På Skolgatan 14 i Tammerfors ligger den över hundra år gamla jugendbyggnad som inrymmer den enda svenskspråkiga skolan i Birkaland. De stadiga stentrapporna ringlar upp till andra våningen och lärarrummet där jag stämt träff med Sabina Lindholm.
– Hej Sabina, hälsar en av eleverna när vi går mot hennes klassrum.
Som lärare i religion, filosofi, psykologi och livsåskådning har hon undervisat så gott som skolans alla elever.
– Visst skulle det vara enklare för mig om jag fick ha dem i klassrummet samtidigt, säger hon och hänvisar till uppdelningen i livsåskådningsämnena.
Hon ser att den största nyttan av undervisningen i religion är förståelsen för den egna och övriga världens historia.
– Undervisningen i religion har ju redan länge varit konfessionslös. På vilket sätt lider elever av att undervisas i sin egen historia? Eleverna stiger inte in här i klassrummet för att utöva sin religion. Jag säger aldrig till mina elever vad de ska tro eller tänka, utan presenterar hur människor har tänkt och hur det ser ut i dag. Var och en har möjlighet att tro och och göra som de vill.
Undervisningen i livsåskådning påminner rätt långt om undervisningen i till exempel evangelisk-luthersk religion. Men kännedomen om Finlands religionshistoria går eleverna som läser livsåskådning miste om.
– Ta till exempel det att längden på lektionerna i skolan är 45 minuter med en rast på 15 minuter efteråt. Det härrör sig från klostertiden då munkarna och nunnorna först undervisade i 45 minuter och sedan bad i 15 minuter. Hur ska eleverna veta det om ingen berättar det för dem?
Nytt upplägg
Från och med hösten blandas korten om i gymnasieundervisningen då bland annat de obligatoriska kurserna i religion blir två i stället för tre. Dessutom tillkommer två nya valfria kurser i religion.
– Det är kursen i etik som faller bort.
Etiken behandlas i stället i en filosofikurs. Vem kommer ihåg hur undervisningen i religion lades om på nittiotalet? Då blev kursen i världsreligionerna frivillig i stället för obligatorisk.
– Det tycker jag var en stor miss. Just nu finns världsreligionerna i sjuornas läroplan. Men gymnasieelever har betydligt större mognad och möjlighet att ta till sig undervisningen. Nu är det bara några få som väljer den frivilliga kursen.
Vilken kurs tycker du mest om att undervisa i?
– Till mina elevers stora förtret måste jag nog säga kyrkohistoria.
Sabina Lindholm har ett stort historiskt intresse och läste först också historia som biämne.
– I någon bemärkelse är det lättast att undervisa i kyrkohistoria. Då behöver jag inte förklara mig,och det är inte så vanligt att eleverna ifrågasätter mig och undervisningen.
Annars händer det regelbundet att elever som bär på en negativ syn på religion kritiserar undervisningen. ”Varför ska jag lära mig om Jesus, det är ju bara lögn?”
– Hur många andra lärare måste försvara sitt ämne hela tiden? Ingen ifrågasätter mig till exempel när jag undervisar i psykologi.
Att vara lärare är ändå något hon trivs med.
– Att känna att jag kunnat göra avtryck på eleverna är en fin sak.
