VÅGA FRÅGA:
Jag har en stor släkt, påfluget intresserad av mitt privatliv. Vad ska jag svara på upprepade frågor om när jag ska gifta mig, om jag inte snart skulle vilja ha barn och liknande, i mitt tycke, oförskämda frågor? Får man fråga vad som helst med ålderns rätt? Snart tappar jag lusten att delta i släktsammankomster.
SVAR:
Under familjesammankomster verkar tröskeln vara lägre än annars att ställa frågor om privatlivet. Du är där för att du är till exempel någons dotter, barnbarn eller kusin, och mångas tankar är inriktade på släktband och familjeförhållanden. Det är kanske därför som flera av dina släktingar tar sig rätten att fråga dig om ditt privatliv, utan att tänka på att det inte är ett enkelt och neutralt samtalsämne. Jag uppfattar dessutom att du har upplevt frågorna som okänsliga och respektlösa.
Inför nästa släktträff behöver du fundera över var dina gränser går, vad du vill berätta och vad du vill hålla för dig själv. Jag har svårt att komma med konkreta förslag att använda i samtal med släktingar utan att veta närmare detaljer. Vad skulle vara ok för dig att svara utan att du känner att du kompromissar med det som är viktigt för dig? Har du någon hjälp av svar som ”det är inte ännu aktuellt för mig/oss” eller ”det är en sak mellan mig och min partner”? Behöver du på något särskilt sätt dra gränser för någon släkting som har varit särskilt påflugen? Är det skäl att med den personen vara ännu tydligare?
Hurudan är din släkt i allmänhet? Hur brukar man i din släkt tala om och med varandra? Hur mycket förtroende och respekt finns det mellan dina släktingar? Finns det andra än du som också är pinsamt berörda av alltför närgångna frågor?
Sammanhanget påverkar det som man vill berätta om sig själv. Om du inte riktigt litar på den du talar med är det naturligt att du inte vill dela med dig särskilt mycket av ditt privatliv till just den personen.
Det låter som om de släktingar du främst talar om skulle vara äldre än du. Vad vet du om hurudant deras liv har varit och om vad som har format deras sätt att tänka? Har det kanske funnits bestämda förväntningar på hur de ska leva? Har de själva varit med om att bli behandlade okänsligt och respektlöst? Finns det i allmänhet ett tryck i din släkt att göra liknande val och leva på vissa bestämda sätt?
Att fundera på släktens berättelser och livsval kan också hjälpa dig att hitta nya synvinklar på det du har varit med om och komma på bättre sätt att hantera påträngande frågor.
Ann-Sofi Storbacka är sjukhuspräst och svarar på läsarfrågor om tro och liv.
