I butiken Lundagård i Jakobstad. Aja Lunds samlande är både jobb och hobby.

Våra saker blir konservburkar för våra känslor

samlare.

Man ska inte samla skatter på jorden, men tänk om sakerna är terapi, lek, möten och känslobehållare?

7.12.2019 kl. 11:13

– Min pappa dog när jag var tolv. Jag hade en idyllisk barndom, men då gick idyllen sönder, säger Aja Lund, fotograf, konstnär och samlare.

Efter sin pappas död samlade hon ihop de föremål hon förknippade med sin pappa och satte dem i en rödrosig chokladask som han hade haft på nattduksbordet.
– Jag tog det ganska rationellt då, kanske som ett skydd. Men sorgen efter pappa har kommit etappvis och följt mig hela livet: jag sörjer lite i taget.

Hon har alltid samlat. Först servetter, stenar, tepåsar, idag allt från dockskor till pianotangenter. I sina föremål förvarar och sparar hon sina känslor. Föremålen bär på det som det inte finns ord för, men de möjliggör också möten kring det som det inte finns ord för. I sin bok Jag är en samlare, jag vill ha mer! berättar hon om sitt eget samlande, men också om andras.
– Det intressanta är att samlandet och samtalen om föremålen ofta leder fram till något ganska svårt. Jag har aldrig varit särskilt mån om att ta reda på fakta eller historia om mina föremål. Jag kopplar inte mitt intellekt till föremålen, utan min känsla. Det är som med kärleken, det är någon sorts magi i det.

Hon tror att många samlare gömmer känslorna bakom sina föremål genom att intellektuellisera. Det är en njutning att umgås med sakerna och då vill man kanske inte prata sönder den. Att samla på föremål handlar inte bara om att gilla antikviteter eller om att tvångsmässigt omge sig med berg av grejer.
– Jag anser att föremålen gör oss personliga. De kan också vara väldigt kontaktskapande. För mig är samlandet en sorts terapi. Men det finns också en lättsamhet och lek i samlandet, något som inte alls är problematiskt utan handlar om lust.

Föremålen kan också berätta något om en händelse eller relation som varit viktig för oss.
– Föremålen blir som konservburkar för något berörande som vi varit med om.

För Aja Lund står sakerna för något positivt. Hon vill ha alla sina saker även om hon samtidigt kan känna att det är betungande att ha så mycket.
– Jag hinner inte vara med alla mina saker!

När hon träffar människor som ska göra sig av med saker – till exempel när de ska städa upp i sina föräldrahem och sälja rubbet – märker hon att det är väldigt känsliga situationer man kommer in i.
– Det är mycket sorg. När vi reder upp ett hem, när vi flyttar eller går vidare, kan sorg över sådant som vi inte fick representeras av föremål. Vi möts av känslan att livet kanske inte blev som vi hoppats på. Då tar vi ett föremål som ersättning för den känslan.

Hon kan inte svara på frågan om vilka föremål som är hennes viktigaste. Det skulle vara som att svara på frågan vilket barn som är hennes favoritbarn.
– Att jag samlar på så mycket material – trä och tyg och metall – kan jag uppleva som belastande. Jag lever i en mitt-i-livet-insikt om att livet är ganska kort. Jag har samlat väldigt mycket fram tills nu, och nu har halva livet gått och jag måste börja avsamla mig. Mitt materialsamlande påminner mig om min egen dödlighet.

För boken fotograferade hon till exempel sina samlingar av penslar och porslinsskärvor.
– Så satte jag dem på ekorosklasset, och jag var så nöjd! Men sen var jag där och plockade bort dem och satte dem in i förrådet igen.

Skärvorna fick stanna för att hon hade en fotoidé för dem. Med penslarna var det mer diffust.
– De är så fina, så vackra, jag har umgåtts med dem. Jag har egentligen inte ångest, men jag har mycket känslor: mycket sorg och saknad och drömmar och längtan och passion i mig. När jag målar – och jag målar mycket – då bearbetar jag allt det, jag målar in mina tankar och känslor i väggar, golv och tak hemma hos oss. När jag målar pratar jag kanske högt, jag kanske ber, jag kanske gråter, jag kanske lyssnar på en podd, jag kanske pratar i telefon med en vän. Mycket målande har gjorts i hemmet, som är en viktig plats för mig. Att inreda, att hålla på med hemmet, är mitt sätt att uttrycka någon form av omsorg och kärlek när jag kanske inte alltid klarar av att göra det i ord och handling.

I Bibeln står det att man inte ska samla skatter på jorden. Tänker du på det någonsin?

– Jag är uppvuxen med en stark bibeltro och tar seriöst på bibelordet, så för mig är det där ett problem som jag inte direkt har ett svar på. Visst kan jag se på sakerna som en form av missbruk och beroende, men jag kommer också till att det är mänskligt. Vem av oss har inte någon form av beroende?

Hon samlar ju inte på sakerna bara för att ha dem. För henne är de avkoppling, lek, något som förenar henne med andra.
– Jag kan ju också vara med Gud med mina saker.

Att skriva en bok om samlandet har varit svårt, för det känns egocentriskt, som om hon framhävde sig själv och provocerade – vilket hon också gör.
– Men jag vill bjuda på det personliga för att skapa möten och berättelser. Jag tror ju inte att vi ska leva genom saker utan gå bortom dem och söka människomöten, och Gud. Eller i omvänd ordning …

Egentligen tror hon att vi ska börja med att söka Gud.
– Men jag är väldigt dålig på det. Där finns det mycket skuld och dom i mig, i att jag hela tiden misslyckas så mycket med allt jag tror på. Men jag övar mig på att gå mot nåden och kärleken.

Sofia Torvalds



Kyrka. Sideby får ingen kapellförsamling trots löftet om en sådan när de svenska församlingarna i Kristinestad gick samman 2006. Församlingsrådet i Lappfjärds-Kristinestads församling anser att en kapellförsamling blir för dyr. 5.5.2010 kl. 00:00

Kyrka. Församlingarna drabbas direkt av regeringens planer på att sänka samfundsskatten från 26 till 22 procent. Staten betalar sin andel av begravningsväsendet och folkbokföringen genom att överföra en viss procent av samfundsskatten till församlingarna. 5.5.2010 kl. 00:00

Kyrka. Karleby svenska församling har beslutit att efter en tids uppehåll åter börja prenumerera på Kyrkpressen åt sina medlemmar. Detta ger tidningen drygt 3 000 nya prenumeranter. Därmed stiger Kyrkpressens upplaga till 112 500 – den är upplagemässigt Svenskfinlands största tidning. 4.5.2010 kl. 00:00

Kyrka. Ett femtiotal föreningar, organisationer och andra sammanslutningar med kristna förtecken stod bakom den stora Första-maj-festen på Senatstorget i Helsingfors. 4.5.2010 kl. 00:00

Kyrka. Under de senaste veckorna har över 20 fall av sexuellt utnyttjandeavslöjats inom kyrkan, skriver Helsingin Sanomat (HS). Biskop emeritus Erik Vikström anklagas nu för att skyddat en förövare. 4.5.2010 kl. 00:00

Kyrka. Förslaget till en reform av den kyrkliga ekonomiförvaltningen och biskopsmötets betänkande om partnerskapslagens följder står i fokus under vårens kyrkomöte, som inleds i dag, måndag. 3.5.2010 kl. 00:00

Kultur. Den samreligiösa juryn för filmfestivalen Visions du Reel har belönat dokumentären Miesten vuoro (Männens tur). 2.5.2010 kl. 00:00

Kyrka. Det ekumeniska böneevenemanget Kristusdagen går av stapeln på första maj i Tammerfors och väntas locka 5 000 deltagare. 1.5.2010 kl. 00:00

Människa. Amanda Audas-Kass ombads blogga om sin tro men vill inte debattera teologi. I stället försöker hon sticka hål på de fördomar folk har om kristna. 30.4.2010 kl. 00:00

Kultur. I augusti kommer de flesta psalmerna att finnas på nätet, med både text och noter. 29.4.2010 kl. 00:00

Människa. Han vill inte kalla sig pionjär, det låter alldeles för högtidligt. Men pionjär är nog det som bäst beskriver Håkan Enqvist. 29.4.2010 kl. 00:00

Ledare. I senaste nummer av Kyrkpressen ingick som bilaga den frikyrkliga tidningen Missionsstandaret.  I bilagans ledare, som hade rubriken ”Det omöjliga kan bli möjligt”, karaktäriserade Bo-Sanfrid Höglund detta som något historiskt och unikt. Som något som ännu för några år sedan hade varit omöjligt ur baptistsamfundets perspektiv. 29.4.2010 kl. 00:00

Stig Kankkonen. Att vara född nyfiken kan ha sina sidor, goda och mindre goda. Kommer man – som det heter – in på rätt bana i livet överväger definitivt det positiva. Och för en nyfiken kan man knappast tänka sig ett bättre yrke än journalistens. Att arbeta med nyheter, reportage, features, personporträtt och snart sagt vad som helst ger ju en legitim rätt att ställa frågor, att vara nyfiken. 29.4.2010 kl. 00:00

Världen. Kyrkans utlandshjälp presenterar en ny innovation för återuppbyggnadsarbetet på Haiti.  28.4.2010 kl. 00:00

Kyrka. Lagtinget på Åland diskuterade senaste vecka frågan om Åland som eget kyrkoland eller som eget stift. Lagtinget satte tummen ner. 28.4.2010 kl. 00:00

samarbete. Skola, dagis och församlingshem i samma byggnad? Det kan bli verklighet i Houtskär. 14.2.2020 kl. 15:46

Valanalys. Väntat resultat i kyrkomötesvalet, anser Lucas Snellman. Den regionala spridningen är bra bland de invalda i Borgå stift, liksom bredden av kunnande. 14.2.2020 kl. 11:29

kyrkomötesval. De moderata konservativa och liberala – de som talar för att olika åsikter ska rymmas inom kyrkan och är redo att göra kompromisser – hade framgång i kyrkomötesvalet, konstaterar forskaren Veli-Matti Salminen. 13.2.2020 kl. 14:03

politiker. "Börja öva nu, för i himlen måste ni ändå komma överens." Det är Timo Soinis hälsning till sannfinländska politiker och finlandssvenska journalister. 13.2.2020 kl. 12:04

Thailand. Bob van Rijn hjälper fattiga i den thailändska djungeln – utan lön. Han missionerar inte, fast han är kristen. – Folk behöver först mat och kläder. 13.2.2020 kl. 12:00