Altartavlorna tas ur sina ramar för att rengöras och restaureras.

Sågspån, smuts och flagande färg är saker konservatorn får beakta när hon ger 280-åringen ett ansiktslyft

Kristinestad.

Ett tiotal arbetare krävdes för den första och kanske största utmaningen i konserveringsprocessen: att få ner altartavlorna från väggen i Kristinestads kyrka.

17.6.2020 kl. 09:19

– Nedtagningen behövde planeras omsorgsfullt eftersom tavlorna är mycket tunga, ramarna har många utsmyckningar och den mittersta tavlan hade mycket skador på ramen, berättar konservator Nina Jolkkonen-Porander.

Koret och de vinklade kyrkväggarna adderade till utmaningen. När tavlorna väl var nere lösgjorde hon dem från sina ramar. Eftersom det är fråga om ett stort projekt kommer ytterligare en konservator arbeta med ramarna.

Den mer än 280 år gamla altartavlan i Kristinestads kyrka – som egentligen är tre tavlor – är i mycket gott skick för sin ålder.

– Det är ofta så att ju äldre en tavla är desto bättre material är den gjord av, säger Nina Jolkkonen-Porander och konstaterar att traditionella oljemålningar därför brukar vara trevliga att konservera.

– Det orsakar nästan mer bekymmer om man under årens lopp har gjort något åt dem.

Ofta har en liten skada täckts över genom att måla ett betydligt större område med oljefärg – och när färgen åldras i olika takt blir det här uppenbart. Att avlägsna gamla restaureringsjobb hör till de svåraste och mest arbetsdryga uppgifterna. Den här gången har Jolkkonen-Porander ändå skäl att tro att den som senast arbetade med tavlan gjort ett bättre jobb.

Att altartavlan restaurerats tidigare märks bland annat på att den översta ramens dekorativa keruber och stråkar har förstärkts med skruvar och spikar. En första ledtråd gav ett foto taget i kyrkan under kriget, där altartavlan och takkronorna var borta.

I församlingens arkiv hittades inget, men lokaltidningarna gav napp. I en artikel från år 1940 berättades utförligt om det arbete konservatorn Oskari Niemi gjort. Den här informationen är värdefull, även om den inte är oumbärlig för att göra jobbet.


80 år av damm och smuts

– Där är förfärligt mycket smuts. Jag har putsat den övre tavlan och det fanns säkert två liter sågspån mellan ramen och spännramen, säger Nina Jolkkonen-Porander.

Tavlorna rengörs både på motivsidan och baksidan. De två översta har hängt så att de bildat fickor som samlat damm och skräp.

– Den understa tavlan har varit precis bakom altaret så den är alldeles full av stearinstänk.

År 1940 anmärkte konservatorn Oskari Niemi som arbetade med tavlorna på att kyrkans uppvärmningssystem med sotande ugnar var till skada för konsten i kyrkan.

Förutom att hon rengör tavlorna kommer Nina Jolkkonen-Porander lösgöra taveldukarna från sina spännramar, åtgärda eventuella hål i duken, fästa färg som börjat flaga och sedan spänna upp dem på ramarna igen. Hela arbetsprocessen tar troligen några månader – beroende på om det uppstår några överraskningar.

– Rengöringen utförs med hjälp av bomullstoppar tjocka som ett finger, och det tar sin tid. Att rengöra den största tavlan kan ta tiotals timmar.

Att konservera kyrklig konst är inget nytt för Nina Jolkkonen-Porander. Hon har arbetat som konstkonservator i 23 år, varav sju år vid Valamo konserveringsinstitut, och har nu eget företag. Hon är tacksam för att kyrkorna i Finland värnar om det kulturarv som kyrkobyggnaderna, -konsten och -textilierna utgör.

Hon beskriver sig som en troende person, hör till ortodoxa kyrkan och jobbar även som kantor i den ortodoxa församlingen i Vasa. Konservatorns arbete ser hon ändå inte som någon religiös handling. Alla tavlor har samma värde och behandlas med samma aktning.

– När jag konserverar en tavla tänker jag egentligen bara på materialen. Vad bilden föreställer har då ingen betydelse för mig.

Altartavlan i Kristinestads kyrka

  • Målades år 1735 av Lorens Gottman.
  • De tre tavlorna avbildar scener från den sista måltiden, Jesus på korset och himmelsfärden.
  • Köptes från Stockholm år 1736, liksom ramverket tio år senare. Det är troligt att anskaffningen bekostades av Hans Berg, som var en av den tidens mäktigaste män i Kristinestad.
  • Hängde först i gamla Ulrika Eleonora kyrka och flyttades till den nya kyrkan när den stod färdig år 1897.
  • Kristinestads kyrkliga samfällighet har fått 35 000 euro från kyrkostyrelsen för konserveringen.
Emelie Wikblad



konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00

BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13

ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism. 6.6.2024 kl. 08:00

Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon. 5.6.2024 kl. 10:18

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00

KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller. 4.6.2024 kl. 09:46

SAMKÖNADE PAR. Jenny Jansson var delegat vid Metodistkyrkans generalkonferens när samfundet fattade beslut om att godkänna samkönade vigslar. 3.6.2024 kl. 20:28

INGERMANLANDS KYRKA. Den ingermanländska kyrkans präster skapar förvirring bland kyrkfolket, säger ärkebiskop Tapio Luoma. I vems mässa går man, till vilken kyrka blir ens barn döpt? 3.6.2024 kl. 10:00

STIFTSFULLMÄKTIGE. Anita Ismark fortsätter leda stiftsfullmäktige. Missnöje med att den konservativare kandidatlistan blev illa representerad i personvalen. 30.5.2024 kl. 18:45

SOMMARLÄGER. – Arrangörerna får akta sig, för jag tror det kommer mer folk i år än ifjol då de som avvaktade får höra att lägret funkar bra i Nykarleby också, tror Anna Finell. 29.5.2024 kl. 20:04

sverige. I Arjeplog i Norrbotten i Sverige har det varit tradition att hålla högstadiets avslutning i kyrkan. Under pandemin föll den traditionen bort och skolan började fira avslutning i klassrummet i stället. 29.5.2024 kl. 19:38

sibbo. Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv. 9.4.2025 kl. 15:22

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45