– Jag upplever att det fanns en beställning på två kvinnor till kyrkomötet, både som lekmannaombud och prästombud, säger Lucas Snellman som är ledande sakkunnig inom kommunikation vid Kyrkans central för det svenska arbetet.
Valresultatet överraskar honom inte.
– Jag är inte speciellt överraskad att Mia Anderssén-Löf blev invald. I henne fick man en ung, dynamisk kyrkoherde som har många strängar på sin lyra. Och om vi tänker på lekmännen var det inte heller överraskande att Ulla-Maj Wideroos blev invald med tanke på framgången i församlingsvalet och ett starkt lokalt stöd. Hon har en lång erfarenhet av politiskt beslutsfattande och är van vid att diskutera sig fram till lösningar.
Att Rolf Steffansson, Patrik Hagman och Göran Stenlund sitter kvar från förra mandatperioden var också väntat.
Snellman lyfter fram ombudens erfarenhet och breda kunnande: Stenlunds bakgrund i den evangeliska väckelserörelsen, Hagmans teologiska expertis, Anderssén-Löfs och Wideroos förankring i lokalförsamlingen och Steffanssons arbete för den globala kyrkan.
– Nu gäller det för gruppen att ta tillvara sin samlade kompetens och använda den i kyrkomötets olika utskott. I maj klarnar det vilka utskott de kommer att sitta med i, vem som väljer vilka sammanhang och hur samarbetet med de finska ombuden börjar fungera.
Han tycker att det är olyckligt att valnämnden på Åland har möte först 17.2.
– Därför klarnar det först då om det är Peter Lindbäck eller Bror Gammals som sitter i kyrkomötet.
För tidigt att säga
Vesa Hirvonen, från rörelsen ”Kom alla”, har uttryckt viss försiktig optimism om att vigselfrågan tar en liberalare vändning.
– Det där har jag ännu svårt att uttala mig om. I Borgå stift är det inga stora förändringar bland våra ombud, profilen är i stort sett densamma som tidigare. Först efter att kyrkomötet sammanträtt i maj och november kan man börja se vilka betoningar som finns och vem som driver vilka frågor.
Medelåldern bland alla invalda kyrkomötesombud sjönk med ett par år från förra mandatperioden.
– Det är glädjande att yngre kommer med. Risken med både stiftsfullmäktige och kyrkomöte är att yngre kandiderar utgående från en förhandsuppfattning om att de är operativa organ, där man snabbt kan ta beslut, medan verkligheten är att det går långsamt och att förändringar kräver tid. Det gäller att inte bli besviken över det.
Stiftsfullmäktige kunde utnyttjas mer
I stiftsfullmäktige valdes många nya in, både bland lekmännen och prästombuden. Också i stiftsfullmäktige är fördelningen mellan kön och regioner ganska jämn konstaterar Snellman.
– Men jag hade hoppats att någon av de yngre skulle bli invald, det fanns många bra namn där.
– Det är också lite oroande att så många av dem som varit med väljer att stiga till sidan. Visst behöver vi få in nya också, men inte på bekostnad av kontinuiteten.
Det blir intressant att se vem som blir vald till ordförande och viceordförande, anser Snellman.
– Det är möjligt att vi har en ordförandekandidat i Anita Ismark som samlade flest röster av lekmännen. Och bland prästerna hade Yvonne Terlinden ett högt personligt röstetal. Det är mycket möjligt att hon blir vald till viceordförande.
– Viktigt är också vem som blir representant i domkapitlet. Vem kommer att föra lekmännens och fotfolkets röst i domkapitlets beslutsfattande?
Snellman anser att stiftsfullmäktige och sakkunskapen där kunde utnyttjas bättre i Borgå stift.
– Eftersom kyrkomötet fattat beslut om att det fortsättningsvis ska finnas ett stiftsfullmäktige i varje stift så borde man hitta ett sätt att jobba på som känns meningsfullt. eventuellt kunde det vara ett organ som jobbar med lite längre perspektiv, med ärenden som mer utgår från ledamöternas erfarenheter och visioner.
– Det blir intressant att se hur vår nya biskop vill använda stiftsfullmäktige i sitt arbete. Det skulle vara mer meningsfullt att sitta i stiftsfullmäktige, som sammanträder två gånger per år, om ledamöternas kunnande kunde användas mer mellan mötena.
Nytt valförfarande?
Kyrkomötes- och stiftsfullmäktigevalet kritiseras ofta för att vara internt och icke engagerande.
– Såväl kyrkomötesombud som stiftsfullmäktige har ju möjlighet att göra initiativ om ett förändrat valsystem, där inte bara förtroendevalda får välja utan också församlingsmedlemmar. Om man känner att det finns ett engagemang för det här kunde ett sådant initiativ göras för att se hur långt det skulle bära.
