Hemma i Pyttis har Harriet Sillanpää två hundar och en liten hönsgård.

Hon har ett arv att förvalta

profilen. Hur stor kan tomheten efter ett lägerområde vara i en familjs hjärta? Stor, säger Harriet Sillanpää, som ordnar midsommarmöten vid sommarstugan för att förvalta det andliga arv som byggts upp på Fiskartorp i Sundom. 20.6.2017 kl. 10:01

I den inbyggda vedspisen knastrar några klabbar och ovanpå spisen står en stor gryta med borsjtjsoppa och puttrar. Hushållets bägge hundar ligger och tar igen sig på sina bäddar i köket på Sidvägen 65 i Pyttis.

Harriet Sillanpää har skickat iväg eleverna i Pyttis svenska skola på sommarlov men som föreståndare har hon en del jobb kvar innan hon checkar ut för sommarsemestern.

– Det är läsordningar och skjutslistor som ska fås ihop, det brukar gå några veckor in på sommaren innan jag kan ta ledigt.

Att Sundombördiga Harriet Sillanpää skulle komma att bli föreståndare för en liten byskola i den lilla byn Pyttis med svensk minoritet hade hon aldrig trott för trettio år sedan.

– Efter att jag fått min lärarexamen från pedagogiska fakulteten i Vasa jobbade jag först som timlärare och vikarie i Vasatrakten. Men det fanns inga tjänster, och min pappa tjatade jämt och ständigt om att jag skulle söka ett jobb i södra Finland.

Bara för att kunna säga till sin pappa, Uno Mitts, att hon sökt ett jobb, plockade hon upp ett nummer av tidningen Läraren och valde ut en annons på måfå.

Harriet Sillanpää ritar cirklar med fingret i luften och landar med pekfingret på bordet för att illustrera hur det gick till när hon valde Pyttis svenska skola.

– När hösten kom hade jag fortsättningsvis inte något jobb i Vasatrakten, men fick veta att jag blivit vald till tjänsten i Pyttis. På den vägen är det.

Möten i Unos anda

Om somrarna håller Harriet Sillanpää till på det älskade sommarstället ”Mandas” i Sundom skärgård, som i tiderna varit ett småbruk. Sommarstället köpte familjen Mitts efter ägaren Manda, en orginell dam.

För några år sedan började hon ordna kristna sommarmöten på ”Mandas i Sundomskären”. Tidpunkten är midsommarhelgens söndag.

Mötena är lite av en fortsättning på den ambulerande ”skärefest” som i tiderna var en tradition inom väckelserörelsen Evangeliföreningen.

– Den traditionen ersattes senare av möten på lägerområdet Fiskartorp. Men nu står Fiskartorp tomt på grund av en omfattande vattenskada för några år sedan.

Stängningen av Fiskartorp har lämnat ett stort tomrum efter sig.

– Det var en viktig plats för hela vår familj, det känns som att vi jämt var där. Pappa ledde mycket av verksamheten, så jag tillbringade en stor del av min barndoms somrar där, liksom mina döttrar också gjorde.

Hon kommer ihåg hur det var i början när sommarfolket åkte båt ut till Fiskartorp och folk satt i fullastade båtar utan flytvästar.

– Tänk om en sådan båt hade sjunkit, med tanterna som inte kunde simma!

Hon minns också med beundran hur hennes många mostrar och fastrar sprang upp och ner för trappan till källaren där maten förvarades på den tid då det inte fanns några kylskåp i lägergården.

Harriet Sillanpää vill att träffarna på Mandas ska få firas i hennes pappas anda. Uno Mitts dog i slutet av februari i år, som 93-åring.

– Han älskade att leka, därför var han också juniorledare så länge han hölls på benen. Barnfamiljer är varmt välkomna till Mandas, det finns simstrand, bastu och utrymme att leka.

Läs hela profilen i Kyrkpressens midsommarnummer.

Christa Mickelsson



ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41