Gud behöver inga förklaringar, och då kan bönen vara just så okomplicerad som den ska få vara, tror Sofia Torvalds.

Du behöver inte knäböja

Avspänt.

Det största hindret för oss när det gäller bön är att vi tror att det är mycket besvärligare än det är. En mening eller ett ord kan vara din bön.

24.1.2019 kl. 00:00

”Du är gränslös, du är nära, du är ljus och jag är din.” Det är en av Sofia Torvalds favoritböner.

– Det är svårt att tala om bön på ett sätt så att det inte låter trosvisst och jättepräktigt, så där så folk vill slå en med slägga i huvudet när de läser. Eller som att ”om du ber så blir allting bra”. Jag har tio dåliga sätt att hantera stress och så har jag ett bra, och det är bönen.

Sofia Torvalds jobbar som redaktör på Kyrkpressen och har skrivit boken Två kors och en fisk, där hon bland annat skriver om sitt eget böneliv. Det har gått mycket i faser, från torftigt till lätt. Hon har också haft intensiva perioder med begärande bön.

– Det har varit ”Hjälp, hjälp, hjälp, Gud, kan du fixa det här?”. Det är som att gå till någon och säga ”jag vill ha det och det och det”, vilket är ett ganska tråkigt och ensidigt sätt att bedriva en relation överhuvudtaget, säger hon muntert.

Efter sådana perioder har hennes böner glidit över i något annat.

– Då har det blivit böner som hjälpt mig att vara i Guds närvaro eller bara påmint mig om att Gud finns i min vardag hela tiden. Bönen är ett sätt för mig att orka, att få kraft och stöd. Det är som vilken relation som helst.

Att be är också att släppa lite av kontrollen.

– När man försöker hålla i sitt liv hela tiden ger man ingen annan chansen att hjälpa.

Skarpt läge

En allmän stress och rastlöshet tycker Sofia Torvalds att försvårar hennes böneliv, medan riktigt svåra situationer gjort att bönen varit det hon lyckats fokusera på.

– Som bäst har det fungerat när jag varit totalt ensam och desperat och utsatt, när jag har prövat alla vägar. Då har jag tänkt att nu borde jag egentligen vara helt hysterisk, men så har jag märkligt nog lyckats be och vara lugn.

Både högstämdhet och en föreställning om att vi måste vara mångordiga tror hon gör att bönen blir en relation med förhinder, om vi som hon uttrycker det tänker ”Kära nån, nu måste jag ligga på knäna i en halvtimme”.

– Om du skulle be om förbön så skulle det räcka med att jag i bussen när jag kommer att tänka på dig säger: ”Gud, Ulrika.” Vad behöver jag förklara? Gud vet mycket bättre vad det finns för lösningar. Varför ska vi göra det så svårt? Det handlar mycket om att få insikten att det här är lätt och vägen är kort.

Gympa för bönemuskeln

En viss målmedvetenhet har gjort vägen kortare till bönen för Sofia Torvalds.

– Det har hjälpt mig att på något sätt få in det som en rutin. Om jag vaknar på natten eller sitter i bussen och inte orkar göra någonting är steget ganska nära till att jag ber. Men det tar tid att komma dit, och det har inte alltid varit så för mig. Jag har också övat på det lite. Det är som en liten bönemuskel man får hålla på och gympa med.

– Bönen är också lite som en impuls. Vad gör du när du är uttråkad? Tar du fram telefonen eller äter du någonting eller ber du?

Uteblivna bönesvar har hon upplevt många gånger. Men också insett att ett bönesvar som hon tänkt sig skulle ha varit en total katastrof.

– Samtidigt vet jag ju att det finns människor som på riktigt förlorar hoppet. I slutändan kan man inte säga att det från vårt sätt att se på saken alltid blir meningsfullt. Som kristen måste man bara leva i något slags hopp om att det i ett perspektiv som vi själva inte har en aning om blir meningsfullt i slutet. Det är det enda hopp vi har.

Och lyckas man inte be på ett bra tag så är det inget oåterkalleligt.

– Gud säger inte ”hejdå, nu är jag inte längre med dig”. Han är nog hela tiden där och väntar på att man ska ringa.

Ulrika Hansson
Malin Aho



HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

PULS. Den friare eftermiddagsgudstjänsten Petrus Puls läggs ner i sin gamla form, meddelar Petrus församlings tf kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog. I stället ordnas nya Petrus Liv. 6.8.2025 kl. 10:00

STORM. Stormen slet av taket på Esse församlingshem igår – nu måste Pedersöre församling hitta nya utrymmen för sin verksamhet i Esse för ett år framåt. – Det som är glädjande är hur många samtal vi fått av folk som vill hjälpa till, säger kyrkoherde Daniel Björk. 5.8.2025 kl. 13:21

BORGÅ DOMKAPITEL. Fyra personer har sökt jobbet som lagfaren assessor vid domkapitlet i Borgå. Bland dem finns biskop Bo-Göran Åstrands son Sebastian Åstrand. 4.8.2025 kl. 16:35

domprost. Tjänsten som domprost i Borgå stift har lockat två sökande. Båda sökande uttrycker på sina privata Facebooksidor en tillit till processen och respekt för varandra. 1.8.2025 kl. 19:14

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41