Altartavlorna tas ur sina ramar för att rengöras och restaureras.

Sågspån, smuts och flagande färg är saker konservatorn får beakta när hon ger 280-åringen ett ansiktslyft

Kristinestad.

Ett tiotal arbetare krävdes för den första och kanske största utmaningen i konserveringsprocessen: att få ner altartavlorna från väggen i Kristinestads kyrka.

17.6.2020 kl. 09:19

– Nedtagningen behövde planeras omsorgsfullt eftersom tavlorna är mycket tunga, ramarna har många utsmyckningar och den mittersta tavlan hade mycket skador på ramen, berättar konservator Nina Jolkkonen-Porander.

Koret och de vinklade kyrkväggarna adderade till utmaningen. När tavlorna väl var nere lösgjorde hon dem från sina ramar. Eftersom det är fråga om ett stort projekt kommer ytterligare en konservator arbeta med ramarna.

Den mer än 280 år gamla altartavlan i Kristinestads kyrka – som egentligen är tre tavlor – är i mycket gott skick för sin ålder.

– Det är ofta så att ju äldre en tavla är desto bättre material är den gjord av, säger Nina Jolkkonen-Porander och konstaterar att traditionella oljemålningar därför brukar vara trevliga att konservera.

– Det orsakar nästan mer bekymmer om man under årens lopp har gjort något åt dem.

Ofta har en liten skada täckts över genom att måla ett betydligt större område med oljefärg – och när färgen åldras i olika takt blir det här uppenbart. Att avlägsna gamla restaureringsjobb hör till de svåraste och mest arbetsdryga uppgifterna. Den här gången har Jolkkonen-Porander ändå skäl att tro att den som senast arbetade med tavlan gjort ett bättre jobb.

Att altartavlan restaurerats tidigare märks bland annat på att den översta ramens dekorativa keruber och stråkar har förstärkts med skruvar och spikar. En första ledtråd gav ett foto taget i kyrkan under kriget, där altartavlan och takkronorna var borta.

I församlingens arkiv hittades inget, men lokaltidningarna gav napp. I en artikel från år 1940 berättades utförligt om det arbete konservatorn Oskari Niemi gjort. Den här informationen är värdefull, även om den inte är oumbärlig för att göra jobbet.


80 år av damm och smuts

– Där är förfärligt mycket smuts. Jag har putsat den övre tavlan och det fanns säkert två liter sågspån mellan ramen och spännramen, säger Nina Jolkkonen-Porander.

Tavlorna rengörs både på motivsidan och baksidan. De två översta har hängt så att de bildat fickor som samlat damm och skräp.

– Den understa tavlan har varit precis bakom altaret så den är alldeles full av stearinstänk.

År 1940 anmärkte konservatorn Oskari Niemi som arbetade med tavlorna på att kyrkans uppvärmningssystem med sotande ugnar var till skada för konsten i kyrkan.

Förutom att hon rengör tavlorna kommer Nina Jolkkonen-Porander lösgöra taveldukarna från sina spännramar, åtgärda eventuella hål i duken, fästa färg som börjat flaga och sedan spänna upp dem på ramarna igen. Hela arbetsprocessen tar troligen några månader – beroende på om det uppstår några överraskningar.

– Rengöringen utförs med hjälp av bomullstoppar tjocka som ett finger, och det tar sin tid. Att rengöra den största tavlan kan ta tiotals timmar.

Att konservera kyrklig konst är inget nytt för Nina Jolkkonen-Porander. Hon har arbetat som konstkonservator i 23 år, varav sju år vid Valamo konserveringsinstitut, och har nu eget företag. Hon är tacksam för att kyrkorna i Finland värnar om det kulturarv som kyrkobyggnaderna, -konsten och -textilierna utgör.

Hon beskriver sig som en troende person, hör till ortodoxa kyrkan och jobbar även som kantor i den ortodoxa församlingen i Vasa. Konservatorns arbete ser hon ändå inte som någon religiös handling. Alla tavlor har samma värde och behandlas med samma aktning.

– När jag konserverar en tavla tänker jag egentligen bara på materialen. Vad bilden föreställer har då ingen betydelse för mig.

Altartavlan i Kristinestads kyrka

  • Målades år 1735 av Lorens Gottman.
  • De tre tavlorna avbildar scener från den sista måltiden, Jesus på korset och himmelsfärden.
  • Köptes från Stockholm år 1736, liksom ramverket tio år senare. Det är troligt att anskaffningen bekostades av Hans Berg, som var en av den tidens mäktigaste män i Kristinestad.
  • Hängde först i gamla Ulrika Eleonora kyrka och flyttades till den nya kyrkan när den stod färdig år 1897.
  • Kristinestads kyrkliga samfällighet har fått 35 000 euro från kyrkostyrelsen för konserveringen.
Emelie Wikblad



SOMMARLÄGER. – Att vara tillsammans handlar om ett grundbehov som vi alla bär på, säger Matti Aspvik, verksamhetsledare för förbundet Kyrkans Ungdom. 27.7.2024 kl. 20:50

Kolumn. Som barn minns jag att det var roligt när någon hade ordnat skattjakt för en. Det kunde vara i skolan, på någon födelsedagsfest eller i juniorerna. Man fick en karta i handen, några uppgifter att tänka på och sedan ut för att leta. 20.7.2024 kl. 11:55

PRÄSTER. Över 400 gudstjänster, dop, vigslar och begravningar på ett år – det kan tre präster i en medelstor finlandssvensk församling få dela på. Prästernas arbetsmängd varierar stort från församling till församling, visar Kyrkpressens granskning. 15.7.2024 kl. 10:00

SOMMARSÅNG. För 25 år fick skådespelaren Riko Eklundh en idé om göra en sommarkonsert i Nötö kyrka i Nagu skärgård. Idén förverkligades och konserten blev en succé. I år firar Sommarsång jubileum med två konserter. 16.7.2024 kl. 18:41

PRAKTISK TEOLOGI. Cecilia Nahnfeldt är professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Hon har fördjupat sig i tanken om att kallelse är någonting som kommer utifrån, mer än inifrån. Och hon ser att det finns en förväntan på kyrkan, 12.7.2024 kl. 10:00

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37