Vibeke Olsson har skrivit en bok om en hus som hon älskat.

Om hus kunde tala

I dag bor Zlatan Ibrahimovic där, men en gång var det en plats där pigorna och arbetarna på Östermalm samlades för bön. 29.4.2016 kl. 16:00

”Här är Zlatans lyxiga kyrka i Stockholm”, lydde en rubrik i Aftonbladet för ett par år sedan.
Artikeln handlar om fotbollsstjärnan Zlatan Ibrahimovic, som år 2015 köpte baptistförsamlingens gamla kyrka Elimkyrkan på Östermalm i Stockholm för 110 miljoner kronor. Enligt artikeln skulle den gamla kyrksalen göras om till kök och matsal, samt en salong för större bjudningar.

Vad är då väggarna i Zlatans hem inpyrda av? Böner och förhoppningar, besvikelser och gemenskap. Så tänker jag efter att ha läst Vibeke Olssons bok Drömmen om Elim.
Olsson är baptistpastor och har själv verkat i Elimkyrkan. I hennes roman berättar några av församlingens trotjänare sin historia, om sin egen väg till Elim, om sina liv under några dygn i december år 1988, om en församling som obevekligt går mot sin undergång eller omvandling.
– Jag har burit sorgen över det som hände med Elim länge, i 26 år. Det är några år sedan Elimkyrkan såldes till Zlatan, men det som hände nyligen var att även Trefaldighetskyrkan på Majorsgatan såldes. Det var på något sätt det som utlöste det här projektet, berättar Vibeke Olsson.

Alla personer är påhittade, skeendena verkliga, säger hon. Slangen som användes för att fylla dopgraven, plåt
kastrullerna, tjuvlarmet som alltid brukade gå igång på i lokalen intill. I romanen får pastorn Andreas besked om att församlingen har skulder upp över öronen – och att de ska betalas – strax efter att församlingen firat sin julfest.
– I verkligheten var kravbrevet daterat den 24 december, och det ville jag inte skriva, det är så grovt.
Vad var det som hände med Elim då, på 80-talet, då Vibeke Olsson var pastor i församlingen?
– Det som hände politiskt var avregleringen av finansmarknaden, som vi kanske först nu ser de fulla konsekvenserna av, med den enorma skuldsättningen och utförsäljningen av allt som följd.
Det som hände i frikyrkan var trosrörelsens frammarsch.
– Många församlingar förlorade sina mest hängivna medlemmar till trosrörelsen. Och samtidigt måste man ju fråga sig vad det var som gjorde att vi inte lyckades förvalta våra medlemmars hängivenhet. Jag är inte riktigt klar över vad det berodde på, det är något jag grubblar över.

Några svar kommer du ändå med, eller hur?
– Dels tror jag att det handlade om samhällsandan, det var svårare att få människor att engagera sig, de levde mer splittrade liv. Det hade också med bostadsmarknaden att göra, församlingarna i innerstan förlorade medlemmar då människorna knuffades längre och längre ut i förstäderna.
Hon tror också att något gick snett då man i öppenhetens och toleransens namn ville omfamna alla.
– Ibland missade man det här med att verkligen erbjuda människor ett nytt liv i Kristus. Det blev lite mer av ”kom som du är och förbli som du är”. Och människor längtar ju efter något mer radikalt och omskakande.

– Den svåra utmaningen både då och i dag är att skapa en gemenskap där de mest utsatta är välkomna, men där de samtidigt inte tar över så att de andra flyr. Vi måste komma bort från vi-dom-tänkandet. Alla är sårbara och kan behöva tröst och hjälp, säger Olsson.
Det finns somt som hon upplevde under tiden i Elim som hon verkligen saknar.
– Det solidariska tänkandet som fanns på 70- och 80-talet, det har gått förlorat. Då kunde Kristen demokratisk samlings ungdomsförbund (i dag Kristdemokraterna) kräva en ny ekonomisk världsordning och maxlöner. Inte ens Vänsterpartiet kräver maxlöner i dag! Något har hänt.

Och Zlatan, då? Vet han vilken byggnad han bor i, vet han att den en gång kallades ”pigförsamlingen” eftersom så många medlemmar var jungfrur i Östermalms stora herrskapslägenheter?
Kanske. Vibeke Olsson fick möjlighet att dedicera en bok till honom under boksläppet i Örebro tidigare i vår. Boken skulle vidare till någon som skulle ha chansen att överräcka den till honom.
– Jag skrev en dedikation i boken, tackade honom för många fina fotbollsstunder. Jag skrev också att jag hoppas att han älskar huset lika mycket som jag har gjort.

Sofia Torvalds



jordbruk. För Mats Björklund handlar jordbruket om att anpassa sig till vädret och naturen, om att odla det som andra ska äta – och om att förvalta Guds gåvor. 30.9.2020 kl. 11:53

vardagsbön. "Öppna varsamt upp det mina fingrar krampaktigt håller tag om i onödan." 30.9.2020 kl. 10:30

Lärkkulla. Lärkkulla-stiftelsens direktor Björn Wallén avgår på egen begäran från och med årsskiftet för att övergå till andra arbetsuppdrag. 29.9.2020 kl. 17:01

kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30

EKENÄS. I tider när kyrkobyggnader blir nattklubbar eller bostäder går Betesdaförsamlingen i Ekenäs mot strömmen. Frikyrkan har köpt och renoverar den mer än 150 år gamla träbyggnaden Ekenäs seminarium. 21.11.2023 kl. 18:19

KYRKOMÖTET. Ombuden Ulla-Maj Wideroos, Patrik Hagman och Rolf Steffansson har meddelat att de inte ställer upp för omval när ett nytt kyrkomöte ska väljas i februari. Kyrkpressen bad dem sammanfatta de senaste fyra åren och slutsatsen blev – det går kanske framåt, men framför allt går det långsamt. 20.11.2023 kl. 13:11

HÖSTDAGARNA. I år reste hela 600 ungdomar från olika håll i Svenskfinland till Höstdagarna i Toijala. Elis Storsjö från Mariehamn var en av dem. 20.11.2023 kl. 12:54

KYRKLIGA VAL. Kandidatnomineringen inför kyrkomötesvalet och valet av stiftsfullmäktige avslutades i onsdags. Här följer en preliminär sammanställning av listorna och kandidaterna. 17.11.2023 kl. 16:10

ETT GOTT RÅD. Då artisten Jukka Leppilampi var 20 år hittade han de vägar i livet som han traskat på sedan dess. Han ångrar nästan ingenting. 16.11.2023 kl. 11:42