Bernt Snickars stannade upp och sadlade om

profilen. Man ska inte fånga katten och sedan släppa den fri. Det var faderns kommentar till Bernt Snickars då han meddelade att han ska avsluta bilmärkesagenturen och företaget som pappan byggt upp. 25.8.2016 kl. 11:09

Bernt Snickars var tolv år när han började jobba i sin pappas bilaffär. Han började med att städa och fixa under sommarlovet.

– Jag var sjutton när jag började sälja bilar. Det var en bra skola, för många kunder tog mig inte på allvar, säger han.

Pappa startade bilaffären i Närpes 1970. Han fick agentur för att sälja nya bilar och företaget gick bra.

Successivt fick Bernt Snickars och hans fyra år äldre syster allt större ansvar i företaget. Redan som 35-åring kände han sig som veteran i branschen då återförsäljarna träffades i Helsingfors.

– Jag förstår hur idrottarna känner sig när de är 35. Jag hade också börjat som barn, så jag var mogen att göra något annat. Redan år 2000 började vi fundera på att sluta med bilförsäljningen. Min syster drev på och ville avsluta så länge pappa levde.

Det var flera faktorer som spelade in då företaget avvecklades 2013. Snickars ser det som Guds ledning.

– En tid innan var jag på bilmässa i Tyskland. Där presenterades en helt ny bilmodell av det märke vi sålde. Det var en mycket fin bil. Men när jag såg den fick jag klart för mig att jag inte ska börja sälja den.

Han hade också fått känningar av smärtor som förorsakats av stress.

– Jag är en stark känslomänniska och jag funderade på om livet är något mera än att röra sig inom företagets väggar. De sista åren började företaget också gå lite sämre ekonomiskt och jag märkte att inte heller jag var motiverad att fortsätta. Den sista tiden var jag nästan mer intresserad av att sitta på lunch med kunderna och diskutera än bilar.

2003 körde pappa av vägen med sin bil. Han bröt nacken i olyckan men kom tillbaka. Men han blev stelopererad och kunde inte längre springa maraton och skida. Hösten innan företaget lades ner föll pappan och bröt höftbenet. Han blev sängliggande och dog året därpå.

– Han var medveten om att vi höll på att avveckla. Han sa att han inte var bitter. Men på sitt lyriska sätt påpekade att det är svårare att få agenturen, att fånga katten, än att släppa den.

När de ”släppt katten” tog Bernt Snickars motorsågen och började avverka träd i familjens skogskiften.

För ett år sedan började han arbeta deltid som flyktinghandläggare för Röda Korset i Närpes.

– När jag nyligen körde Röda Korsets bil med flyktingar från Kristinestad slog dig mig hur god Gud är mot mig som satt mig att göra det här. Jobbet har också gett mig ett hjärta för muslimer.

Bernt Snickars har också fått tid för mission. Han har gjort flera resor till bland annat Slovakien och Ryssland för att där hjälpa FMS-missionären Andrey Heikkilä med olika projekt. Den resa som varade längst var en vinter då Heikkilä bad honom arbeta som vaktmästare på skolan i Keltto.

– När man talar i biltermer: det är viktigt att göra en god affär. Någon större och bättre affär kan man inte göra än att få vara med och hjälpa någon komma till tro. Det räcker med en person. Även om verket är Herrens så har jag fått vara med om det.

Läs mera i Kyrkpressen 34/2016.

Text och foto: Johan Sandberg



ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41