– Kyrkan går just nu igenom en svår reningsprocess, säger den svenska kardinalen och biskopen Anders Arborelius om avslöjandena om sexuella övergrepp inom katolska kyrkan.
Vad kan kyrkan göra åt den splittring som syns bland katolikerna i övergreppsskandalernas kölvatten?
– För kyrkan är det en samvetsfråga att försöka reda ut allt detta. Vissa säger att det som skett beror på en sak, vissa att det beror på något annat. Alla har sina förklaringsmodeller, och de kan krocka. Då förstärks kanske vissa splittrande tendenser – till exempel det att ärkebiskop Viganò pekar ut också påven som skyldig, säger Arborelius.
Han påpekar att det är lättare att främja splittring än enhet.
– Vi står i en process där hela kyrkan måste försöka hitta tillbaka till enheten kring påven. Det är påvens uppgift att vara ämbetsbärare för enheten i Kristus. Och det är naturligtvis en process som kan vara både lång och ganska krävande. Samtidigt måste vi ta itu med övergreppsskandalerna. Det är inte heller lätt – vi uppmanar till exempel att polisanmäla övergepp, men i vissa länder är polisen korrumperad, så det fungerar inte.
Kardinal Arborelius påpekar att attackerna mot påven lett till att folk ställt sig på påvens sida.
– I land efter land har biskopar och andra ställt sig bakom påve Franciskus för att de vill hjälpa honom. Han måste ha förtroende inom kyrkan för att kunna genomföra en sådan här djupgående renings- och omvändelseprocess. Jag kan tänka mig att detta kan ta tid.
Arborelius hoppas att de krafter inom kyrkan som vill samverka för förnyelse, fördjupning och omvändelse får överhanden.
– Sedan får man ju säga att de som är emot påven egentligen vill samma sak: att det ska ta slut. Och det är ju en förutsättning för att man ska kunna enas kring samma mål.
Arborelius tror att den här krisen är den svåraste katolska kyrkan stått inför under detta århundrade.
– Naturligtvis sker övergepp överallt i samhället, men det är värre när de sker i kyrkan. Som någon sa: det är illa om en scoutledare eller förskollärare gör något sådant, men det är tusen gånger värre om det är en präst eller en nunna. Då påverkas ju kyrkan inifrån. Människors tilltro till Gud sätts på spel. Det leder till troskris. Jag har talat med flera människor för vilka det här har blivit en troskris. Hur kan detta ske i Guds hus? Hur kan människor bete sig på det sättet?
När det gäller bevakningen av övergreppsskandalerna tror Arborelius att medierna kan vara Guds röst.
– De tar fram saker, och det kan bli hjälp till rening. När det som skett kommer upp i ljuset har vi större möjlighet att motverka att det sker igen.
Kardinal Anders Arborelius besökte Helsingfors för några veckor sedan. Han föreläste på Riddarhuset på temat ”Jesus, påve Franciskus och det sekulära Norden”, och efteråt fick pressen – en handfull kyrkliga journalister – ställa frågor till en mycket lättillgänglig kardinal. De flesta valde genast att slopa det officiella ”Ers eminens” och i stället dua honom.
Arborelius blev kardinal år 2017, och han är Nordens enda och första kardinal.
– Att jag blev vald till kardinal betyder mer jobb för mig och mer intresse för mitt arbete i Sverige. Men det betyder också att den katolska kyrkan i Norden knutits närmare Rom, till påvemakten, säger Arborelius.
– Vissa tycks tro att jag talar med påven i telefon hela tiden, men det gör jag inte.
Senast träffade han påve Franciskus tillsammans med de andra nordiska katolska biskoparna i juni.
– Han var väldigt enkel och naturlig. Han sa: där har ni vatten och där finns toaletterna. Och sedan uppmanade han oss att kritisera påven så mycket vi ville – men enbart där!
Påven var också mycket intresserad av förhållandena i de nordiska länderna.
– Påven vill flytta tyngdpunkten från Europa till utkanten. Flera italienska stift som traditionellt haft kardinal har inte fått det, utnämningarna har i stället gått till kyrkor mer i utkanten. De marginella lokalkyrkorna är viktiga för helheten. Kyrkan är också de små, fattiga, perifera kyrkorna.
Kardinal Anders Arborelius är nu 69 år. Det betyder att han – om han får verka så länge – har elva år på sig att välja ny påve, ifall ett påveval skulle bli aktuellt. Men han förnekar att valet av nästa påve skulle vara något han diskuterar med andra kardinaler.
– Vi vet inte om val av påve någonsin blir aktuellt för min del. De flesta av kardinalerna känner jag inte. Jag har träffat ett åttiotal i konsistoriet, men många ser ju så likadana ut, ler han.
Är följande påve svensk? undrar en journalist.
– Det tror jag inte. Kyrkans tyngdpunkt flyttas bort från Europa, och kyrkan växer mest i Afrika.
