– Vi hoppades att vi på något vis skulle få syn på de människor som inte själva göra väsen av sig men som har det jobbigt just med ensamhet, säger Johannes församlings kyrkoherde Johan Westerlund.

Det är det unga som är minst tillfreds med att vara ensamma, visar en färsk enkät

ensamhet.

Vad kan vi göra för att motverka din ensamhet? frågade församlingen. Lågtröskelverksamhet och målgruppstänk var ett par av svaren.

16.7.2020 kl. 18:00

När de svenska församlingarna i Helsingfors försökt kartlägga var nöden bland svenskspråkiga stadsbor är störst blev svaret ofrivillig ensamhet. I höstas gick arbetet vidare med projektet Var är du? där människor gavs möjlighet att berätta om sina upplevelser av ensamhet och om hur församlingen kunde motverka ensamheten. Projektet genomfördes som ett samarbete mellan Johannes församling, Johannes diakoniförening och yrkeshögskolan Novia.

– Vi hoppades att vi på något vis skulle få syn på de människor som inte själva göra väsen av sig men som har det jobbigt just med ensamhet, och kanske med andra saker också, säger Johannes församlings kyrkoherde Johan Westerlund.

I samband med en temavecka i Johannes församling gjorde studerande från yrkeshögskolan Novia intervjuer med församlingsbor och samtidigt samlades svar in genom en webbenkät. Förhoppningen var att nå de människor som inte dyker upp när församlingen ordnar program.

– Se var de finns och kanske framför allt vad de själva önskar och behöver – att det inte är vi som hittar på och berättar och definierar vad någon annan behöver och längtar efter, säger Westerlund.

Sammanlagt fick man in 158 svar. Slutrapporten presenterades i juni av projektledare Camilla Strandell-Laine.

De svarande hade delats in i fyra grupper: unga under 25 år, småbarnsföräldrar, vuxna i arbetslivet samt äldre. I alla grupper känner de flesta sig sällan eller ibland ensamma – men nästan en fjärdedel av vuxna i arbetslivet gör det ganska ofta.

Den ofrivilliga ensamheten handlar för de svarande bland annat om att inte ha någon att tala, umgås eller dela saker med, om att känna sig utanför och övergiven. Den förknippas med negativa känslor, tomhet och otrygghet.

Människor upplever också frivillig ensamhet, sådan de själva väljer och behöver, som ofta kopplas ihop med ord som egentid.

Johan Westerlund säger att projektet gav en del av det de hoppades, trots att metoden hade sina begränsningar.

– Vi kanske inte fick de mest passiva med – men nog tycker jag att vi har fått material som vi kan arbeta vidare på.

Var det något som förvånade er?

– Jag tycker själv att andelen personer som är nöjda med sitt liv, som också trivs bra i ensamhet, är glädjande stor.

Han noterar också att det är de unga som är minst tillfreds med att vara ensamma, även om de inte är de som känner sig ensamma oftast.

– Det är ungdomarna som i högsta utsträckning säger att det där att vara ensam inte är kiva.

Kommer synas i verksamheten framöver

De svarande fick berätta hurdana saker som motverkar deras ensamhet och ge förslag på vad församlingen kunde göra.

Gruppen äldre nämner mycket sådant som ofta hör till församlingsverksamheten: samtalsgrupper, gruppresor och utfärder, hembesök, att engagera till frivilligarbete, musik.

Unga söker både lågtröskelverksamhet, olika former av stöd och gruppgemenskaper – som smågrupper, samlingar, hobbygrupper. Just önskemål om verksamhet med låg tröskel är något som kommer fram i alla grupper.

Målgruppstänk när man planerar verksamhet och bättre information är saker som också nämns, i synnerhet av föräldrar och vuxna i arbetslivet. Den senare är också den grupp som det är mest utmanande för församlingen att möta.

– Målgruppstänkande är något vi får titta på, hur vi gör det tydligt vem vi har tänkt att ska se det här eller delta.

Alla idéer är kanske inte realistiska att genomföra, Westerlund konstaterar att människor ofta önskar att församlingen skulle ordna olika samlingar och evenemang, men sedan är erfarenheten att så många inte dyker upp.

– Men här finns också idéer som är alldeles realistiska. Jag tror här finns sådant som kommer att synas i vår verksamhet framöver.

Nästa steg är att samlas till workshop och arbeta med det material som projektet gett.

TEXT: Emelie Wikblad



Övriga. Finländarna är ett tystlåtet folk som ogärna pratar med främmande människor. Om och om får vi höra denna sanning om oss själva, om och om upprepar vi den. Det krävs något utöver det vanliga för att vi ska kommunicera verbalt med vilt främmande människor på gatan. 1.9.2011 kl. 00:00

Ledare. Hur många svältande barn krävs det innan världen vaknar? Det är en av de bittra frågorna många ställer sig när omfattningen av svältkatastrofen på Afrikas horn börjar stå klar. 1.9.2011 kl. 00:00

Kyrka. Duvor, palmer och eller kanske Jona i valens buk? Från och med torsdag pryder glada målningar gjorda av barn koret i Lumparlands kyrka. 31.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Nokiamissionens ledare Markku Koivisto har fått lämna sin tjänst på grund av sexuella överträdelser. 30.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Svenskspråkiga fångar i Finland har små chanser till själavård på sitt modersmål. Nu ska det andliga arbetet bland fångarna förbättras. 30.8.2011 kl. 00:00

Kultur. Han gick omkring och bar på melodislingor som pockade på att få komma ut. Under sin alterneringsledighet skrev Philip Hällund tio psalmer. 29.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. De svenskspråkiga församlingarnas ”riksdag” stiftsfullmäktige samlas undantagsvis inte i höst. 29.8.2011 kl. 00:00

Kultur. Det är svårt att vara stadsbo. Alla utanför ring ettan vet ”precis” hurdan du är. Ännu värre är det – som i Kjell Westös fall – att vara född förortsbo med rötterna utanför stadskärnan. Då vet också de som gynnats av storken och blivit nedsläppta inom spårvagnsnätet ”precis” hurdan du är. 26.8.2011 kl. 00:00

Människa. Hans första fråga till stamgästerna på Helsingfors järnvägsstation är inte ”känner du Jesus?, utan ”Hur mår du?”. 25.8.2011 kl. 00:00

Ledare. Hösten rullar igång verksamhetsmaskineriet i församlingarna. Samtidigt går – även den här hösten – mer än en församlingsanställd tillbaka till jobbet med en molande oro i maggropen. Ska man faktiskt orka ännu ett varv? Alla orkar inte heller. 25.8.2011 kl. 00:00

Johan Sandberg. Det är med ett lätt vemod jag igen får konstatera att semestern är slut och att skolorna börjat. Inte för att jag har något emot att börja jobba igen. Det är rätt skönt att återgå till vardagsrutinerna utan att varje dag behöva ägna tankemöda åt familjens program eftersom dagen är färdigt inrutad. 25.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Tro gärna, men var inte för radikal. Det är merparten av finländarnas inställning till religion, visar en färsk internationell undersökning. 24.8.2011 kl. 00:00

Människa. Eveliina Kujala är volontär i Taizé. – Första gången jag var här avskydde jag det. 24.8.2011 kl. 00:00

Insändare. Jag vill tacka Eva Hietanen för hennes synnerligen visa och tänkvärda insändare i KP nr 33! Jag håller med  Eva om att vi nog måste söka orsakerna i den andliga och osynliga världen, då vi talar om det hemska som Breivik gjorde i Norge,. Jag gillade särskilt denna mening i Evas insändare: "Så handfallna som vi nu står inför det onda borde vi kristna inte behöva vara". Precis som Eva har också jag ständigt förundrat mig över den handfallenhet och förvåning som många, även kristna, har visat efter våldsdåden i Norge. Man hör ofta kommentarer som: "det här är ofattbart", "hur KAN nåt sådant här hända?" eller "varifrån kommer denna ondska?". Men, ÄR det nu verkligen så ofattbart det som har hänt? Bibeln säger trots allt att det finns en personlig djävul, en fallen ängel som enbart är ute efter att: "stjäla, slakta och döda"(Joh 10:10). 1 Petrusbrevet 5:8 säger: "er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka". Jag finner det tragiskt att vissa kristna kan sin Bibel så dåligt, att de inte kan lokalisera varifrån ondskan kommer. Om djävulen bara vill stjäla, slakta och döda, och går runt som ett rytande lejon, behöver vi då verkligen vara osäkra på vilken andemakt som inspirerade Breivik till att meja ner oskyldiga människor? Med tanke på att djävulen och hans många demoner är närvarande här i denna fallna värld, är det snarare mer ofattbart att det inte händer ännu mer elände i världen än vad det faktiskt gör. Till all lycka behöver vi som kristna dock inte vara rädda för satan. Vi vet att Jesus har vunnit seger över all ondska på Golgata kors, då han dog och uppstod för att ge oss liv och liv i överflöd. Tror vi på Honom, så har vi evigt liv, och ingen kan ta det livet ifrån oss. Dödar någon vår jordiska kropp, så kommer vi till himlen, där vi får njuta av en mycket godare värld än denna. I Guds närhet är vi trygga och skyddade mot djävulen. 23.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Samma kapell. Ena församlingen går i procession med rökelsekar. Andra har ett lovsångsteam. Håller församlingarna på att nischa sig? 23.8.2011 kl. 00:00

begränsningar. Från och med idag får maximalt 20 personer delta i offentliga tillställningar i Österbotten. – I vissa avseenden tvingas vi tänka om, men vi kan dela tro och hopp även om vi inte kan träffas fysiskt, säger Mia Anderssén-Löf, som är kyrkoherde i Nykarleby 2.12.2020 kl. 16:15

Kalender. Rikssvenska Daniel Jakobsson, som jobbar i Matteus församling i Helsingfors, bjuder frikostigt på sig själv så här i adventstid. I en virtuell språkbadskalender öppnar han kalenderluckor, läser det finska innehållet och försöker förstå budskapet. Och allt tog avstamp i ett stort misstag. 2.12.2020 kl. 11:59

adventskalender. För bokstavsillustratören Sofie Björkgren-Näse var uppdraget att skapa en adventskalender lite av en dröm som gick i uppfyllelse. 2.12.2020 kl. 10:05

coronaepidemin. Från och med nästa vecka ska alla gudstjänster i Nyland förrättas i huvudsak utan att församlingsmedlemmar är med i kyrkorummet. 27.11.2020 kl. 18:40

insamling. Rättegången mot Martyrkyrkans vänner, som misstänks för brott mot penninginsamlingslagen, är över. Domen faller den 7 december. – Försvaret vill visa att vi handlat i god tro, säger MKV:s ordförande Johan Candelin. 27.11.2020 kl. 13:59