Jean d’Amour Banyanga är född och uppvuxen i Rwanda. Bor nu i Eckerö prästgård. Gift och har två flickor och två pojkar i åldern 5 till 14 år.

"Jag var blind, men efter hans bön kunde jag se"

profilen.

Som tolvåring var rwandiern Jean d’Amour Banyanga med om en skakande upplevelse. Efter det ville han jobba för Gud och sina medmänniskor. – Jag är historisk, säger han, som den första mörkhyade prästen i Borgå stift.

30.6.2020 kl. 20:17

Jean d’Amour Banyanga har vandrat en lång och krokig väg för att bli präst i Finland. Men han har gått med stor längtan och målmedvetenhet. Under försommaren blev han prästvigd i Borgå domkyrka.

– Det var jättefint att bli ordinerad. Det var mycket folk, det var soligt, och jag fick många gratulationer, presenter och fina ord!

Han kommer att jobba som församlingspastor i Eckerö och Hammarlands församlingar. Bakom sig lämnar han Vanda och flyttar in i Eckerö prästgård men sin fru och fyra barn.

– Jag är historisk. Jag är den första mörkhyade prästen i Borgå stift. Det känns bra! Det betyder att folk lärt sig att ta emot människor från andra kulturer, och att evangeliet har gått ut till många länder.

Han skapar historia samtidigt som protesterna mot rasism och polisbrutalitet pågått över världen, efter att afroamerikanske George Floyd dödades av en vit polis i Minneapolis.

– Jag har tänkt mycket på det. Vi måste lära oss något av det. Vi är samma folk, vi är lika. Vi är ett i Guds kropp och kärlek.

Det finns en mycket dramatisk händelse bakom Jean d’Amour Banyangas beslut att jobba för Gud. Han är uppväxt på ett jordbruk i Kibuye i Rwanda, nära gränsen till Kongo. Han berättar om en lycklig barndom i en stor familj, ända tills en ödesdiger simtur vände upp och ner på allt.

– Jag simmade med andra barn i min by. Men vattnet var smutsigt. Jag fick vatten i ögonen, och troligtvis någon typ av mikrob. Mina ögon blev alldeles röda och sedan kunde jag inte se.

Han var tolv år. Från att ha varit ett aktivt barn befann han sig nu i totalt mörker.

– Det var en svår upplevelse. De ställde fram mat på bordet åt mig, men jag kunde inte se den. Han visar med trevande händer hur han sökte över bordet.

– Och runtomkring mig hörde jag människor prata, men jag kunde inte se dem.

Han tystnar, tar fram en näsduk och torkar sig i ögonen.

Hans föräldrar tog honom till flera sjukhus och läkare. Ingen kunde hjälpa honom. Vid det sista sjukhusbesöket undersökte ytterligare en läkare honom.

– Han sa: Tyvärr pojke, du kommer aldrig mer att se.

När han varit blind i närmare ett år fick hans by besök av en anglikansk präst. Hans föräldrar var aktiva i den presbyterianska kyrkan och gick på det stora möte som ordnades i och med besöket.

– Efter predikan kallade prästen till sig sjuka och sa att han kan be för dem. Mina föräldrar tog mig med upp. Han frågade dem vad som hade hänt och sedan bad han för mig. Efter hans bön kunde jag se.


Kunde du se, där på mötet?

– Ja. Jag kunde se direkt.

Efter det oförklarliga som hände honom grubblade han ständigt på vad han kan göra för sina medmänniskor när han blivit helad.

– Jag började sjunga i kör och jag predikade om det som hänt mig.


Folkmordet i Rwanda

När Jean d’Amour Banyanga var i tjugoårsåldern utbröt folkmordet i Rwanda, där mer än 800 000 tutsier, och de hutuer som motsatte sig attacken, dödades. Han har själv mist syskon, vänner och grannar i folkmordet, sett våldet och döden på nära håll.

– Jag ser bilder framför mig. Människor som gömmer sig. Strömmar av flyktingar som kom gående, och hur de bar saker på sina huvuden.

Vid det laget studerade han teologi och frågorna plågade honom.

– Varför Gud? Var var du?

Han skickade brev med sina frågor ut i världen. Ett av dem nådde den världsberömde evangelisten Billy Graham.

– År 2000 bjöd han in mig till ett stort möte i Amsterdam. Han betalade min resa, mat och mitt hotell.

Banyanga och Billy Graham diskuterade folkmordet länge och ingående: ondska och Guds makt.

– Jag fick mycket hjälp av honom.

Banyanga upplevde att han kunde sluta fred med Gud, att han kunde lita på honom igen.

Senare i livet har Banyanga doktorerat i utvecklingspsykologi vid Åbo Akademi i Vasa, och i sin avhandling skrev han om att helas från trauman samt hur olika folkgrupper ska kunna bo tillsammans i fred. Han har därför blivit intervjuad i dagspress och uttalat sig på tv om folkmordet.

– Mina barn blev väldigt påverkade av det här. Innan jag syntes på tv visades klipp från massmordet som mina barn såg. De sa: Människor hatar varandra och dödar varandra, varför? Min pojke och flicka kunde inte sova, och de brukade gråta i skolan. Jag har fört många samtal med deras lärare.

Han säger att det är en medicin att prata om det som hänt.

– Om du pratar blir du hel.

Bröllop i Närpes

Jean d’Amour Banyangas fru kom från Rwanda till Finland 1996. Då bodde han i Uganda där han tog en kandidatexamen i teologi. De fick kontakt via hennes syster och började brevväxla. På den vägen är de. Banyanga kom till Finland och de ordnade ett stort bröllop.

– Vi gifte oss i Närpes där vi har många vänner, säger han och skrattar.

Banyanga ville studera vidare till magister i teologi. Han sökte till Åbo Akademi.

– Men det var svårt på den tiden för en afrikan att hitta en plats på teologiska.

Då behärskade han inte heller svenska i samma utsträckning som nu. Så det blev studier i Sydafrika i stället, tack vare ett stipendium från Borgå stift. Det innebar tre år av pendlande mellan studierna och familjen i Finland.

De senaste åren har han fått hjälp av många på vägen till prästvigning, inte minst personal vid domkapitlet och anställda vid Åbo Akademi. Allt började med en fråga från en tidigare biskop.

– Erik Vikström frågade mig: Varför kan du inte bli präst? Du kan tänka på det, om ditt hjärta säger att du ska acceptera får du ringa mig.

Han ser fram emot allt som väntar.

– Gud har kallat mig. Han ger mig energi och styrka för att jobba för honom.


Text och foto: Ulrika Hansson



En sommardag 1942 kommer hundra judiska flyktingar med tåget till Närpes. De övernattar på riksdagsman Karl Johan Wenmans gård och fortsätter sin färd nästa dag. 18.4.2013 kl. 13:04

Det är det andliga som är det centrala i församlingen. Men det är också bra med mat i magen och bra om disken försvinner. Spänningen mellan Marta och Maria är något Ulla Dönsberg funderat mycket på. Någon tillfredställande förklaring har hon inte. 14.4.2013 kl. 12:00

Andligt våld kan handla om allt från regler för hur man ska bete sig för att ha ”rätt tro” till grova fysiska och psykiska övergrepp.  Janne Villas färska bok är en slags religiös konsumentupplysning. 13.4.2013 kl. 12:00

Församlingarnas andel av samfundsskatten kommer att vara 2,35 procent.  Viktigare än höjningen är löftet från regeringen att det bortfall som skattelättnaderna för företagen innebär ska kompenseras helt. 12.4.2013 kl. 15:00

Kyrkoherde Jon Lindeman i Finström-Geta församling leder inget åländskt kyrkouppror, tvärtom. – En åländsk ledningsgrupp kan hjälpa domkapitlet i Borgå att bättre förstå Åland. 12.4.2013 kl. 12:24

Matteus församling har som en av de första församlingarna i Norden skapat en mobilapp för konfirmander. Appen är bara en liten del av ett långsiktigt förnyande av skriftskolan. 11.4.2013 kl. 10:18

Kyrkpressens chefredaktör May Wikström blir vd för Fontana Media. Hon kommer dessutom att fortsättningsvis sköta uppdraget som chefredaktör för Kyrkpressen. 8.4.2013 kl. 11:12

Dagens trosproffs är mer tilltufsade och ifrågasatta kulturellt än för bara tio år sedan. Emeritusbiskopen trivs numera som resepredikant. Han tror på påskens hopp som medicin mot uppgivenheten. 31.3.2013 kl. 12:00

Prästhemmens och prästmakens/makans roll har förändrats mycket sedan prästfruarnas förbund bildades. I dag har förbundet bytt namn och många ”prästfruar” är män och prästerna ibland ensamstående. 28.3.2013 kl. 15:00

Styrelsen för Pörkenäs har nekat rollspelsföreningen Eloria att hålla ett lajv på lägergården under påsken. 28.3.2013 kl. 12:00

När journalister rapporterar om kyrkliga frågor leder bristande kunskaper lätt till dålig journalistik. 27.3.2013 kl. 12:45

I trädgården. 31.3.2013 kl. 10:00

Vid graven i trädgården. 29.3.2013 kl. 18:00

I korsets skugga. 29.3.2013 kl. 15:00

På korset. 29.3.2013 kl. 15:00

Kyrkodagar. Temat för kyrkodagarna i Mariehamn är ”Fri”. Egentligen skulle kyrkodagarna äga rum ifjol – men på grund av pandemin blev samlingen liten och det blev repris i år. 12.11.2021 kl. 21:41

etiopien. Lämna landet omedelbart! Meddelandet från utrikesministeriet lämande ingen tolkningsmån. Nu är Magnus och Gunilla Riska tillbaka i Finland medan Evangeliföreningens missionärer evakuerats til Kenya. 12.11.2021 kl. 10:57

SAMARBETSFÖRHANDLINGAR. Kyrkans centralförvaltning måste spara ytterligare nästan en miljon euro, slog kyrkomötet fast igår. Det innebär samarbetsförhandlingar. 12.11.2021 kl. 10:01

livet. Linda Haglund hade tänkt gifta sig tidigt, få en stor familj och bygga ett stort hus i Finland. – Livet för oss på oväntade vägar, säger hon. 11.11.2021 kl. 17:10

LIVSGLÄDJE. Stig-Göran Björkman älskar sitt jobb och sina kolleger. Han är kär i Minna sedan 30 år. Och naturen är ytterligare en kärlek. Han lever också med en cancerdiagnos. Men vi måste tänka på annat än att döden står och lurar på oss, säger han. 11.11.2021 kl. 11:45