– Jag kan ibland stanna upp och titta på eleverna och känna en stark lycka och tacksamhet över att det gick just så som jag hoppades, säger Sonja Djupsjöbacka.

Teologen fann sin plats i klassen

profilen. Sonja Djupsjöbacka är tacksam för sitt drömjobb, men vägen dit hade sina krokar. – Många gånger kände jag ”kommer det här att lyckas?” Det var för många pusselbitar som skulle falla på plats för att jag skulle kunna bli lärare. 9.5.2018 kl. 14:04
Intresset för att studera till klasslärare fanns där redan när Sonja Djupsjöbacka gick i gymnasiet. Men en flytt till Vasa lockade inte alls. I stället inledde hon teologistudier vid Åbo Akademi.
– Tron är något som har varit nära mig ända från barndomen, först via söndagsskola och sedan var jag aktiv i församlingen som ungdom.
Under studietiden vikarierade Djupsjöbacka en del i skolor, läste pedagogik och psykologi som biämne. Det samlades en hög med studiepoäng, utvecklingspsykologi, kurser om barn och unga, som hon inte kunde utnyttja i studierna. Hon märkte att hon drogs åt ett annat håll, men ville ändå ta sin examen.
– Jag tycker inte om att lämna någonting på hälft, det är viktigt för mig att alltid avsluta saker.
Under studieåren i Åbo föddes även sönerna Harald och Artur. Efter examen var Sonja hemma med barnen en tid, tills hon blev tillfrågad att börja vikariera som lärare.
– När jag var där kände jag så starkt: Det här vill jag göra, det här måste jag göra.
Året därpå startade en påbyggnadsutbildning för ämneslärare i Vasa. Det var en tvåårig utbildning, men inget litet projekt.
– Vägen till Vasa var ju fortfarande lika lång, och nu med två barn.

Väljer varandra varje dag

Sonja Djupsjöbacka var 16 år när hon och Sebastian blev ett par.

– Vi var väldigt unga då och vi har blivit vuxna tillsammans. Vi har delat allting och jag tror att det har gjort att vi är sammansvetsade och nära. Fast det är självklart att vara tillsammans så jobbar vi mycket på att aldrig ta den andra för givet utan ofta påminna oss själva och varandra om vilken tur vi har att få välja varandra varje dag.

De fick barn tidigt i förhållande till sina jämnåriga. Djupsjöbacka minns mest positiva sidor av att bli föräldrar som studerande: flexibiliteten, att båda föräldrarna kunde vara hemma och ge barnet sin odelade uppmärksamhet. Det gjorde inte så mycket att de inte kunde köpa dyra saker; två stolar och en sopborste kunde bli ett fungerande babygym.
Helhjärtat in i jobbet
– Jag kan ibland stanna upp och titta på eleverna och känna en stark lycka och tacksamhet över att det gick just så som jag hoppades, säger Sonja Djupsjöbacka.
Hon tilltalas av den nystart som kommer med varje läsår och att varje dag är olik den andra,att få se eleverna växa upp och utvecklas. Hon skiljer inte så mycket på sitt jobb-jag och sitt privata jag, vilket kanske inte alltid är en fördel.
– Jag går in i jobbet med hela min själ och hela mitt hjärta. Jag är helt och hållet mig själv och det kan samtidigt var tungt.

Fakta: Sonja Djupsjöbacka

Född i Sibbo, bor i Helsingfors.

Klasslärare och teologie magister.

Familj: Maken Sebastian, barnen Harald, Artur och Saga.

Tycker om att vara ute i naturen, promenerar mycket, läser böcker och stickar.

Läs mer i Kyrkpressen nummer 19/2018!
Emelie Wikblad



tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00

BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13

ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism. 6.6.2024 kl. 08:00

Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon. 5.6.2024 kl. 10:18

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26