Ulla Heikkilä kallar konfirmandlägren för en nationell institution.

I filmen Eden är konfirmandlägret en av huvudpersonerna

film.

Ulla Heikkilä inspirerades av sin egen tonårsupplevelse och gjorde en film om en lägervecka full av gemenskap, livsfrågor, konflikter och förälskelse.

6.8.2020 kl. 19:00

Filmen Eden följer ett konfirmandläger genom fyra av konfirmanderna och den unga präst som är lika ny på lägerön som konfirmanderna. Varvat med undervisning om den kristna tron och med lägrets fritidsprogram visas de ungas möten med lägerverkligheten och varandra. Eden rymmer både förälskelse, konflikter, ifrågasättande och förlåtelse.

– Konfirmandlägret som koncept har snurrat runt i mitt undermedvetna ända sedan mitt eget läger, säger Ulla Heikkilä, som både skrivit manus till och regisserat Eden.

Heikkilä minns sitt eget konfirmandläger som en intressant upplevelse även om den inte var omvälvande. Hon var en kritisk människa redan då, och blev ibland irriterad över hur undervisningen genomfördes.
– Det kändes som om vi inte öppnade upp de teologiska frågorna på den nivå som jag själv skulle ha velat diskutera dem.


Konfirmandundervisningen handlar om stora existentiella frågor, till exempel orden i trosbekännelsen.

– Trosbekännelsen innehåller löften med enormt stor tyngd, men vi lärde oss den utantill utan att egentligen diskutera den och fundera över om vi verkligen kan lova de här sakerna.

Medan undervisningen aktiverade en ifrågasättande sida i Heikkilä var gemenskapen något hon landade överraskande väl i.

– Efter en lång period av ensamhet förstod jag både att jag behöver andra människor och att jag tycker om människor i min egen ålder.

Hon växte upp i Tammerfors, och det var också där hon gick skriftskolan.

– Lägerdeltagarna kom från flera olika skolor och jag lärde känna många nya människor. För mig blev lägret en påminnelse om att världen är större och om att jag inte för alltid kommer att sitta fast i den klass jag gått i hela skoltiden.

Konfirmandlägren berör så många av oss att Heikkilä kallar dem en nationell institution. När hon berättat om sitt filmprojekt för människor som hon mött i olika sammanhang reagerade alla genom att börja berätta om sina egna minnen från konfirmandlägertiden. De som inte varit på konfirmandläger berättade i stället om hur det kändes när kompisarna for på läger utan dem.

– Det gjorde att jag förstod att det finns en beställning på den här filmen och att den har relevans.

Konfirmandlägret innebär många olika saker för dem som deltar. Man får vara borta från sina föräldrar, pröva vingarna och känna på en ny frihet, mycket hör ihop med sexualiteten – många blir förälskade och det är mycket hormoner i luften.

– Kärnan i upplevelsen är ändå att man får uppleva en plats och en gemenskap utanför vardagen, och där man kan gå bortom den roll man vanligtvis tilldelas. Hierarkin är annorlunda, och stämningen är också annorlunda.

Nåden kom med av bara farten

Heikkiläs farmor var gammallaestadian, och som barn fascinerades hon av farmoderns tro och av laestadianismen.

– När jag var tio önskade jag mig en bibel i julklapp av farmor. Jag tilltalades av ritualerna i kyrkan, estetiken och vissa teaterliknande element. Kyrkor är viktiga platser för mig än i dag.

Hon hade en egen version av kristen tro som barn, men i tonåren började hon se kritiskt på kyrkan och lämnade kyrkan när hon var femton.

– Det är inte omöjligt att jag blir medlem i kyrkan en dag igen, och under coronavåren har jag lyssnat på Gamla testamentet som ljudbok.

Eden bygger inte endast på Heikkiläs tonårsminnen, utan hon har läst mycket under arbetet med manuset till filmen för att sätta sig in in vad konfirmandläger och kyrkan är numera.

Nåd är centralt i den kristna tron, och under filmens läger ser vi en del exempel på nåd – och brist på den – i praktiken. Det var inget som Heikkilä aktivt planerat.

– Men den kristna teologin är mycket bekant för mig och det gör också att viss tematik har kommit med omedvetet, som om den kommit från ett undermedvetet plan.

Vad är det som gör att vi har så svårt att visa varandra – och oss själva – nåd?
– Ofta handlar det om osäkerhet och om en rädsla för hur andra människor ska se och bemöta en. Det här leder lätt till ett kontrollbehov som till och med kan visa sig som grymhet mot andra människor.

Även om Eden inte är en självbiografisk berättelse talar Heikkilä öppet om att hon använt sig av sina egna upplevelser när hon skrev rollen för filmens Alisa.

– Det kändes naturligt att skriva in en rollfigur som påminde om mig själv.

En sak som är viktig för Ulla Heikkilä är att det finns många sanningar – om livet, om tron och också om kyrkan.

– Det har varit viktigt för mig att hålla fast vid det när jag gjorde Eden, och det var också därför jag valde att ha flera huvudpersoner. Det var deras gemensamma upplevelse, men alla tog de väldigt olika saker med sig från lägret. På sätt och vis kan man säga att konfirmandlägret är filmens huvudperson.

Med åren har Heikkilä börjat sätta allt större värde på ritualer, bland dem konfirmationen.

– Konfirmationen är en övergångsritual, och övergångsritualer är världens äldsta grej. Som ett rituellt steg från barndom till vuxenliv är de så arkaiska att jag inte tror att de kan förlora sin betydelse. De kanske hittar nya former, men vi människor behöver sådana här förenande upplevelser.

Erika Rönngård



pro ecclesia. Kyrkans medalj för förtjänstfullt arbete beviljas Kyrkpressens chefredaktör May Wikström. 11.12.2018 kl. 11:20

sammanslagning. De tre församlingarna Kronoby, Nedervetil och Terjärv begär en utredning med tanke på en eventuell sammanslagning . Men något initiativ till sammanslagning har ännu inte gjorts. 30.11.2018 kl. 15:33

advent. I advent känner många att julsnaran dras åt kring halsen. Men tänk om det inte skulle vara så. Här kommer sex tips till den som känner sig trött i förväg. 29.11.2018 kl. 13:52

de vackraste julsångerna. En miljon finländare samlas varje jul för att sjunga tillsammans. För årets julsångsval står två Korsholmskantorer. 28.11.2018 kl. 16:38

biskopsval. Sixten Ekstrand, direktor vid Kyrkans central för det svenska arbetet, ställer upp i biskopsvalet i Borgå stift. Margareta Puiras, församlingspastor i Karis-Pojo, är ombud för hans valmansförening. 26.11.2018 kl. 10:46

matteus. När domkapitlets beslut gick emot församlingsrådets åsikt i valet av kyrkoherdevikarie skickade besvikna medarbetare brev till biskopen. Domkapitlet hänvisar till den formella kompetensens tyngd – en riktlinje som inte tycks ha nått fram till församlingsrådet. 22.11.2018 kl. 09:26

församlingsvalet. Närpes. Femton platser av 23. Framgången för den nya listan i Närpes överraskar även initiativtagaren och röstmagneten Ulla-Maj Wideroos. 19.11.2018 kl. 18:20

församlingsvalet. Borgå stift höll ställningarna när det gäller röstningsaktivitet. 16 procent av församlingsmedlemmarna röstade mot 15,7 i förra valet. Mest ökade aktiviteten i Replots församling. 19.11.2018 kl. 18:09

biskopsval. Lisa Enckell, präst som jobbat som sjukhuspräst, missionär och nu är journalist på Yle ställer upp i biskopsvalet i Borgå stift. En valmansförening för henne håller på att bildas. 19.11.2018 kl. 09:40

församlingsvalet. Resultaten från församlingsvalet börjar ramla in. I Borgå stift verkar det igen en gång som att österbottningarna varit pigga att ta sig till valurnorna. I Esse deltog 46,8 procent av de röstberättigade och också i Larsmo steg valdeltagandet till hela 37,1 procent. I Närpes steg valdeltagandet också rejält jämfört med senaste val. 18.11.2018 kl. 22:50

församlingsvalet. 32 800 röstberättigade medlemmar i Helsingfors finska och svenska församlingar använde sin rösträtt i dagens församlingsval. Det betyder att röstningsprocenten stannade på 11,3 procent vilket är samma nivå som vid föregående församlingsval för fyra år sedan. 18.11.2018 kl. 20:56

Åbo. Varje vecka öppnar de sitt hem för studerande. Målet är att så en kärlek till kyrkan hos dem som ska tjäna den i framtiden. Samtidigt förenar söndagslunchen också människor som inte skulle fira gudstjänst tillsammans. 16.11.2018 kl. 16:05

kyrkoherdetjänst. Fred Wilén, som för tillfället jobbar som kaplan i Borgå domkyrkoförsamling, har valts till tf kyrkoherde i Matteus församling i Helsingfors. 13.11.2018 kl. 22:00

teater. Döden är det som allt levande har gemensamt, men vi måste öva oss på att vara i närheten av det vi är mest rädda för. 13.11.2018 kl. 09:53

församlingsvalet. De första siffrorna från församlingsvalet visar att valdeltagandet i förhandsröstningen i många större församlingar stannar på en lägre nivå än för fyra år sedan. Ett undantag är de svenska församlingarna i Helsingfors. 12.11.2018 kl. 10:05

Helsingfors. Mathias Sandell gillar den gamla musiken som hör ihop med stilla veckan inför påsk. Han är musikmagister från Sibelius-Akademin och vikarierar som kantor i Petrus församling. 23.3.2023 kl. 08:43

USA. När en tornado var på väg mot den amerikanska staden Amory i Mississippi valde meteorologen Matt Laubhan att börja be – mitt i direktsändning. 30.3.2023 kl. 11:37

Kolumn. Under fastan går jag med lärjungarna till Jerusalem. Liksom lärjungarna är jag varje år oförstående när Jesus undervisar om sin död. 28.3.2023 kl. 16:23

tidskrift. När papperstidningen Nyckeln blir webbsida hoppas Stefan Myrskog att fler än förr ska intressera sig för de stora frågorna: Vem är Gud egentligen och vad menar vi med människovärde? – Vår tro är på många sätt en paradox, men Gud är alltid större, säger han. 27.3.2023 kl. 16:37

SÖNDAG. Egentligen tror jag att alla dagar på sätt och vis är bebådelsedagar, för varje dag får vi nog signaler från Gud. Ibland kanske signalerna är mycket tydliga, ibland måste vi stanna upp lite mer än vanligt för att upptäcka dem, men de finns nog där varje dag. 25.3.2023 kl. 16:52