Daniel Norrback kom till tro då han gick på tvåan i gymnasiet. Han konstaterar att hans tro har utvecklats från att ha varit ganska lagisk och pietistisk till att handla mer om Guds nåd.

Daniel Norrback bygger nytt förtroende efter Facebookdebatten

profilen.

Daniel Norrback berättar om de turbulenta veckorna som började med en ful kommentar om prideparader och kulminerade i en polisanmälan. Erfarenheten blev en viktig lärpeng och idag är Norrback försiktig med att ge sig in i teologiska diskussioner.

15.7.2020 kl. 16:00

Att Daniel Norrback skulle bli rikskändis och få samtal av biskopen för sina uttalanden i egenskap av kyrkoherde var inget han hade räknat med. Han har alltid tyckt om att diskutera och har tidigare gärna ägnat sig åt teologiska debatter i sociala medier, där han har representerat det som kanske kunde kallas kyrkans konservativa falang.

För ungefär ett och ett halvt år sedan gav han sig – egentligen mot bättre vetande – in en debatt på en bekants Facebooksida.

– En kommentar från en meningsmotståndare provocerade mig och i stridens hetta drog jag till med det uttryck som sedan skulle citeras i medierna: Sodom och Gomorra-parader.

Granskad i medierna

Ett par dagar senare försökte den första journalisten får tag på honom för en kommentar. Daniel Norrback valde att försöka hålla låg profil, men trots det sattes bollen i rullning och resulterade i flera artiklar i olika tidningar.

– Min kollega Markus Engström skrev då en insändare till Syd-Österbotten där han tog mig i försvar. Den insändaren resulterade i sin tur i en polisanmälan. Det var fräckt och onödigt av mig att formulera mig som jag gjorde, men jag förvånas ändå över hur stor hela grejen blev. Det kändes helt surrealistiskt och tog nästan aldrig slut.

De första dagarna och veckorna var värst. Några nätter hade han svårt att sova och låg och grubblade på vad tidningarna skulle kunna skriva nästa dag.

– Samtidigt var det många, också finskspråkiga från olika delar av landet, som kontaktade mig och berättade att de ber för mig och församlingen. Den omtanken gjorde att jag orkade bättre.

Daniel Norrback drog lärdom av det som hände.

– Jag insåg verkligen att jag som kyrkoherde är en offentlig person. Även om jag vid just det där tillfället diskuterade i ett slutet forum blev jag ändå iakttagen och granskad. Det är förstås på gott och ont, men mest är insikten till hjälp för mig och gör mig motiverad att bemöta människor med en mer respektfull attityd.

Du har offentligt bett om ursäkt för ditt uttalande. Upplever du att du har blivit förlåten?

– Ja och nej. Jag vet att vissa har förlåtit mig, medan andra inte har gjort det. Det beror förstås på var folk själva står och hur viktig frågan om kyrkans syn på homosexualitet är för dem.

Balans mellan nåd och sanning

Numera är Norrback väldigt försiktig med att ge sin in i teologiska diskussioner. Han blev bränd av upplevelsen och inser dessutom att det inte alltid är läge att ta en debatt.

– Jag är faktasökande och analytisk och vill försöka hitta sanningen och stå upp för den. Samtidigt har jag lärt mig att en diskussion med fokus på rätt och fel där det själavårdande elementet saknas kan ställa till mycket skada.

Sanning är ett så absolut ord. Kan man vara säker på att man själv faktiskt har hittat sanningen?

– Självfallet är det så att olika människor kan vara hundra procent övertygade om sinsemellan motstridiga saker. Man vara helt säker i sitt hjärta, både gällande trosåskådning och annat. Men det betyder inte att alla alltid har rätt om allt de tror är sant. I kristen tro är sanningen inte någonting abstrakt eller teoretiskt, utan Jesus säger att han är sanningen, och var och en kan lära känna honom.

Daniel Norrbacks konservativa bibelsyn finns kvar, men han blivit mer eftertänksam och nådig i hur han uttrycker den.

– Det står ju om Jesus att han var full av nåd och av sanning. Jag tror det är just den balansen mellan nåd och sanning som vi behöver. Jag har lärt mig att det inte alltid är läge att basunera ut sanningen. Man kan vinna en debatt men samtidigt förlora en medmänniska.

Norrback konstaterar att ett förtroende kan raseras på mycket kort tid, medan det tar länge att bygga upp det tillbaka.

– För sådana som bara har läst om mig i tidningen kan det vara svårt att se bortom bilden av det konservativa monstret. Medierna har en väldig makt att utmåla människor som skurkar eller hjältar och det är väldigt svårt att tvätta bort en sådan stämpel.

Det svåraste i det hela var ändå inte att själv bli stämplad som skurk, utan att se hur det drabbade familjen.

– Naturligtvis gick det ut över min fru, mina barn och mina föräldrar. De led på grund av mina formuleringar. De har ändå stöttat mig genom allt det här. Dessutom drabbades hela församlingen, bland annat i form av en rekordstor utskrivningsvåg.

Vardagsnära församlingsgemenskap

Daniel Norrback trivs med att vara präst. Han uppskattar mångsidigheten, mötena med så många olika människor och de flexibla arbetstiderna. Att vara kyrkoherde och därmed chef har ändå sina sidor.

– Ibland måste man ta tuffa beslut. På sistone har vi sparat in på flera tjänster och det är aldrig roligt.

Då han började som tillförordnad kyrkoherde var han trettio år. Han kände sig ung och grön, men med tiden har han vuxit in i rollen.

– Min fru Erica, som jobbar som diakon i församlingen, gav mig feedback om att jag som ledare gick i försvarsställning allt för snabbt. Det är något jag numera försöker tänka på. Jag tror att man lättare får de anställdas förtroende om de märker att man inte tar saker personligt, utan istället kan diskutera lugnt och sakligt.

Hur är det att vara chef för sin fru?

– Det går relativt bra, men ibland kan det nog vara lite utmanande! Vi har olika arbetsuppgifter och jag ser inte så mycket av henne då hon är ute på hembesök, men i diskussioner oss anställda emellan kan det kännas jobbigt om hon tar någon annans parti mot mig i någon fråga. Hallå, du är ju min fru, ska du inte vara på min sida!? tänker jag då, berättar Norrback och skrattar.

Samtidigt konstaterar han att det är viktigt att kunna skilja på rollerna i privatlivet och på arbetsplatsen. Just nu är Erica Norrback vårdledig med parets yngsta son.

Daniel Norrbacks vision för sin församling är att det skulle ha formen av en levande och vardagsnära gemenskap.

– Ibland får jag känslan av att vi anställda bara ska producera evenemang och verksamhet med församlingsmedlemmarna som konsumenter. Det skulle jag vilja komma bort ifrån och istället arbeta mer för att bygga upp medmänskliga relationer.

Daniel Norrback

  • Kyrkoherde i Kristinestad svenska församling.
  • Gift med Erica, har tre barn.
  • Bygger just nu egnahemshus några hundra meter från föräldrahemmet i Skrattnäs.
  • Gillar musik och har nyligen återupptagit hobbyn körsång. Är ordförande för OAS-rörelsen i Svenskfinland.
Text och foto: Johanna Granlund



Kultur. Den tecknade tv-serien om USA-familjen Simpson är högkultur, på samma sätt som de bästa barnböckerna. Samtidigt ger den uttryck för tuff kritik mot amerikanskt samhälls- och kyrkoliv. 26.9.2007 kl. 00:00

Insändare. Att kyrkan oroas av att så många unga fullvuxna träder ut ur kyrkan är inte överraskande. Med tanke på att allting tyder på att trenden inte bara kommer att fortsätta, utan att den till och med kan förstärkas, förstår man att paniken är nära. Kyrkan bligar skrämt västerut och kan knappast se någon orsak att anta, att inte samma fenomen, d.v.s. att medlemstappet överskrider 1% gränsen, också kan ske här.   Kritiken mot att kyrkostyrelsen nu tagit steget att föreslå att rösträttsåldern i församlingsvalen sänks från 18 till 16 år, är inte en kritik mot att någonting "häftigt" görs, utan en kritik mot den del av beslutet som kan klassificeras som publikfrieri.   Kyrkan vill alltså nu aktivera ungdomarna, binda dem vid kyrkans verksamhet och få dem att känna att kyrkan verkligen är intresserad av deras insats, att kyrkan litar på dem.  Att de inte bara är kommande skattebetalare!   Men någonting skorrar verkligen illa! Om man verkligen litar på ungdomarnas omdömesförmåga, så borde väl kyrkan låta dem själv avgöra om de överhuvudtaget vill vara medlemmar!!! Nu anser kyrkostyrelsen att ungdomarna är tillräckligt mogna att rösta, men inte tillräckligt mogna att bestämma om sitt medlemskap...   Enligt nuvarande stipulationer, kan den unge medlemmen inte skriva ut sig ur kyrkan, förrän hon/han fyllt 18 år, om inte föräldrarna ger sitt skriftliga medgivande och medlemmen fyllt 15 år. Vore det inte redan på tiden att revidera denna åldersgräns så, att medlemmen redan vid fyllda 15 år själv kunde bestämma om sin kyrkotillhörighet? Nu anses medlemmen vara tillräckligt mogen att själv bestämma om sin konfirmering, men… Vid fyllda 15 år är man redan juridiskt ansvarig för sina gärningar, men…   Nästa steg är självfallet att överväga, om det överhuvud är förenligt med de grundläggande mänskliga rättigheterna, att tvångsansluta barn till kyrkan. Att det är en urgammal sed, kan knappast anses som ett tungt argument. Titt och tätt hör man förundrade kommentarer typ – ja men är det inte fantastiskt att över 82% är kyrkans medlemmar – utan att man ids/vill/vågar/… beakta att ca 97% av kyrkans medlemmar är tvångsanslutna. Vad annat kan ligga bakom denna urbota kutym, än ren och skär organisatorisk intressebevakning?   Borde inte kyrkan vara en gemenskap bestående av troende? Att påstå att den nyfödde, som vid några veckors ålder ansluts till kyrkans medlemskap, på något sätt är troende, kräver nog mera tro än vetande.   Frågan är alltså: När kommer kyrkan att ge individen rätt att själv fritt bestämma om sin kyrkotillhörighet? Först när mänskan har full rätt att själv bestämma över sitt medlemskap, finns det orsak att tro att kyrkan litar på mänskan. 26.9.2007 kl. 12:10

Kyrka. Kyrkostyrelsens planer på att rösträttsåldern i församlingsval sänks till sexton år från nuvarande aderton år applåderas av professor Göran Djupsund. Även om han sätter frågetecken i marginalen. 26.9.2007 kl. 00:00

Världen. Översvämningar har i höst drabbat sjutton afrikanska länder. – Nog har vi också i Mali haft översvämningar, men inte lika farligt som på andra håll, säger Arla Ljungqvist, missionär för Finska Missionssällskapet i Mali. 26.9.2007 kl. 00:00

Kultur. Svenskfinland är tragiskt efter utvecklingen vad gäller synen på bloggen som medborgarjournalistik, säger Mathias Rosenlund, mannen bakom Konsonantmylla.com. 25.9.2007 kl. 00:00

Kyrka. Olga Schevchuk koordinerar till vardags ryska ortodoxa kyrkans diakoniprojekt i den Karelska republiken. Verksamheten initierades på 90-talet av Kyrkans utlandshjälp som firade sina 60 år i söndags. 25.9.2007 kl. 00:00

Kyrka. Moskvas och hela Rysslands patriark Alexej II har beviljat ärkebiskop Jukka Paarma den ett förtjänsttecken av den apostoliske storfursten Vladimirs riddarorden för hans insats i att bygga gemenskap mellan kyrkorna. 25.9.2007 kl. 00:00

Insändare. Chefredaktör Stig Kankkonen gav sig i kast med en svår teologisk fråga i senaste nummer av KP. Man kan se olika på frågan om vad som är prästernas skyldigheter å ena sidan och rättigheter å andra sidan. Jag skulle ha ändrat på orden i huvudfrågan och istället frågat: Har prästen rätt att ge den åt alla, eller är han skyldig att med hänvisning till personens liv och leverne och det som det säger om den personens religiösa övertygelse vägra att göra det? För det är nog säkert en glädje att som tjänare få räcka sakramenten. Däremot kan jag tänka mig att det är med en tyngd på skuldrorna som man tvingas behöva säga nej. Som Ordets tjänare har man fått i uppdrag av att förmedla det Ord människorna behöver höra enligt Gud, dvs både lag och evangelium. När det gäller sakramentsförvaltningen så skall det skötas enligt Bibelns föreskrifter. SK skrev: "Prästens roll är att kalla alla till nattvardsbordet..." En sådan tankegång leder lätt till att nattvardsfirandet får en ny karaktär. Jag har förstått att nattvarden är de troendes måltid. Detta kan illustreras med två exempel: En ytterlighet är en ”modern” gatumission där alla som går förbi inbjuds till nattvard. Den andra ”ytterligheten” är biblisk praxis som utövades i urkyrkan där alla odöpta, katekumener och personer som var underlagt kyrkotukt sändes ut innan nattvard firades. Vidare skrev SK: "Det är den enskilda nattvardsgästen själv som avgör om nattvarden blir till välsignelse eller om den blir en dom." Månne inte ett sådant synsätt leder till onödiga samvetskval för den kämpande kristne medan den självsäkre världsmedborgaren går frimodigt fram. Det är prästens skyldighet att predika synd för synd. Och även binda obotfärdiga i sin synd. Däremot är det hans rättighet (också en skyldighet) att för alla ångerfulla syndare predika nåd och förlåtelse och inbjuda dem till förlåtelsens måltid. De två sista styckena i artikeln är ganska långsökta slutsatser till de texter som SK hänvisar till. Att jämföra förhöret i gammal kyrklig anda med den allmänna syndabekännelse och avlösning är att ta ansvaret av nycklaämbetets bärare. Visst har nycklamakten missbrukats och förhören blivit till maktmedel men ändå säger apologin (art XI) bl.a.: "Uteslutning från sakramentsgemenskapen proklameras hos oss för de uppenbart lastbara och för dem som förakta sakramenten. Detta göra vi i enlighet med både evangelium och gamla kyrkliga stadganden." "Goda församlingsherdar veta väl, huru viktigt det är att förhöra de oerfarna, men fördenskull vilja vi icke uppmuntra den tortyr, som bikthandböckernas författare tillreda..." Förhöret hör till god kyrklig tradition eftersom det allvarliga bibelordet kvarstår: "Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig." (1 Kor 11:29) Roger Pettersson 24.9.2007 kl. 23:49

Sofia Torvalds. Avund, ack du mörkgröna monster! Jag var så nöjd med mitt. Jag satt och surfade på datorn, förstrött letande efter uppgifter om en viss stiftelse som jag fått ett tips om. 24.9.2007 kl. 00:00

Ledare. Ledare 29/2007 Rubriken syftar på den situation många av våra finländska åldringar lever i. 24.9.2007 kl. 00:00

Samhälle. 30 000 barn drabbas årligen av spruckna förhållanden. 24.9.2007 kl. 00:00

Världen. – Vi håller fast vid att äktenskapsbegreppet fortsättningsvis skall förbehållas det officiellt ingångna förpliktande samlivet mellan man och kvinna, står det i norska kyrkorådets uttalande som svar på regeringens förslag om ett liknande äktenskapsbegrepp för samkönade par. 24.9.2007 kl. 00:00

Kyrka. Över en miljon barn och vuxna deltog i församlingarnas familjearbete i fjol. 24.9.2007 kl. 00:00

Världen. Förra veckan öppnades svenska riksdagen. I gudstjänsten i Storkyrkan fick deltagarna för första gången höra stycken ur både Bibeln och Koranen. 24.9.2007 kl. 00:00

Samhälle. President Martti Ahtisaari talade på Kyrkans Utlandshjälps 60-årsjubileum i dag, söndag. 23.9.2007 kl. 00:00

Här finns alla färgläggningsbilder som ingått i Kyrkpressen under vårvintern. Klicka på bilderna så kommer du till en utskrivbar version. Bilderna är skapade av Johanna Öst-Häggblom och Sofie Björkgren-Näse. 21.3.2016 kl. 14:58

fattigdom. Hälften av det ekonomiska stöd på totalt 7,8 miljoner som diakonin delade ut ifjol riktades till barnfamiljer. 18.3.2016 kl. 00:00

livsåskådning. Utbildningsverkets svenska sektion i Helsingfors planerar införa gemensamma lektioner i livsåskådning och religion i grundskolan. 18.3.2016 kl. 11:21

bnö. Busslaster har kommit till hennes förbönskvällar genom åren, brev fyllda av oro har skickats till hennes adress. 17.3.2016 kl. 11:26

musik. Sari Murtonen vid Östra Finlands universitet har intervjuat tio unga vuxna om vad de uppfattar som andlig musik. 17.3.2016 kl. 15:23