Klaus Härö säger att han i verkligheten var mer stridslysten än filmens Stefan.

Efter döden kämpar far och son för att mötas

film.

Klaus Härös nya film är en berättelse om tiden strax efter hans mammas död. Livet efter döden är en film där han vill se på huvudpersonerna med värme.

28.2.2020 kl. 10:24

Redan när Klaus Härö var i 10–11-årsåldern visste han att han vill jobba med film.
– Film gjorde ett oerhört stort intryck på mig. Samtidigt kom det, som en skänk från ovan, en uppfinning som hette VHS. Det kändes som om världen öppnade sig.

Hans pappa hörde till generationen som vuxit upp med att klara sig på lite och sade bestämt nej till att köpa en videobandspelare.
Familjen skaffade ingen video och det blev en skola i tålamod. Film blev något eftersträvansvärt för honom.

När han var 23 år blev hans mamma sjuk i cancer. Han var studerande, kom hem på veckosluten. Han hade aldrig tidigare sett någon bli sjuk utan att bli frisk igen.
– Jag tänkte att nu är det svårt, men sedan blir det bättre. Min pappa var en finsk pessimist och drog genast slutsatsen att det här kommer att sluta dåligt. Jag var besviken på att han tog ut allt i förskott.

Ett år senare ringde hans pappa och sade: Om du vill se henne i livet ska du komma nu.
– Min pappa och jag var på olika planeter. Där jag såg fram emot ett tillfrisknande såg han fram emot det oundvikliga slutet.

Det är minnena från den närmaste tiden efter mammans död som ligger till grund för Klaus Härös nya film Livet efter döden.
– Min pappa ville bara bort, men själv ville jag minnas mamma och knyta an till min pappa.

I filmen är det Stefan och hans pappa Nisse som väljer olika sätt att hantera den första perioden av sorg. Nisse vill få begravningen ur världen så snabbt som möjligt och ger sin son i uppdrag att säga åt människor som ringer och beklagar sorgen att de inte är välkomna på begravningen. Nisses syster dyker också upp och har sin egen syn på hur saker och ting ska skötas.
– En del i filmen är förstås påhittat, men en del av det mest absurda har faktiskt hänt på riktigt.

Själv var han mera stridslysten än filmens Stefan.
– Stefan är en renodling av den sida hos mig som ville agera diplomat.

Försonades med fadern
Klaus Härö hade en dålig relation till sin pappa i tonåren.
– Jag var länge bitter på honom för att han hade attityden ”jag har klarat mig själv så du ska också klara dig själv”.

Minnena från tonåren satt kvar och när han bad sin pappa om hjälp och pappan kort svarade ”nä” väcktes ilskan i honom varje gång.
– Ilskan var som när en långtradare bromsar. Den stannar inte genast, utan på grund av tyngden fortsätter den in i väggen. Varje gång kunde jag tappa besinningen.

Stefan (Martin Paul) och Nisse (Peik Stenberg) i filmen Livet efter döden. (Foto: Citizen Jane Productions)

– Min dåvarande flickvän, nuvarande fru, fick mig att börja fundera över hur jag kan vara kristen och tala om förlåtelsen om jag inte kan förlåta min pappa.
Han bad: Gud, hjälp mig att förlåta. Länge tänkte han att han kan förlåta när pappan tar initiativet, när han medger hur svår han varit. Men den dagen kom aldrig.
– Sedan kom dagen när långtradaren bromsade utan tyngd och jag inte längre blev arg utan i stället tänkte: stackars man som nekar till gemenskap.

Han kunde tycka om och tycka synd om honom, och kravet på att han skulle förändras lättade.
– Jag försonades med min pappa – inte i den meningen att vi aldrig skulle ha grälat sedan dess, men tyngden i ilskan var borta.

Härö upplever också att när han själv började se med större empati på sin far kunde pappan ibland ge honom små glimtar av värme.
– Han kunde säga mitt i bastubadandet eller fågelskådandet: ”Jag var nog ganska hård mot dig i tonåren.”

Hans far dog för fem år sedan.
– Det var en sorg, men inte en lika stor chock som när mamma dog.
För fadern var det viktigt att man skulle klara sig själv, men i dag har Klaus Härö ett yrke där han inte får något gjort ensam.

Film lär oss empati
Filmskapandet kallar han ”sitt världsliga kall”.
– Det kunde också vara att sälja skor eller programmera datorprogram. Oavsett vad det är, är det mitt kall att göra det här för min nästa, så gott jag kan.

Det som syns offentligt – glamourösa filmpremiärer – är bara en liten del av helheten. Efter premiären är det bara att bita ihop och börja om igen.
– Det är jobb, men mitt värde finns inte där och mitt liv är inte där. Det jag lever för är nådens rike, trons rike.

Film kan enligt honom öva upp vår förmåga att känna empati.
– Den har möjligheten att visa det vi inte ser i vardagen: att andra människors problem är lika viktiga som mina.

I Livet efter döden skildrar Klaus Härö verkliga personer. Det har fått honom att fråga sig själv om han gör det på rätt sätt.
– Men jag känner mig trygg i att jag har ett försonligt förhållande till dem, att jag ser med värme på dem och deras tillkortakommanden.

Erika Rönngård



Kyrka. Enligt kyrkans arbetslivsbarometer 2007 upplever 99 procent av de anställda inom lutherska kyrkan sitt arbete som betydelsefullt. 14.3.2008 kl. 00:00

Teologi. Den polske prästen och fysikern Michael Heller tilldelas årets Templetonpris. Han får priset för sitt arbete med att knyta samman fysik, kosmologi, teologi och filosofi. 14.3.2008 kl. 00:00

Kyrka. Det finns ett stort antal statistiksyndande församlingar och samfälligheter i Borgå stift. Så har det varit genom åren och så är det fortfarande, något som domkapitlets notarie Clas Abrahamsson djupt beklagar. 13.3.2008 kl. 00:00

Kyrka. Nokiamissionens ledare Markku Koivisto fick minst röster i biskopsvalet i Tammerfors stift. Han säger sig vara nöjd med resultatet, men kritiserar nu starkt kyrkan. 13.3.2008 kl. 00:00

Världen. Även Svenska kyrkan firar sina kvinnliga präster i år. Det har gått femtio år sedan prästämbetet öppnades för kvinnor år 1958. 13.3.2008 kl. 00:00

Kyrka. Matti Repo och Pekka Särkiö går vidare till andra omgången i biskopsvalet i Tammerfors. 12.3.2008 kl. 00:00

Kyrka. I dag är det biskopsval i Tammerfors stift. 501 präster och lika många lekmän röstar.   12.3.2008 kl. 00:00

Världen. Det första mötet inom vad som kallas ”katolskt-muslimskt forum” kommer att hållas i Rom den fjärde till sjätte november i år. Påven Benedictus XVI kommer då att tala inför religiösa ledare från vardera sidan. 12.3.2008 kl. 00:00

Samhälle. Vitterhetsakademien i Sverige har tilldelat teologie doktor Simo Knuuttila Gad Rausings pris för humanistisk forskargärning för år 2008. Prissumman är 800 000 kronor eller drygt 85 000 euro. 12.3.2008 kl. 00:00

Samhälle. De föräldrar som bearbetar sin skilsmässa frigör resurser för sitt föräldraskap, säger Anne Bjaerre, teamledare på Familjelinjen i Helsingfors. 12.3.2008 kl. 00:00

Kyrka. Katedralen i Mancester kommer, sannolikt som först i världen, att introducera rättvisemärkt nattvardsvin i sina mässor. 12.3.2008 kl. 00:00

Kristina Fernström. Storstädning pågår i Kina inför OS. Man städar bort oliktänkare, folk som tänker högt, dvs. med sitt liv visar att de följer sin övertygelse. Tänker de tyst för sig själva får de vara i fred. 11.3.2008 kl. 00:00

Kyrka. Efter två månader hemma i Finland återvänder Evangeliföreningens missionärer till Kenya. 11.3.2008 kl. 00:00

Kyrka. Avskaffa stiften och biskopsämbetena, är kyrkoherde Peter Kankkonens radikala förslag i en intervju i Vasabladet. 11.3.2008 kl. 00:00

Kyrka. Mats Lindgård, kaplan i Borgå, valdes i dag till kyrkoherde i Borgå svenska domkyrkoförsamling. 10.3.2008 kl. 00:00

teater. Dennis Nylund gör en monolog som inte är någon enmansshow. 22.9.2016 kl. 14:09

Bok. Håret kommer oss så nära. Vad är du redo att betala för ditt? Sofia Torvalds har läst Maria Antas bok om hår. 22.9.2016 kl. 10:57

teater. Aldrig tidigare, inte under 56 år, har det satts upp en pjäs av Astrid Lindgren på Unga teatern. 22.9.2016 kl. 08:00

Kyrka. Den nybildade rörelsen Feministinen kirkko (den feministiska kyrkan) har skrivit ett öppet brev till biskoparna. 20.9.2016 kl. 15:12

Samvaro. Vi har levt under ”de talandes tyranni” tillräckligt länge, nu är det dags att värdesätta tystnaden igen. Det säger den danska psykoterapeuten och prästen Ilse Sand. 15.9.2016 kl. 10:39