Kom med mej till en liten ö i Helsingfors skärgård. På ön finns ett antal röda hus utspridda, ett skönt kapell, de vackraste av solnedgångar och en atmosfär som ropar ut djup och längtan.
Hit till ön kom jag för många somrar sedan. Inte visste jag att min längtan snart skulle hitta ett hem. Inte visste jag att det egentligen inte handlade om ön överhuvudtaget.
I en av dessa röda stugor satt jag, en tonårsflicka med en djup längtan efter något jag inte fullt ut kunde finna ord för. Jag satt tillsammans med ett gäng unga män och kvinnor som verkade ha hittat ett hem för sin längtan. En längtan vi alla bär på. En längtan att hitta hem på denna jord.
Det var den dagen som denna holme ute i skärgården etsade sig fast i mitt hjärta. Inte för att holmen är mera märkvärdig än andra holmar, men för att jag mötte någon där som förändrade mitt liv.
Kanske du frågar mig, vem är denna någon? Denna någon heter Jesus. Jesus. Han som hängde på korset en gång. Guds son. Den dagen fick jag erfara att Jesus inte är en teori eller ett koncept. Han är en person som älskar, skrattar, gråter och som vill känna mig och som vill känna dig.
Den dagen i den röda stugan förändrade allt för mig. För den dagen fick min längtan ett hem i Jesus. Han visade för mig att han är en person, levande och närvarande, närmare än mitt andetag.
Han har alltid älskat mig och dig och kommer alltid att älska mig och dig.
Edith Kortekangas kommer från Helsingfors och studerar just nu på bibelskola i Kalifornien.
I dag tänker hon att det är viktigt att våga vara sårbar och låta människor runtomkring en veta vad man känner.
Hennes tips: Ge aldrig upp hoppet! Hopp är en kraftfull substans.
Hennes kalenderglimt: Jag ser fram emot att träffa mina goda vänner från Norge i sommar.
