bra vi har det som får leva i ett land utan krig och svält.

Hon har en devis som hon försöker leva enligt.

– En medmänniska som ber mycket sa till mig en gång: ”Du ska nämna och lämna, lita på att Herren sköter det.” Det är inte så lätt, men man måste försöka.


KERSTIN VIKSTRÖM

  • Har jobbat som lågstadielärare och missionär.
  • Familj: Gift med Erik Vikström, fyra barn, åtta barnbarn och tre barnbarnsbarn.
  • Längtar efter: Ett slut på coronan så hon får krama om alla barn och barnbarn.
Ulrika Hansson


NÄRPES. Närpes församling lyssnade in familjernas behov. Resultatet blev en juniorklubb för sommarlovslediga barn och en heldagsdagklubb som startar i höst. 30.5.2022 kl. 11:10

diakoni. ”Så snett kan det aldrig gå att du inte kan komma och tala med oss”, säger diakoniarbetaren Henrika Lemberg i Borgå. 20.5.2022 kl. 12:52

KLIMATET. Upp till 22 miljoner euro kan de evangelisk-lutherska församlingarna lyfta ur sina skogar varje år. När kyrkan ska vara klimatneutral 2030 får många se över sina invanda avverkningar. 26.5.2022 kl. 12:00

livshistoria. 102-åriga Doris Ståhl har varit med om två krig, evakuerat föräldrahemmet under Porkalaparentesen och suttit i Stockmanns källargångar när Helsingfors bombades. Ukrainakriget följer hon med i tidningen. – De arma människorna! Det är så hemskt så man kan inte tänka på det. 27.5.2022 kl. 16:27

KYRKANS SKOGAR. Med sina 4 356 hektar skogar är Karleby kyrkliga samfällighet den största skogsägaren inom kyrkan i Finland. 26.5.2022 kl. 11:59

KRIGET I UKRAINA. Bland dem som flyr kriget är en del de mer utsatta än andra. Vandaförsamlingarna gjorde tidigt ett beslut om vem de främst skulle ta hand om. 20.5.2022 kl. 12:38

Personligt. Elina Sagne-Ollikainen lärde sig tidigt att en människas tid här på jorden tar slut. – Det är viktigt för mig att jag använder den tid jag fått väl. 25.5.2022 kl. 12:15

ANDETAG. Louise Häggström och hennes man valde att säga upp sig från sina jobb och flytta till Bergen, en stad i ett land de aldrig besökt tidigare. Hon bloggar på Andetag-bloggen på Kyrkpressens sajt. 24.5.2022 kl. 08:26

LÄGER. I slutet av juli ställs Sabina Wallis inför sitt eldprov: att vara lägerledare vid sommarlägret i Pieksämäki. Själv har hon varit där varje sommar sedan hon var ett halvt år. 23.5.2022 kl. 18:00

TJÄNST. Domkapitlet har fått in fem ansökningar till tjänsten som stiftsdekan. För jobbet, i vilket man framför allt lägger upp prästernas fortbildning, presenterar de sökande olika meriter. De "kan Åbo Akademi", "kan regnbågsfolket" eller "kan dialogen med väckelserörelserna". 20.5.2022 kl. 16:20

domkapitlet. Domkapitlet ändrar på hur församlingspastorerna tillsätts. 19.5.2022 kl. 15:57

FÖRSAMLINGSSAMMANSLAGNING. Den föreslagna nya församlingen, som ska bestå av Malax, Petalax och Bergö församlingar, verkar inte kunna heta något där ortnamnet Malax ingår. 18.5.2022 kl. 15:56

FÖRSAMLINGSVALET. Låt inte studier och andra framtidsplaner hindra dig från att ställa upp i församlingsvalet, säger Nicolina Grönroos. 16.5.2022 kl. 13:11

GAMMAL KYRKA. Björnholmens kyrka i Jakobstad hade varit till salu i ett år innan någon vågade ta sig an projektet. De som vågade är Lars och Monica Granlund. De såg möjligheter i byggnaden. 12.5.2022 kl. 15:41

FÖRSVAR. Carolina Lindström är kyrkoherde på Åland och underlöjtnant i 
reserven. Hon känner att folk plötsligt insett att försvarsmakten behövs till något. 12.5.2022 kl. 12:03

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33