En kopp kaffe hemma i soffan med en präst som är engagerad och intresserad – eller en planeringsträff stående i en korridor på pastorsexpeditionen. Samtalen inför några av livets stora händelser – dop, vigsel, jordfästning – kan se ut på väldigt olika sätt. Vad som sägs vet ingen utom de som är på plats.
”Hur upplevde du samtalet med prästen? Tyckte du att något saknades?” frågade vi Kyrkpressens läsare i en webbenkät som besvarades av 53 personer.
Vad är syftet med förrättningssamtalen?
– Syftet med förrättningsamtalet är att prata om den kommande förrättningen, dess betydelse, innehåll och den praktiska utformningen. Prästen går igenom de saker som de anhöriga behöver fundera på, och man väljer tillsammans psalmer med mera, berättar biskop Björn Vikström.
Hurdana instruktioner och utbildning får prästerna för de här samtalen?
– Blivande präster går igenom förrättningarnas teologi och deras utförande under studierna, och frågorna tas upp vid ordinationsutbildningen inför prästvigningen, säger Vikström.
Frågor om förrättningssamtal tas också upp senare när prästerna avlägger pastoralexamen – som krävs för att söka jobb som kyrkoherde eller kaplan.
Övervägande positivt
Prästens intresse och engagemang, och att personerna kände sig sedda i stunden, nämns som orsaker till lyckade förrättningssamtal.
”Prästen var intresserad av oss, och jag upplevde samtalet som mycket bra, rentav terapeutiskt. Att få tala om den avlidne kändes bra i sammanhanget, och prästen ställde bra frågor som fick oss att berätta mera, men på ett lämpligt diskret sätt. Samtidigt som vi delade minnen och skrattade och grät om vartannat funderade vi också på konkreta detaljer för jordfästningen som vilka psalmer vi ville sjunga.”
”Vi gick igenom vardagssaker inför äktenskapet, både de lite pinsamma som de mer allvarliga. Det var ärligt, lite obekvämt för man är inte van att säga sådana saker högt speciellt inte för en tredje part. Det var hälsosamt och jag är glad och tacksam för samtalet. Det var ett samtal på djupet, planeringsträffen gjordes före och det här var reserverat för det andliga, tidlösa och vardagliga.”
De dåliga erfarenheterna utgör en liten minoritet, men bland de svarande är det en handfull personer som har erfarenheter som lämnat en verkligt besk eftersmak.
”Formella, ointresserade och absolut ingen tröst”, beskriver en person om de jordfästningssamtal hen varit med om.
En annan berättar om ett samtal som fördes stående i en korridor på pastorsexpeditionen medan folk passerade av och an.
”Under all kritik både innehållsmässigt och miljömässigt. Även engagemanget från prästen var minimalt. Man kunde ha förväntat sig ens någonting om hur man kan hantera sorgen och vart man kan vända sig vid behov. Inget i någondera fallen gav någon mersmak att fortsätta kontakten med kyrkan för eventuella behov av sorgbearbetning tyvärr.”
Läs hela artikeln i Kyrkpressen som utkommer 25 juli.
