Det finns inget "om?" i frågan om att ta emot flyktingar. Enligt Håkan Sandvik lyder den enda frågan "hur?".

Oro är okej - men aldrig fördomar!

Håkan Sandvik har stor erfarenhet av integrationsfrågor. Kyrkan inte får glömma sin egen flyktingstatus, menar han. 12.2.2016 kl. 15:16

Håkan Sandviks vägar har tagit honom från Nykarleby till en lång rad Mellanösternvistelser som präst och teolog. I dag jobbar han som pastor i Södertälje. Han talar flytande arabiska och har jobbat i Sverige i många år med integrationsfrågor. För ett par veckor sedan besökte han Finland, där han talade till drygt hundra frivilliga och kyrkligt anställda om att jobba med flyktingar.

För Håkan Sandvik finns det bara en frågeställning att besvara när det gäller flyktingarna som kommer: Hur tar vi emot dem som kommer. För honom handlar det om våra barns framtid.
– Vi som bor här och nu bygger tillsammans det samhälle vi vill att våra barn ska leva i, säger han bestämt.
Han tycker att frågan om hur flyktingarna tas emot är djupt teologisk. Kyrkan har talat vitt och brett om den ”världsvida kyrkan”.
– Har vi insett vad det verkligen betyder? I själva verket har vi alla tillfälliga upphållstillstånd i den här världen. Vi är pilgrimer. Jag är rädd för att vi har bott in oss så i vår bekvämlighet att vi har glömt det. Därför behöver kyrkans teologi flyktingarna minst lika mycket som de behöver oss.
Han hänvisar till Bibeln. Där är flyktingen, främlingen, något av en huvudperson som nämns i positiva ordalag många gånger om. Budskapet är nästan alltid detsamma: Behandla främlingen väl!


Avstå – dela – tala ut!
Håkan Sandvik talar förvånansvärt rakt, med en erfarenhet som genomsyrar allt. En tredjedel av invånarna i Södertälje är födda utanför Sverige. Inslaget från Mellanöstern är påtagligt med flera orientaliska kyrkor representerade. Staden är något av assyriernas utlokaliserade huvudstad, med fyra syrisk-ortodoxa kyrkor, två domkyrkor, två biskopar och två framgångsrika fotbollslag.

Mot bakgrunden av det ter sig flyktinginslaget i Finland rätt blekt. Höstens händelser har ändå satt tydliga spår, också i aktiviteten i kyrkorna. Bland åhörarna i Helsingfors har flera gett sig i kast med flyktingarbete i församlingens regi. Det finns frågor som hopat sig sedan den trevande starten. Hur ska man göra? Hur ska man göra rätt? Och hur ska man gå vidare, när församlingsbor som glatt tog emot exotiska, mångspråkiga mässor plötsligt inser att den nya gudstjänsten kommit för att stanna.
– Då var det inte längre lika roligt för församlingsborna, som kände att de gick miste om sin traditionella gudstjänst, delger en av deltagarna på flyktingseminariet.

Sandvik är bestämd. Också besvikelser, diskussioner om vad någon inte vill avstå från måste få komma ut:
– Sveriges största misstag är tron att man inte får tala om problem. Resultatet är att man plötsligt har enbart problem på bordet! Det gäller att vara försiktig med rasiststämpeln. Känslor och frustrationer som man inte vågar tala om gör att det smäller förr eller senare. Jag har sett så många församlingar som hamnat just i den sitsen.
Men han är noga med en sak:
– Det är viktigt att man talar om fakta och erfarenheter, inte fördomar. Kyrkan har en profetisk röst. Därför har vi ett ansvar att tala i samhällsfrågor och säga nej till rasism. Vi får inte tiga när ryktena går på stan om att ”afghanska pojkar gör si eller så”. Det vi har erfarit måste vi tala om, ja, men verkliga problem finns det tillräckligt av för att vi inte ska behöva hitta på sådana!

Han säger också att det gäller att granska sitt eget fokus kritiskt. För vem gör man det man sysslar med? För flyktingarna? Eller för sin egen skull?
Sandvik punkterar den kyrkliga aktivitetscentreringen.
– Det tuffaste jobb jag någonsin haft var på ett flyktingförvar där utvisade satt inlåsta i väntan på verkställande. I början var jag entusiastisk och aktiv ”har du haft en bra advokat, har du försökt det eller det … ”. Tills jag fattade att detta gjorde jag bara för min självrättfärdighets skull och insåg att det enda jag kunde var att dela deras förtvivlan och hjälplöshet. Lyssna. Det var tufft.

Läs hela intervjun med Håkan Sandvik i papperstidningen denna vecka!

May Wikström



profilen. Livet går inte att kontrollera, ändå frågor ofta människor som blivit sjuka vad de hade kunnat göra annorlunda. – Min uppgift som kristen läkare är att försöka hjälpa människor att lära sig leva med det som hänt. 6.10.2016 kl. 08:36

Bok. Teorin att Jesus levde sina ungdomsår i Indien broderas ut i Taavi Kassilas bok om Jesus tysta år. 6.10.2016 kl. 09:50

Regnbågsmässa. Biskop Guy Erwin från den amerikanska lutherska kyrkan ELCA:s Los Angeles-stift kommer att besöka Helsingfors i oktober. 3.10.2016 kl. 13:59

teater. Det är en berättelse om människor som har förlorat sin moraliska kompass snarare än sitt hopp, skriver Erika Rönngård om Wasa Teaters Mor Kurage och hennes barn. 30.9.2016 kl. 15:23

äktenskap. Biskopen var överraskande tydlig när han talade till stiftets alla präster: Följ kyrkans ordning, vig inte samkönade par. 28.9.2016 kl. 14:33

kyrkoherdeval. Monica Heikel-Nyberg, kaplan i Johannes församling, har återtagit sin ansökan till kyrkoherdetjänsten i Petrus församling. 28.9.2016 kl. 14:01

Borgå stift. Rekrytering, stiftsgeografi och äktenskaplagen stod på agendan när alla Svenskfinlands präster samlades i Åbo denna vecka. 28.9.2016 kl. 09:27

asylpolitik. Prästerna i Borgå stift uttrycker sin oro över hur asylsökande och papperslösa bemöts av myndigheterna. 27.9.2016 kl. 14:20

religion. Så svarade Karen Armstrong på den göteborgska taxichaufförens kommentar att religionerna är ansvariga för alla krig i världen. 27.9.2016 kl. 11:47

Kyrkpressen. Kyrkpressen utlokaliserar sin redaktion till Åbo för att kunna vara med när alla Svenskfinlands präster träffas i Åbo i veckan. 26.9.2016 kl. 13:02

profilen. När Håkan Sunnliden slår upp ögonen vet han inte om han är levande eller död. Av jeepen eller av medresenärerna syns inte ett spår. Jeepen har störtat ner i ravinen. 23.9.2016 kl. 13:45

asylpolitik. De sex kyrkoherdarna i Esbo uttrycker i ett öppet brev till statsministern sin oro över hur bemötandet av asylsökande förverkligats i Finland. 22.9.2016 kl. 15:00

teater. Dennis Nylund gör en monolog som inte är någon enmansshow. 22.9.2016 kl. 14:09

Bok. Håret kommer oss så nära. Vad är du redo att betala för ditt? Sofia Torvalds har läst Maria Antas bok om hår. 22.9.2016 kl. 10:57

teater. Aldrig tidigare, inte under 56 år, har det satts upp en pjäs av Astrid Lindgren på Unga teatern. 22.9.2016 kl. 08:00

OVAN I KYRKAN. Som barn gick jag i tant Signes söndagsskola. Där hade vi en sparbössa som vi idag kanske skulle uppfatta som rasistisk, för på den fanns gestalten av ett svart barn som knäböjde och nickade tacksamt med huvudet varje gång det sattes en slant i sparbössan. 14.2.2023 kl. 09:07

musik. Tove Wingren är skivaktuell med sina två musicerande släktingar Patrick Wingren och Rickard Slotte. – Samarbetet är glatt och fyllt av tacksamhet, säger Tove Wingren 23.1.2023 kl. 11:18

pris. Gustav Björkstrand har skrivit tolv böcker "efter sin senaste pensionering". Han fick Tollanderska priset för sin nya bok om psalmförfattare, men också för hela sitt livsverk. 15.2.2023 kl. 10:02

OVAN I KYRKAN. Efter gudstjänstens inledning följer oftast syndabekännelsen. För en del känns den som ett slag i ansiktet. Varför ska man säga att man är syndig om man inte alls känner sig så? 26.1.2023 kl. 00:00

KYRKOHERDETJÄNST. Nu ska Pedersöre få en ny kyrkoherde igen. Tjänsten förklaras ledig att sökas, och de sökande kommer att intervjuas av domkapitlet den 20 mars. Valet förrättas som ett direkt val, men valdagen är ännu inte fastslagen. 20.1.2023 kl. 11:05