På Transit-Sibiriska landsvägen

Pensionerade ungdomsledaren Aatto Lamminpää från Nyslott har kört sträckan mellan hemmet och Karatusa i Sibirien åtta gånger, de fem senaste resorna med sin Transit paketbil. Det tar honom vanligtvis mellan sex och sju dagar att köra sträckan.

Då kör han och hans resesällskap runt aderton timmar och sover fem. Oftast har han någon med sig som kan avlösa bakom ratten.

I bilen har han byggt en säng. Nätterna tillbringar de vanligtvis på övervakade parkeringar som också som långtradarchaufförerna anlitar.

– Den snabbaste resan gjorde jag på fyra dygn. Då körde vi mer eller mindre dygnet runt, säger Lamminpää. Ibland kan trafiken stå stilla efter en olycka eller vägarbete. Jag har varit med om att en sträcka på trettio kilometer tagit sex timmar att köra.

Ibland stannar han på vägen för att hälsa på någon missionär eller att träna i en hoppbacke. Hoppskidorna följer med i bilen under varje resa och han har koll på var plastbackarna finns. Just nu ligger han i träning för i världsmästerskapet i backhoppning för veteraner som hålls i Taivalkoski i mars. Backhoppning är hans stora intresse och han glider gärna in på det samtalsämnet.

När Lamminpää köpte paketbilen visade Transitens mätarställning 169 000 kilometer. Nu har det tillkommit ytterligare 100 00 kilometer. De flesta av dem på vägen mellan hemmet i Nyslott och Karatusa. Men han tar också bilen när han ska på sina backhoppningsresor i Europa.

Han har inget emot att köra långs sträckor. Som pensionär har han också tid att sätta på landsvägen. Vanligtvis gör han inga kortare resor till Sibirien än en månad.

– För en person skulle det vara billigare att ta tåget till Moskva och flyga därifrån. Men inte för två. Dessutom klarar man sig inte utan bil här.

Eftersom han har sängen med sig i bilen behöver han ingen inkvartering. Då han hjälper den ingermanländska kyrkan med olika byggprojekt i Karatusaområdet vill han också ha med sig en hel del verktyg.

Läs mera i Kyrkpressen nr 48/2014