I maj 2018 förföll ett kyrkomötesinitiativ om att utvidga kyrkans äktenskapssyn. Istället bollades frågan om hur man kan föra en respektfull diskussion i äktenskapsfrågan – och uppgiften att utreda lösningar på den oenighet som råder inom kyrkan – till biskoparna.
Inför det nuvarande kyrkomötets första session nästa vecka har biskopsmötet sammanställt ett svar.
– Nog ska man säga att det här har varit en svår fråga, den har krävt många och ingående diskussioner i biskopskollegiet. Det var en process att finna förtroendet, säger biskop Bo-Göran Åstrand.
Han satt i salen som kyrkomötesombud – och var med i den grupp som lämnat in initiativet om att bredda äktenskapsbegreppet – när ärendet skickades till biskopsmötet. Sedan blev han själv biskop.
– Det stod ju klart redan från början att en samsyn i biskopskollegiet när det gäller själva frågan kommer vi inte att hitta, säger Åstrand.
"Det var en process att finna förtroendet."
Viljan att hålla ihop kyrkan är genomsyrande. Biskoparna konstaterar i svaret till kyrkomötet att en förutsättning för att hålla ihop kyrkan är att kunna acceptera och leva med att de olika synsätten finns. Biskoparna är också själva ett exempel på det här.
Åstrand märkte att det under vårens möten växte fram en atmosfär där var och en på riktigt kunde säga högt var de står.
– Tidigare har man varit mån om att biskoparna ska tala med en röst. Nu har vi kommit till en punkt där vi ärligt vågar säga: vi har inte samma syn i den här frågan. Och det säger vi öppet och utåt.
I det tiosidiga dokumentet beskrivs sex olika modeller för vigselpraxis – exempel på hur de tillämpats går att hitta i olika kristna kyrkor. Bland biskoparna finns det de som stöder ett könsneutralt äktenskap, medan andra vill hålla fast vid kyrkans nuvarande syn och praxis.
Ifall de av en eller annan orsak skulle tvingas till en kompromiss anser majoriteten det näst bästa alternativet vara en medelväg: att kyrkan håller fast vid äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna men också ger utrymme för att viga par av samma kön.
– Under vissa omständigheter är man beredda att acceptera den modell som ligger i mitten, så att säga. Det är där vi biskopar på något sätt möts, visserligen från olika håll, säger Åstrand.
Hurdana omständigheter det skulle vara kan han bara uttala sig om för egen räkning.
– Jag är beredd att mötas på mitten helt enkelt för att vi måste komma framåt. Läget är betänkligt låst i vår kyrka.
Med de spänningar som finns i fråga om kyrkans äktenskapssyn och vigselpraxis ökar hela tiden risken för att något ska ske som skadar möjligheten att hålla ihop kyrkan.
– Skulle vi inte komma vidare nu är vi i en återvändsgränd och tiden börjar rinna oss ur händerna.
"Jag är beredd att mötas på mitten helt enkelt för att vi måste komma framåt."
Tror du det här svaret från biskoparna kommer upplevas som tillfredsställande?
– Man ska se det som ett led i en längre process. Det här är inte ett slutgiltigt dokument, säger Åstrand.
Han ser med spänning fram emot mottagandet i kyrkomötet.
Samtidigt, vilket även konstateras i biskopsmötets dokument, ligger ett ärende hos Högsta förvaltningsdomstolen som kan få stora konsekvenser för kyrkan. Domstolen prövar ifall Uleåborgs domkapitel hade rätt att ingripa mot en präst som vigde par av samma kön. En del anser att det skulle vara lämpligt att vänta på domstolens beslut för att klargöra det juridiska läget.
Biskopsmötet ville ändå publicera sitt svar innan domstolens beslut kom. Biskop Åstrand hör till dem som anser att det är viktigt för kyrkans integritet att uttala sig utan att vara styrd av domstolens beslut.
Biskoparna hade även blivit ombedda att främja en respektfull diskussion. Svaret till kyrkomötet rymmer även en redogörelse för vad som kännetecknar respektfull diskussion och en uppmaning att följa de principerna på alla nivåer i kyrkan.
Borde inte det här vara självklart?
– Någon raketvetenskap är det ju inte. Det är sunt bondförnuft formulerat i några punkter. Men den som åhört eller läst vissa debatter kan ju se att en del av de här punkterna ganska fort glöms bort, säger Åstrand.
Han påpekar att han inte syftar på något visst åsiktsläger, och inte heller undantar biskoparna.
– Överlag är det så när man diskuterar frågor som har med övertygelse och liv att göra att det ibland finns en risk att tonen blir så hög att bondförnuftet flyger iväg.
